När föräldrarna separerar

Många ungdomar har föräldrar som separerat eller skilt sig. I Finland sker det årligen cirka 13 500 skilsmässor (Finlands officiella statistik, 2011). Men även om skilsmässa är vanligt, betyder det inte nödvändigtvis att det är enkelt eller lätt.

Alla reagerar vi olika på stora förändringar i livet. För en del kanske föräldrarnas separation känns som en lättnad och den bästa lösningen. För andra kommer beskedet som en chock och besvikelsen är stor. Ibland märker man först senare hur stor förändringen verkligen var och hur den påverkat familjemedlemmarna. Vanliga känslor är sorg, skuld, förvirring, ensamhet och avundsjuka.

Oavsett om skilsmässan skett nyligen eller för länge sedan är det inte ovanligt att man börjar fundera på saken när man själv står inför att bilda nära relationer. Hur vill jag att mitt förhållande ska se ut? Vad förväntar jag mig av min partner? Hur ska jag få min relation att fungera?

I samarbete med Barnavårdsföreningen i Finland r.f. startar snart en grupp för unga vars föräldrar separerat eller skilt sig. Vi samlas första gången måndagen den 6 maj kl. 16.30–18.00. Träffarna är i Krisjouren för ungas utrymmen på Albertsgatan 33 i Helsingfors. Det kostar ingenting att delta i gruppen. 

Här får du möjligheten att reflektera kring känslor och tankar kring föräldrarnas skilsmässa och egna nuvarande eller framtida parförhållanden. Det spelar ingen roll när skilsmässan skett eller hur du har upplevt den. Genom att dela dina upplevelser och erfarenheter med andra kan du få nya perspektiv och kanske en tydligare uppfattning om hur du hanterar stora livsförändringar på bästa sätt. Välkommen med!

Läs mer om gruppen och vem man kan kontakta på vår hemsida: http://www.helsingforsmission.fi/?sid=467 

Källa:

Finlands officiella statistik (FOS): Ändringar i civilstånd [e-publikation]. ISSN=1797-6421. 2011. Helsingfors: Statistikcentralen [hänvisat: 4.4.2013]. Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/ssaaty/2011/ssaaty_2011_2012-04-20_tie_001_sv.html.

Caroline Granholm

Krisjouren för unga efterlyser gästbloggare!

Krisjouren för unga vill utvidga innehållet i bloggen med ungas berättelser och söker nu efter gästbloggare bland ungdomar och unga vuxna. Ifall du är 12-29 år gammal och skulle vilja skriva om något som är eller har varit betydelsefullt för dig, hur du upplever eller har upplevt en svår situation i ditt liv och vad som hjälpt dig eller helt enkelt vill dela med dig av dina tankar och upplevelser om hurdant det är att vara ung idag - kontakta oss på Krisjouren. Nedanför finns några riktlinjer för bloggtexterna.

• Blogginlägget skall beröra ämnen som är personligt relevanta för skribenten.
• Exempel på teman kan vara: Hur vinna osäkerhet och rädsla? Mina upplevelser av ensamhet. Vad har hjälpt mig? Hur har jag övervunnit min ångest?
• Blogginläggen får inte utlämna andra personer eller riskera en annan persons anonymitet.
• Bloggskribentens efternamn publiceras inte, utan inläggen publiceras med förnamn, pseudonym eller signatur.
• Vi kommunicerar enskilt med varje skribent och kommer överens om detaljerna.
• Krisjouren för unga förbehåller sig rättigheten att vid behov göra mindre förändringar eller eventuella förkortningar, som före publikationen skickas till skribenten för genomläsning och godkännande.
• Texterna skickas till Krisjourens e-post: krisjouren@helsinkimissio.fi.
• Ordmängden för blogginläggen får variera (max. 500 ord).
• Krisjouren för unga granskar och publicerar blogginläggen och ansvarar i sista hand för blogginnehållet.

Hör av dig om du blev intresserad och skulle vilja gästblogga för Krisjouren!

Carmela Lindroos

Fokus på förebyggande åtgärder och lågtröskelverksamhet för unga

Barn- och ungdomspolitiska utvecklingsprogrammet för 2012–2015 godkändes av statsrådet 8.12.2011 och har nu varit i kraft i elva månader. Programmet baserar sig på ungdomslagen (Ungdomslagen 72/2006) som gäller alla i befolkningen under 29 år. Enligt befolkningsuppgifter från 2010 var 34 % av Finlands sammanlagda befolkning personer under 29 år (1 825 661 st.). Ungdomslagens syfte är att stöda ungas utveckling och självständighetsprocess, främja aktivt medborgarskap, stärka de ungas sociala identitet och förbättra deras uppväxt- och levnadsvillkor.

Utvecklingsprogrammet har tre mål som fått högsta prioritet – delaktighet, likställdhet och hantering av vardagen. I programmet betonas särskilt betydelsen av delaktighet. Känslan av delaktighet uppstår genom att man har möjlighet att delta och påverka i den gemenskap man tillhör. När det gäller unga personer handlar detta om skola, studier, arbete och fritidsverksamhet.

Med likställdhet avses att alla människor har samma värde oavsett ålder, kön, etnisk bakgrund, nationalitet, religion, övertygelse, åsikter, handikapp, hälsotillstånd, sexuell läggning, könsidentitet eller andra egenskaper som har att göra med ens person.

Hanteringen av vardagen kan ses som livskompetens, och syftar i utvecklingsprogrammet till att en ung människa kan ta ansvar för sitt eget liv, sin ekonomi och sin mentala välfärd, med beaktande av utvecklingsstadiet den unga befinner sig i. I detta avseende är utbildning, sysselsättning, hälsa och välmående centrala förutsättningar för hanteringen av vardagen.   

Antalet unga som är utanför arbetsmarknaden har ökat under de senaste åren, år 2008 var 40 000 unga utan arbete eller saknade studieplats. Bidragande faktorer till utslagning är bl.a. bristande utbildning och förmåga att hantera vardagen. Allt fler unga marginaliseras och stannar kvar hemma. Åtgärden för att förebygga och minska utslagningen är genomförandet av samhällsgarantin för unga. Detta kommer att ske fr.o.m. början av 2013, då varje ung person under 25 år samt varje nyutexaminerad person under 30 år erbjuds en arbets-, praktik-, studie-, ungdomsverkstads- eller rehabiliteringsplats inom tre månader efter att ha blivit arbetslös. Ingen skall lämnas vind för våg.

Majoriteten av barnen och de unga i vårt samhälle mår bra och anser sig vara friska. Trots detta finns det flera problem i barns och ungas livskompetens och hälsovanor i denna dag, bl.a. sömnbrist, psykiska symtom, för lite motion och missbruk. Ett av utvecklingsprogrammets strategiska mål strävar efter upprätthållande av barns och ungas välmående och hälsa genom förebyggande åtgärder.  Med tanke på detta är speciellt tjänster med låg tröskel viktiga. Om och när man behöver hjälp, skall den finnas snabbt till hands. Tjänster för barn och unga samt deras familjer ”bör bilda en systematisk och kontinuerlig funktionell helhet som möjliggör delaktighet för barn, unga och familjer”. I främjandet av hälsan läggs tyngd på omfattande, förebyggande verksamhet som riktas till hela åldersgruppen eller riskgrupper före man upptäckt symtom eller uppmärksammat något särskilt. Målet med detta är att minska på behovet av korrigerande åtgärder, som ofta kräver avsevärda resurser. I de riktlinjer som framställs i programmet vill man fokusera på tjänster med låg tröskel i synnerhet.

Servicen som Krisjouren för unga erbjuder unga och unga vuxna i åldern 12–29 år, är en verksamhet med låg tröskel där man jobbar mycket med ungdomar kring frågor som har att göra med hanteringen av vardagen och psykiskt välmående. Krisjouren för unga uppmärksammades på svenska dagen 6.11.2012 med Bojan Sonntag-priset som delades ut av Svenska Finlands Folktings garanter r.f. Läs mer: http://www.helsingforsmission.fi/?sid=463

Vi är mycket stolta och glada över all den uppmärksamhet och de gratulationer vi fått tack vare priset och tackar än en gång garanterna för premieringen!

Carmela Lindroos

”Duger jag för att bli en stödperson för en ung person?”

Hur kan jag möta en ung person på ett rätt sätt? Vad om jag inte kan vara till nytta? Vad om jag får den unga att må ännu värre? De här frågorna hör jag ofta när jag träffar människor som är intresserade av att delta i vår volontärverksamhet bland ungdomar. Jag svarar alltid, att redan det att man funderar på sina kunskaper berättar om det, att man är kunnig på att ta ansvar. 

Vem är det sen som duger? Jag skulle hellre säga det på ett annat sätt: vem är det vi söker? Vi söker en människa som är passligt nyfiken för livet, har tid och är öppenhjärtigt intresserad av att träffa och bekanta sig med nya människor. Våra volontärer är vanliga människor med olika arbets- och levnadshistorier. Alla har vilja att ta parallella steg med ungdomar i livet och tillsammans fundera på livets konstigheter, glädje, önskemål och sorger. Vi söker inte professionella personer eller människor som vill ”fixa” ungdomarnas liv och problem. Stödpersonen är inte en terapeut, krisarbetare, psykolog eller en lärare i sin stödrelation. Man behöver inte ha utbildning på social- eller hälsobransch.  Det kan tvärtom vara i vissa fall en nackdel om man inte kan klä av sin yrkesroll.

Vi har frågat ungdomar vad de uppskattar i oss vuxna. Svaren vi fick är rörande. Ungdomar önskar bland annat följande saker:

• Stanna och lyssna.
• Var intresserad av ungdomens liv: skola, vänner och hobbyn.
• Ta emot ungdomens ärenden redan då när det inte ännu finns problem. Då är det lättare och tala om svåra saker.
• Överdriv inte men nedvärdera inte heller saker som händer.
• Ge ditt stöd när sakerna går åt fel håll. Hjälp den unga upp på fötter igen och beskyll inte.
• Respektera den unga så får du respekt tillbaka.
• Om du inte vet vad du ska göra - fråga andra vuxna om råd.

Ganska häftigt eller vad? Riktigt vanliga saker som vi alla kan göra. Varje dag. Du kan börja med din egen krets. Om du vill göra mera och vara en trygg vuxen till en ensam ungdom, så fyll i blanketten i HelsingforsMissions webbsidor. Du duger just så som du är.

Anna Lepistö, koordinator för volontärarbete bland ungdomar.

Bild: Anna Lepistö