Anorexi

Det var meningen att jag skulle blogga om en helt annan grej, men just nu vill jag skriva om hur det är att ha anorexi. Detta, efter att ha lyssnat på Rebeckas, 18 år, föreläsning igår här på Krisjouren för unga. Rebecca kunde med bilder från sina livsskeden, på ett gripande sätt och i kronologisk ordning berätta om hur hon insjuknat, tillfrisknat och vilka öden hon gått tillmötes där emellan.  

Även om hennes berättelse är unik, var det lätt att känna igen liknande fall som gått bl.a. följande tillmötes:

”Prestationskrav i skolan, föräldrarnas skilsmässa, stark skuldkänsla, dålig självbild som ca 12 år, ständigt jämförande med andras utseende, orealistisk kroppsbild (ser sig som fet även om man är normalviktig), motsättning till den kvinnliga identitetsutvecklingen, ångest kring ätandet, isolering från andra, för mycket ”egen tid” som går ut på att ständigt väga sig själv och räkna kalorier, känsla av att äntligen ha kontroll över sitt liv, känsla av att lyckas med något, döljer sjukdomen från andra, ljuger, gymnastiserar i smyg och ”har just ätit”…”

Så kommer den dagen då man stannar upp och märker att sjukdomen tagit över och kastat bort så mycket tid av ungdomen, märker att det finns allt mindre av en själv och allt mera anorexi i sig själv. Gör ett beslut att bli frisk, börjar äta, blir friskare, får återfall för att man rädd att man som frisk inte mera är intressant eller viktig i andras ögon, söker hjälp, svårt att få professionell vård på svenska…

Ingen skall behöva lida och gå ett liknande öde till mötes som Rebecka. Skönt att det lyckades för henne… till sist. Tack för att du Rebecka delade din historia för oss åhörare och tack för att du vill ställa upp i fortsättningen för dem som kämpar med samma öde.

Ifall ni vill lyssna på hennes story - live - skall vi närvara på Luckan 29.10 kl 17-19:00. Rebecka har också en egen blogg som heter http://vagalevafri.blogg.se/.

Camilla Laine

”Duger jag för att bli en stödperson för en ung person?”

Hur kan jag möta en ung person på ett rätt sätt? Vad om jag inte kan vara till nytta? Vad om jag får den unga att må ännu värre? De här frågorna hör jag ofta när jag träffar människor som är intresserade av att delta i vår volontärverksamhet bland ungdomar. Jag svarar alltid, att redan det att man funderar på sina kunskaper berättar om det, att man är kunnig på att ta ansvar. 

Vem är det sen som duger? Jag skulle hellre säga det på ett annat sätt: vem är det vi söker? Vi söker en människa som är passligt nyfiken för livet, har tid och är öppenhjärtigt intresserad av att träffa och bekanta sig med nya människor. Våra volontärer är vanliga människor med olika arbets- och levnadshistorier. Alla har vilja att ta parallella steg med ungdomar i livet och tillsammans fundera på livets konstigheter, glädje, önskemål och sorger. Vi söker inte professionella personer eller människor som vill ”fixa” ungdomarnas liv och problem. Stödpersonen är inte en terapeut, krisarbetare, psykolog eller en lärare i sin stödrelation. Man behöver inte ha utbildning på social- eller hälsobransch.  Det kan tvärtom vara i vissa fall en nackdel om man inte kan klä av sin yrkesroll.

Vi har frågat ungdomar vad de uppskattar i oss vuxna. Svaren vi fick är rörande. Ungdomar önskar bland annat följande saker:

• Stanna och lyssna.
• Var intresserad av ungdomens liv: skola, vänner och hobbyn.
• Ta emot ungdomens ärenden redan då när det inte ännu finns problem. Då är det lättare och tala om svåra saker.
• Överdriv inte men nedvärdera inte heller saker som händer.
• Ge ditt stöd när sakerna går åt fel håll. Hjälp den unga upp på fötter igen och beskyll inte.
• Respektera den unga så får du respekt tillbaka.
• Om du inte vet vad du ska göra - fråga andra vuxna om råd.

Ganska häftigt eller vad? Riktigt vanliga saker som vi alla kan göra. Varje dag. Du kan börja med din egen krets. Om du vill göra mera och vara en trygg vuxen till en ensam ungdom, så fyll i blanketten i HelsingforsMissions webbsidor. Du duger just så som du är.

Anna Lepistö, koordinator för volontärarbete bland ungdomar.

Bild: Anna Lepistö