fredag 24 februari 2012

Flytten närmar sig!

De senaste dagarna har vi på Krisjouren för unga hållit på med att packa ner alla våra saker inför flytten till Albertsgatan nästa vecka. Våra utrymmen på Tavastvägen är fyllda med flyttlådor som ska åka iväg till den nya adressen nästa tisdag. Det känns både vemodigt att lämna de nuvarande utrymmena som spännande att fortsätta med verksamheten på ett helt nytt ställe.

Förändringar medför ofta blandade känslor och de senaste dagarna har jag nog gått igenom allt från frustration och stress till hoppfullhet och spänning. Det ska bli intressant att se hurudant det nya huset, där vi kommer att befinna oss med flera andra verksamheter inom HelsingforsMission, ser ut och fungerar. Det är nog en ganska stor omställning att plötsligt jobba i en våning med ett flertal kolleger och andra enheter från att ha varit bara vi tre i Krisjourens egna filial på Tavastvägen. Jag instämmer med Heidis tankar i förra veckans blogginlägg och tackar Tavastvägen 29 för de år vi haft där och ser fram emot de kommande åren på Albertsgatan 33!


onsdag 15 februari 2012

Kris på Krisjouren

Vi definierar begreppet kris som en vändpunkt i livet, som en era som kommit till ett slut och bäddar för nya vindar. Kriser väcker ofta starka och motstridiga känslor av olika slag och kan således kännas jobbiga. Men kriser innebär samtidigt alltid en ny möjlighet, en start på någonting helt nytt.

Med denna definition av kris i åtanke, insåg jag idag då jag stängde dörren till mitt rum på Tavastvägen 29 för sista gången, att det är precis vad jag går igenom - en kris å Krisjourens vägnar. I och med att jag är på semester följande två veckor, var jag tvungen att packa mitt pick och pack i förväg. Jag måste medge att det inte skedde utan en liten tår i ögonvrån. Vi har haft otroligt fina knappa 4 år på Tavastvägen 29 i våra trivsamma utrymmen. Med sin vardagsrumsaktiga möblering och avslappnade atmosfär har det för mig åtminstone kännats lite som ett andra hem. Ifall våra väggar kunde tala - vilka historier de kunde berätta! Och vilka stunder av allt från sorg, och glädje, ångest och lycka, tårar och skratt de kunde dela med sig! Som tur är lever dessa historier och stunder kvar i vårt minne och våra hjärtan, och är det första som kommer med i flytten.







Nu är det dags för nya vindar, för nya berättelser att bli skapade i våra nyrenoverade och spännande utrymmen på Albertsgatan 33. Med många fina erfarenheter i bagaget och tacksamhet för allt Tavastvägen 29 haft oss att erbjuda, styr jag nu mina steg först på semester och sedan till Kampen, centrala Helsingfors. Vi ses på Albertsgatan!

torsdag 9 februari 2012

Sunt att vara arg

När har du senast varit arg? Så där att man spottar och fräser, kokarinombords och sedan låter det allt komma ut? Jag kan bli arg ganska lätt, menibland känns det ändå som om jag går omkring och bär på ilska utan att uttryckaden åt någon och utan att vara helt medveten om att jag är arg.

Jag tror att det är viktigt att märka när man är arg. Ilska är ofta enfrisk reaktion på att något inte fungerar. Ryan Martin,som forskar kring ilska, skriver i sin blogg (http://www.psychologytoday.com/blog/all-the-rage/201109/five-things-know-about-anger) att ilska är en missförstådd känsla.Många kopplar ilska till aggression och våld, mentrots att ilska i vissa situationer kanleda till detta, så är det fråga om helt olika saker.Ilska är inte nödvändigtvis en negativ känsla. Den aktiverar oss, får oss attta tag i saker och hjälper oss att försvara oss ifall någon behandlar oss illa.Att gå ett steg längre och bruka våld mot någon annan är däremot tecken på enbristande förmåga att hantera sin ilska.

Ibland träffar jag på personer som har burit på ilska i många, många årutan att kunna uttrycka den, utan att någon har hjälpt dem att förstå den. En ung person kommenterade en gång att ”det har tagit mig över ett halvår att märkahur arg jag egentligen har varit”. Det kan vara skrämmande att plötsligt blimedveten om sin ilska, och också skrämmande att börja gå igenom orsakerna tillden. Det kan till och med hända att man behöver omförhandla vissa av sina närarelationer – kanske relationen till en förälder, en vän eller en partner. De ärstora förändringar och skrämmande situationer. Ibland vill man kanske barastänga ögonen och önska att allt var som förr, med ilskan gömd någonstans djuptnere. Men ilska är ofta ett tecken på att saker börjat hända som behövt händaredan länge.

fredag 3 februari 2012

Starka känslor och reaktioner

Det är med stort intresse och fascination som jag har följt med Kakola-programmet, som sänds på torsdag kvällar på TV2. Den här säsongen följer med unga flickor som både har utsatts för och själva utfört våld. Flickorna sätts i ett gammalt fängelse på prov, för att få en insikt i vad konsekvenserna kan vara. Programmet beskriver en verklighet som för många kan kännas främmande. Ändå finns det i bakgrunden en hel del av de känslor som många unga tampas med i dagens läge. Då jag följt med programmet kommer jag så ofta att tänka på ett citat ur romanen ”Doktor Glas” skriven av HjalmarSöderberg:

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." 


Alla reagerar olika på svåra situationer, och en känsla av desperation är bland de svåraste känslorna att hantera. Känslorna av ångest, depression och desperation är inte främmande för en stor del av de unga vi möter vid Krisjouren. Skillnaden är bara den, att för de unga som vi möter här, vänder sig denna ångest, depression och desperation ofta inåt och det är man själv som blir offret. Att ta itu med ett problem som inte alltid syns utåt, som inte nödvändigtvis skadar någon annan, utan det ”bara” är man själv som lider, kräver en hel del ork, mod och motivation från den ungas sida. Och framför allt en hel del eget ansvar. Jag kan inte låta bli att se upp till och beundra alla de som besluter sig för att sätta stopp på sitt eget illamående och ta itu med det på allvar. Då man faktiskt hittar viljan att förändra någonting som inte fungerar, vågar jag påstå att hälften redan är vunnet. På Krisjouren ser vi dagligen av dessa fantastiska kämpar, som utmanar sig själva och är fast beslutna om att skapa sig och sin omgivning en bättre tillvaro. Jag lyfter hatten för er – ni är beundransvärda!

onsdag 1 februari 2012

Härifrån börjar det

I HelsingforsMissions Krisjouren för ungas blogg delar vi vår värld, så att du också kan dela din. Med en vän. Med en förälder. Med en skolhälsovårdare. Med en granne. Eller med någon av oss vid Krisjouren.

Genom att knappra in känslor och stämningar från vår arbetsvardag och reflektera över människosinnets olika krökar, vill vi övertyga ungdomar och unga vuxna samt personer i deras omgivning om hur lätt det kan vara att komma till Krisjouren för unga och prata personligen. Och hur man kan komma över svårigheter då den egna världen och de motgångar man stöter på delas med någon annan i god tid. Till exempel hos oss med en av våra professionella hjälpare. Läs, kommentera, kom på besök. Välkommen!