Skolkurator gästbloggar om framtidsångest

Framtidsångest

I mitt jobb som kurator stöter jag ibland på en viss typ av ångest*, ofta i kombination med de besläktade orden stress och press. Den typ av ångest jag syftar på är osäkerhet inför framtiden, här kallad framtidsångest. Den väcks ofta när man inte ännu är säker på vad man vill göra med sitt liv i framtiden, eller – om man har ett drömyrke – osäkerhet om man kan uppnå det.

Framtidsångest är en diffus känsla som kan bestå av många olika komponenter: rastlöshet, motivation, osäkerhet, vilja, tvivel, energi, uppgivenhet, idéflöde, och stundvis total handlingsförlamning. I grund och botten är fråga om en livskris, eller en livsuppgift.

En livsuppgift eller livskris är normala faser i ett liv. Till andra livskriser hör födsel, pubertet, äktenskap, skilsmässa, pension osv. Det är alltså fråga om naturliga situationer i livet, som innebär en förändring, och som vi kan navigera oss igenom med hjälp av olika strategier.

När vi funderar på framtiden till den grad att vi får framtidsångest är det viktigt att komma ihåg att ångesten också fungerar som en drivkraft, den lite tvingar oss att fundera på olika möjligheter i framtiden, hur vi ska uppnå dem, vad är vårt mål? För att vi går genom dessa funderingar kan vi vara mer säkra på att vi i slutändan når rätt. Därför kan denna ångest ses som ett nyttigt verktyg i vår utveckling, och behöver inte alltid motarbetas.


Här kommer några tips på hur du kan navigera dig genom denna livsuppgift:

Prata med vänner, föräldrar, studiehandledare, kurator, coach osv. om vilka tankar och känslor som väcks när du tänker på framtiden. Det kan verka som att alla andra har en klar plan inför framtiden, men det är skönt att märka att man troligtvis inte är ensam med sin framtidsångest.

Vad är viktigt för dig? Fundera i termer av vilka egenskaper du vill att ditt jobb ska ha, hellre än i yrkestitlar. Vill du jobba ensam, är det viktigt med kollegor, vill du uttrycka dig i skrift, vill du jobba med någon värdering som är viktig för dig, bli specialist på något, vill du ha tydliga order från en chef, är frihet viktigt, hur stor betydelse har lönen, både i det korta och i det långa loppet?

Gör ett yrkesvalstest. Det kan ge nya idéer om vilka jobb som finns, men hjälper också dig att fundera ut vad du önskar av ett jobb.

Kolla upp olika alternativ. Skolors hemsidor kan ge information man inte ens visste man ville veta.

Det finns inga misslyckanden. Man kan pröva sig fram på en utbildning/kurs, och det är tillåtet att ändra sig. Det du lärt dig under utbildningen/kursen är garanterat inte onödigt, tvärtom kan den ge dig det där lilla extra både erfarenhetsmässigt och som ett spännande tillägg på CV:n.

Skolkurator

*inte att förväxla med ångeststörning

Förväntan blandat med oro. Ska tiden gå snabbare eller långsammare?

I min arbetsuppgift ingår det att åka runt i skolor. Hålla workshops, infotillfällen och grupper. Den här tiden på året är det speciellt roligt. Det finns en bubblande förväntan i luften. Nedräkningen har börjat. De sista veckorna består till en del av prov och slutarbeten, men också utflykter, jippon och knytkalas. Håltimmarna blir sakta flera. Man sitter ute och solar på rasterna.

Från min egen högstadie- och gymnasietid var Stafettkarnevalen det bästa och roligaste sommartecknet av alla. Både löpare och hejarklacken klämde in sig i bussen och sedan körde vi ner till Helsingfors. Mellanmål på en parkering längs med vägen och pidrospel i bussen hörde till. I Helsingfors var gräset och träden redan gröna, och när vi trötta och glada åkte uppåt igen kändes det som att vi tog sommaren med oss hem till Österbotten. Det här är nog den bästa tiden på skolåret, sa vi till varandra.

Men, måste man bara gilla sommarlovet? Kanske man egentligen också känner vemod eller oro? Ibland kan det kännas som att alla andra har planer för sommaren. Man borde göra och uppleva saker. Hitta ett sommarjobb. Ha något att berätta när man kommer tillbaka. Går man sista året i skolan kanske det känns jobbigt att skiljas åt. Kommer man att hålla kontakten till alla kompisarna?

Kanske det är kombinationen av många olika känslor som gör just den här tiden på året så speciell. Samtidigt som man önskar att sommarlovet redan vore här, så vore det också skönt att kunna bromsa tiden. Jag hoppas så många som möjligt av er njuter av dessa sista veckor. Ta en dag i taget och känn efter hur dagarna blir längre, varmare och grönare. Sen vill jag också önska alla er som deltar i helgens Stafettkarneval lycka till. Hoppas solen skiner, men ni har säkert lika roligt fast det regnar också.

P.S. Krisjouren för unga håller öppet hela sommaren. Jag hoppas du hör av dig till oss om du behöver någon att prata med.

Caroline Granholm

 Bilden är hämtad 23.5.13 från http://www.stadion.fi/medialle

Livsförändringar och övergångsskeden

Större förändringar i en individs liv innefattar ofta både en början och ett slut. En avslutning kan innebära en slutpunkt för det som varit. Då man uppnår ett mål, får något slutfört eller kanske gör sig av med något som hämmar en, får detta en positiv betydelse. En avslutning av något påminner oss om framtiden och att något nytt håller på att inledas. Det sker en övergång till något nytt, en ny situation eller kanske ett nytt tillstånd. Förändringar kan föra med sig nya möjligheter och vara efterlängtade och hoppingivande, samt skapa förutsättningar för personlig utveckling.

Avslutningar kan också ha tyngre konsekvenser, man kan känna att man förlorat något värdefullt som inte längre går att få tillbaka. Avslutningar kan innebära sorg, man kanske sörjer det som varit eller det man förlorat. Förändringar kan upplevas hotfulla och skrämmande, då det inte går att förutse hur det kommer att bli och det man vant sig vid inte längre finns. Då man övergår till något nytt kräver det ofta en omvärdering av det tidigare och att man vänjer sig till det nya som är på kommande. Hur länge denna process tar beror på hurdan man är, då alla fungerar lite på olika sätt och det finns individuella skillnader i hur snabbt man anpassar sig till något nytt. Förändringar och övergångsskeden i livet medföljer ofta att man överger det som varit bekant och tryggt, samtidigt som man påbörjar något nytt och okänt.

Stora livsförändringar kan hända i samband med livskriser som man ställs inför. Resultatet av en sådan förändring kan kräva att man tar sig igenom någonting som är känslomässigt tungt och kan vara utmanande att bearbeta. Vad som egentligen händer på ett längre perspektiv är att man kan lära sig och vänja sig vid att se det som hänt på ett annat sätt än förut. Man kan lära sig att se det ur ett annat perspektiv eller från en helt ny synvinkel. Kanske får man en annan distans till det som hänt. Detta kan hjälpa en att godkänna det som skett. När man gör det kan man så småningom samla ihop sig igen och börja gå vidare i livet. Oftast lämnar man inte det som hänt helt bakom sig, utan man bär det med sig resten av sitt liv, som erfarenheter och minnen. I bästa fall lär man sig att hantera det på ett sätt som gör det möjligt för en att fortsätta leva sitt liv trots det som hänt.

Carmela Lindroos

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, väller, glider –

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra –

svårt att vilja stanna

och vilja falla.

Då när det är värst och inget hjälper,

brister som i jubel trädets knoppar,

då när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar,

glömmer att de skrämdes av det nya,

glömmer att de ängslades för färden –

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

Karin Boye