Den inre rösten

Vi har alla positiva och negativa inre samtal. Det gäller att vara lyhörd och lyssna på den. Den inre rösten kan vara betydande för den du är. Ifall du har en positiv bild av dig själv och en inre röst som säger att ”du klarar det”, ”det lönar sig att försöka” och ”du duger som du är” - då klarar du dig sannolikt ofta bättre än de som ständigt har inom sig en negativt kritisk röst.

Det har mycket att göra med hur du accepterar dig själv. En god självkänsla och ett gott självförtroende bottnar i din förmåga att lita på din duglighet, talang, ditt kunnande, din skicklighet, din begåvning, fallenhet, anlag, ork, kraft, styrka, energi, kapacitet, prestanda, talang… Det hur du litar på dina resurser är avgörande för hur du fungerar.



Vi vill alla förbättra vårt beteende, utvecklas och försöka bli bättre människor.



Men, det hur du ser på dig själv och det du gör, är av stor betydelse. Du kanske upplever att du aldrig riktigt räcker till och då kan det bero på att du ständigt jämför dig med andra och lyssnar på din kritiska inre röst. Kanske du totalt utestänger den positiva rösten? Kanske du har svårt att ge dig själv erkännande för det du gjort även om många uppskattat och berömt det? Din inre röst kanske klagar och säger att du ändå inte duger? Du ger dig själv inte en chans att lyckas?



Kanske är du själv ditt eget hinder?

Vi reagerar alla på inre och andras yttre positiva reaktioner. Genom att få beröm och positiv feedback för något du gör/gjort från t.ex. dina föräldrar kan få dig att må bra. När du får mera beröm av flera känns det ännu bättre. Då kan det lätt leda till att du gör saker av yttre prestationskrav utan att det passionerat kommer inifrån dig.


Vad behövs för att du skall fyllas med en tillräcklig mängd glädje eller få dig att känna att det är OK att ”vara dig själv”? Du kanske har för höga krav på/ en för hög nivå av ”hurudan du borde vara” att du har svårt att uppnå dina yttre krav och känner av en ständig besvikelse?


När du väl lär dig godkänna dig ”som dig själv” som sådan och dessutom (!) också tolerera alla dina svagheter, kan du ha lättare att med glädje och glöd bli bättre på de områden som du innerst inne önskar förkovra dig i. Då tänker du mindre på vad andra tycker och tänker. Då kanske din inre kritiska röst tystnar och du också plötsligt lägger märke till att du jämför dig mindre och mindre med andra och deras prestationer.

Det är då du förverkligar dig själv. 
Det innebär att du accepterar ”din negativa, klagande inre röst” och låter dig vara den du är ”som dig själv”. Kanske betyder det i ditt fall att acceptera att du har för höga krav, aldrig tycker du är tillräckligt bra i en hobby, jobbar mot för höga krav och för hårt, har utseendefixering, skall vara bra (kanske bäst?) på allt…



Acceptera med stolthet att du inte accepterar dig själv som den du är:
 Det är då du utvecklas som den du är.


Camilla Laine


P.S. Julimånad har Krisjouren för ungas blogg sommarpaus, men du kommer ju ihåg att vi dejourerar hela sommaren.


Glad sommar!

Midsommarstämningar

Med detta foto vill vi på Krisjouren för unga önska alla en riktigt trevlig midsommar!

Carmela Lindroos

Anknytningsmönster hos barn och vuxna

Att bli medveten om sitt anknytningsmönster kan vara förvånansvärt viktigt för att kunna skapa och upprätthålla balanserade och betydelsefulla människorelationer. Anknytning är ett begrepp som utvecklats av psykiatern och psykoanalytikern John Bowlby och hans efterträdare Mary Ainsworth. I kort syftar anknytning till barnets utvecklande av en närhets- och skyddsrelation till sin förälder/vårdare. Så fort ett barn t.ex. känner rädsla aktiveras anknytningssystemet. Det sägs att individens tidiga anknytningsmönster bildar en grund för senare människorelationer. Ett anknytningsmönster kan dock förbättras och förändras genom att man blir medveten om sitt anknytningsmönster och får nya goda erfarenheter av relationer.

Olika anknytningsmönster hos barn:

1.   Trygg anknytning – Barnet förlitar sig på att föräldern/vårdaren är tillgänglig och beskyddande. Barnet utvecklar en god självkänsla och förväntar sig att andra är accepterande, stödjande och ansvariga. 
2.   Otrygg-undvikande anknytning – Barnet blir bortstött och ignorerad av föräldern/vårdaren. Samspelet mellan barn och förälder är oftast på förälderns/vårdarens villkor. Barnet uppskattar inte sig själv och ser ofta andra som opålitliga och bortstötande.
3.   Otrygg-ambivalent anknytning – Förälderns/vårdarens beteende är oförutsägbart och oberäkneligt. Barnet känner sig osäker på hur föräldern/vårdaren kommer att reagera i olika situationer och hur tillgänglig, deltagande eller hjälpsam föräldern/vårdaren är vid behov. Barnet uppskattar andra, men inte sig själv.      
4.   Otrygg-desorganiserad anknytning – Barnet upplever föräldern/ vårdaren som hotfull och oberäknelig. Barnet känner sig både försummad och hotad och vill ofta dra sig undan i hotfulla situationer. Barnet uppskattar inte sig själv och har ofta negativa förväntningar på andra. 

En del forskning visar att sambandet är stort mellan individens anknytningsmönster som barn och vuxen. Ytterligare har det visat sig att det finns ett starkt samband mellan föräldrarnas anknytningsmönster och anknytningsstilen deras barn har.   

Olika anknytningsstilar hos vuxna:

1.   Trygg anknytningsstil – Individen har en bra självkänsla och känner sig värdefull. Individen uppskattar både sig själv och andra samt känner tillit till andra och förväntar sig att andra är accepterande och tillgängliga. Individen har förmågan att binda ömsesidiga förhållanden.
2.   Undvikande anknytningsstil – Individen har en dålig självkänsla och vågar inte lita på andra. Individen är socialt undvikande och ofta missnöjd med sina relationer.
3.   Ambivalent anknytningsstil – Individen har en dålig självkänsla och ett dåligt självförtroende. Individen har positiva erfarenheter av andra och är ofta beroende av deras åsikter och uppskattning. Därtill känner individen sig uppslukad i sina relationer.
4.   Desorganiserad anknytningsstil – Individen har hög självvärdering och litar inte på andra. Utåt sett verkar individen väldigt självsäker, men i verkligheten skyddar han/hon sig mot besvikelse genom att övertyga sig själv att han/hon är självständig och osårbar.

     

Fast dessa ovannämnda anknytningsmönster och – stilar inte ger oss en absolut sanning, så kan vi ändå använda dem som en vägledning för vår egen utveckling eller för att bygga en bredare förståelse om våra människorelationer.

Bilden är hämtad 18.6.2013 från  http://www.ahaparenting.com/parenting-tools/attachment-parenting/Pros-and-cons 

Hanni Erkkilä