Ungas välbefinnande

Ungdomars och unga vuxnas psykiska välbefinnande diskuteras mycket i vårt samhälle idag. Majoriteten av ungdomarna mår bra och det är viktigt att komma ihåg. Men oron för unga med psykisk ohälsa eller i risk för utslagning ökar ändå. Institutet för hälsa och välfärd har genomfört enkätstudien Hälsa i skolan sedan år 1996. Enkäten besvarades år 2013 av ca 200 000 ungdomar i grundskolor, gymnasier och yrkesläroanstalter med syfte att samla in information om ungas skol- och levnadsförhållanden, hälsofrågor samt elev- och studerandehälsovården.

Tack vare denna studie vet vi bland annat att:

• ungas levnadsvanor förbättrats överlag

• ungdomarna upplever att de blir hörda och att arbetsklimatet i skolorna har blivit bättre

• unga upplever att det är lättare att prata med sina föräldrar om svåra saker

Enligt resultaten från Hälsa i skolan 2013 söker unga allt oftare hjälp för nedstämdhet eller olika ångesttillstånd, vanligtvis hos psykolog, skolkurator eller -hälsovårdare. Allt fler unga anser att tillgången till elev- och studerandevårdens tjänster är bättre än tidigare. Men trots det har nästan 40 % av studeranden i grundskolor och gymnasier en upplevelse av att det är svårt att få en tid till skolläkare och/eller -psykolog. En av målsättningarna med den nya elev- och studerandevårdslagen som träder i kraft i augusti är att sänka tröskeln för unga att söka hjälp och även erhålla den snabbare.

Liknande undersökningar har också gjorts bland unga vuxna. Enligt en hälsoundersökning bland finländska högskolestuderande under 35 år, upplevde 84 % av de studerande sitt hälsotillstånd som gott och 3 % som svagt. Studien visade att antalet diagnostiserade depressioner och olika ångestsyndrom fördubblats bland högskolestuderande sedan år 2000. Förekomsten av olika slags psykiska svårigheter såsom nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, sömnsvårigheter och stress var framträdande bland studeranden i undersökningen.

Hälsa i skolan 2013 visade att nedstämdhet, depression och ångest förekommer i en märkbar grad speciellt hos flickor. Andra rapporter som tyder på samma sak har lyft fram att detta kan bero på flera olika saker (Currie et al.). En orsak kan vara att flickor upplever större hormonella förändringar än pojkar i ungdomsåren. Alternativt kan det också bero på hur flickor hanterar sina sociala relationer under ungdomsåren. En tredje orsak kan vara att flickor är mera benägna än pojkar att uttrycka sina känslor kring den egna hälsan.

Vi vet att psykisk ohälsa kan ha negativa effekter på bl.a. lärandet och därigenom på senare utbildning och yrkesliv. Det finns ett tydligt behov för s.k. lågtröskelverksamheter som Krisjouren för unga, och preventiva serviceformer som ett komplement till de lagstadgade tjänsterna för unga i vårt samhälle. Främjandet av psykisk hälsa är av yttersta vikt med tanke på de långtgående konsekvenser det kan ha för individen. En god psykisk hälsa har samband med god social komptens och god problemlösningsförmåga. Genom att fokusera på de resurser som unga redan har kan vi stöda dem i upprätthållandet av en god psykisk hälsa.

 

Carmela Lindroos och Caroline Granholm

Källor:

Paananen, Reija, Nipuli, Suvi, Kivimäki, Hanne & Luopa, Pauliina, 2013, Nuorten osallisuus on lisääntynyt ja elintavat parantuneet – tekemistä silti riittää. Kouluterveyskysely 2013. I: Hyvinvointia useammille – Lasten ja nuorten palvelut uudistuvat. Lasten ja nuorten terveyden ja hyvinvoinnin neuvottelukunnan loppuraportti. http://www.stm.fi/c/document_library/get_file?folderId=6511574&name=DLFE-28170.pdf

Kunttu, Kristina & Pesonen, Tommi, 2013, Hälsoundersökning av högskolestuderande 2012. http://www.yths.fi/filebank/1864-KOTT_2012_verkkoon.pdf

Currie C et al. eds. Social determinants of health and well-being among young people. Health Behaviour in School-aged Children (HBSC) study: international report from the 2009/2010 survey. Copenhagen, WHO Regional Office for Europe, 2012 (Health Policy for Children and Adolescents, No. 6).

Ensam

Ensam

Knyttet är ett ensamt troll 

Funderar på en massa groll

Ser omkring sej på allt folk  

Ingen han förstår sig på, skulle nog behöva tolk

Jämför sig med alla andra

Då han långsamt ensam vandra

Alldeles för blyg för att säga hej

Och byta några ord med dej

Hur skall vi trösta Knyttet – ett troll som går i moll

Hjälpa honom sin tomhet fylla, sitt stora djupa hål.

Och ge honom en ett råd han säkert tål:

”Om du bara springer undan igen

Får du ingen vän”

//Cami

Gästbloggare: Ett brev till framtiden

Denna vecka har vi nöjet att publicera en text av en gästbloggare som skrivit ett brev till framtiden, tack till skribenten för den fina texten!

**************************************************************

Jag fick i uppgift att skriva ett brev till framtiden, till en vän. Direkt när jag kom hem den dagen satt jag mig för att skriva för att få ut det riktiga så att dessa känslor inte skulle gå förlorade. Jag har mycket kvar att jobba med mig själv för att nå den framtid jag vill ha och förtjänar. Hitta den jag är och den jag vill utvecklas till. Jag har valt att använda ”Jag” istället för mitt namn och ”Vän” i stället för min väns namn samt ändra några detaljer i mitt brev. Detta ändrar inte brevets form eller känslorna som finns. Ändringen ger mig möjlighet att jobba med mig själv på egenhand utan att bekymra mig över andra. Det är inte försent och du måste våga vara huvudperson i dit eget liv. Jag är inte där än men i framtiden står jag där på scenen om mitt liv och bara är ”Jag”.

Kära Vän!

Jag ligger i hängmattan här i mitt bibliotek, i mitt ombyggda och renoverade ruckel. Mitt älskade bibliotek var det viktigaste och det första rum som jag ritade för mitt hem. Av fyra väggar är det 2 som är täckta av bokhyllor osymmetriska boxar som rymmer min njutning. Rummet är vitt. Du vet att jag valt vitt för att låta mina böcker och konst stå för de färgklickar som skapar rummets trivsamhet. Detta är mitt rum och bara mitt, min värld och ateljé. Jag ligger i min hängmatta - ja den hänger mitt i rummet - och tittar ut över sensommarviken som är min utsikt från 5 meters höjd. Här ligger jag nu och skriver till dig då du är ute och reser i världen och jag vet att du är lycklig.

Äntligen kan jag säga att jag hittat hem. Mitt hem. Jag är lycklig och jag känner att det är okej att bara vara, bara vara mig själv. Bara vara Jag. Jag litar på mina kunskaper, mina instinkter och mina handfärdigheter. Dessa tar mig framåt och varje ny chans att lära mig tar jag. Det behöver inte bli rätt från början. Jag är där nu.

Sen jag var 15 år har jag varit en ledsen och mycket arg person. Dessa känslor har skyddat mig från de fasansfulla rädslor som krupit upp ur mörkret och gjort att jag byggde min mur. Vi pratade ofta om det, du och jag. Jag ville få dig att förstå vilka känslor som stormade bakom mitt pannben och varför jag behövde en mur för att skydda mitt inre. För att inte förgöra mig själv. Jag var en sårad människa.

Jag berättade aldrig allt. Det behövdes inte, du fanns där och lyssnade och kramade när jag var så långt borta från den närhet som jag så desperat längtade efter men inte vågade söka. Du är en vän som aldrig blev rädd av mina rädslor utan fanns där och höll mig till stormen la sig och jag fick andas ut. Jag har vågat konfrontera mina föräldrar med gamla känslor som har hållit mitt sår öppet och naket.

Jag känner mig stark. Både fysiskt och psykiskt. Jag vet vem jag är och ingen kan ta det ifrån mig. Fysiskt för att jag fortfarande rider och det betydde mycket att du såg min första stora tävling för 4 år sen. Jag vet att du är rädd för hästar. Min kropp fick vara Atlas som bar den svaga på sina axlar tills såren läkt och jag återigen kunde bära mig själv. Den här gången med stolthet.

Jag är den jag var menad att vara. Jag finns här och nu. Ambitiös, hard-working, glad, social, envis, intuitiv, initiativtagande och alltid en hjälpande hand då ledsna sträckte efter dem och en axel att finna tröst. Nu är jag, jag. Jag är Jag. Den jag var menad att vara.

Idag har jag min första hela lediga dag och tänker spendera den hela dagen hemma. Hem det smakar bra i munnen. Jag njuter av min kopp kaffe och tystnaden i mitt hus. Jag trodde aldrig att dagen skulle komma då jag på riktigt skulle njuta av tystnaden och känna mig trygg i den. I timmar kan jag ligga och titta på vår strand där det söta vattnet sakta kammar gruskornen och får vassen att prassla tryggt. Idag är det mulet och regntungt. Det finns inget mysigare. Ljuden och den värld som min bok erbjuder mig.

Jag skriver till dig först. Det är dig jag vill att skall veta först. Berätta att jag inte är ensam här i mitt tomma hus, min lilla skatt sover i mig. För tillfället i alla fall. Denne är i vanliga fall en aktiv krabat som jag om 5 månader får se, mitt allt och min största kärlek i livet. Jag kan inte låta bli att hela tiden hålla om barnet, min mage, paja och le. Kärlek finns i mig och runt mig.

Min man. Han förstår mitt behov av närhet. Mitt enorma behov av närhet men samtidigt ger mig utrymme till mig att bara vara ensam. Fysiskt ensam, inte ensam på riktigt. Han håller om mig på ett sätt som gör att jag är beredd att dö här och nu. För jag är lycklig och inte ensam. Han förstår mig på ett sätt som skrämmer mig. Det skrämmer mig för att han förstår att jag behöver honom men kan inte säga det. Jag kan inte säga hur mycket han betyder för mig och de tre orden som du och jag aldrig ville uttala högt. Jag älskar dig. Det behövs inte. Han vet.

Efter alltför många år har jag återförenats med lilla Jag. Jag har hämtat henne från den hålla hon gömdes i bakom muren av tjocka tegelstenar. Jag tog henne i handen, tvättade henne och läkte hennes sår. Jag krama henne och sa förlåt. Lilla Jag och stora Jag är nu bara Jag. En människa, en kvinna, en dotter, en syster, en vän, en fru, en akutvårdare och snart en mamma. Alla dessa roller spelas inte separat. Jag har äntligen låtit huvudpersonen ta plats på scen och sjunga ut. Jag får äntligen leva!

Jag saknar dig och hoppas vi kan ses så fort du kommer från Indien. Ta väl hand om dig min vän så ses vi snart! Glöm inte att hälsa honom från mig!

Mvh din vän

Påverkar våren verkligen humöret?

I Norden får vi varje år uppleva en kraftig ökning av ljus på en kort tid. Från och med februari börjar man märka hur dagarna blir längre. Det kan kännas som ett uppvaknande ur en dvala. Den ökade andelen ljus påverkar oss på olika sätt.

Att vistas i ljus har en uppiggande effekt på människan. Om det är fråga om en engångsföreteelse blir effekten kortvarig, men om man får ljus regelbundet under samma tid på dygnet, påverkar det vårt mående på ett sätt som bär lite längre. Dygnsrytmen blir bättre, sömnens kvalitet blir bättre. Många klarar sig också med en mindre mängd sömn. Vi blir allmänt mer aktiva.

Både män och kvinnor utsöndrar mer testosteron under våren och kroppens egen tillverkning av D-vitamin ökar. I männens fall leder det till ökad aggression och sexuell energi, medan kvinnor reagerar på testosteron genom att bli mer vänliga, tillåtande och öppna för förslag. Även mängden serotonin ökar, vilket får oss att vara mer empatiska, uppleva ansikten som mer attraktiva och också att lättare känna oss förälskade.

Tyvärr har vårens ljus också avigsidor, som tar sig uttryck hos en del människor. Den lindrigaste formen är vårtrötthet. Tröttheten kan bero på att de ljusa kvällarna hindrar en från att lägga sig i tid, och sömnen räcker inte till. För den som lider av depression kan våren innebära en ökad ångest och rastlöshet.

Det finns också förväntningar som hänger ihop med våren. Våren kopplas ihop med en ny start, förälskelse, med ett allmänt lyckorus. Man kanske har lovat sig själv att gå ner i vikt till sommaren med alltför höga krav. När man märker att man inte klarar av att leva upp till dessa förväntningar, så kan besvikelsen bli stor. Paradoxalt nog, trots att ljuset gör oss gott, ser självmordsstatistiken dystrast ut just på våren.

Det är viktigt att ha nåd med sig själv och andra. Om man blir glad och energisk av våren skall man njuta av det, men om någon annan ser ut att sjunka ner i desperation, får man ha förståelse. Man ska akta sig för att säga: ”Ryck upp dig, solen skiner!”

Om man själv känner ångesten öka olidligt mycket, kan det vara bra att tala om saken med någon professionell. Det finns också saker man kan göra själv för att känna sig bättre om man känner att man inte håller för sina egna förväntningar och kanske de förväntningar man tror att omgivningen ställer på en. Man behöver inte renovera hela sig själv inuti och utanpå bara för att det är vår. Det räcker att man gör en liten sak i taget för sitt mående.

Det är ett faktum att våren påverkar humöret. Våren ger oss kraft och tröttar ut oss på en gång. Men våren ställer inga krav. Dem ställer vi själv, och den saken kan vi påverka.

Linda Stark, praktikant

Källa: http://yle.fi/uutiset/lisaantyva_valo_seka_tahdistaa_etta_sekoittaa_ihmista/5076821