Gästbloggare Rasmus Isomaa: Ätstörningar och vård på svenska

Jag vandrar genom staden på väg till jobbet. Min uppmärksamhet är koncentrerad på olika matställen och deras utbud. Min kropp meddelar tydligt att det är dags att äta. Situationen är nämligen den att jag varit på ett seminarium och därför missat lunchen.  Nu har jag bråttom till nästa möte. För min del löses situationen tämligen smärtfritt. Jag hittar ett lämpligt café och ser till att få tillräckligt att äta för att klara mig till nästa måltid. Tyvärr är detta en situation som kunde väcka en räcka av besvärliga tankar och känslor i stil med: Ska jag äta eller kanske det är bäst att låta bli? Vad kan jag tillåta mig äta? Åt jag för mycket? Lät jag min hunger locka mig att äta något jag inte egentligen tillåter mig? 

Så här kanske mina tankar hade gått ifall jag lidit av en ätstörning och denna typ av tankar och ångest är något jag möter dagligen i mitt arbete med att försöka hjälpa människor som lider av ätstörningar.

Att ha en ätstörning innebär att största delen av ens tid och uppmärksamhet kretsar kring mat, kropp, ätande och regler kring dessa. En ätstörning kan synas, men oftast gör den inte det. Ätstörningar är inte något någon har valt, utan en sjukdom som man kan få behandling för och bli frisk från. För att tillfriskna behöver man hjälp, i de flesta fall professionell sådan.

Problemet är att ätstörningsvården i Finland är splittrad och inte så lättillgänglig som jag många gånger skulle önska. Det finns många duktiga och intresserade människor som arbetar med ätstörningsvård, men dessa människor är ojämnt spridda över landet och för ofta jobbar de inom ramar som gör det svårt för dem att göra sitt jobb på bästa möjliga sätt. Det här gäller oberoende av vilket språk man önskar få vård på.

God och effektiv ätstörningsvård förverkligas bäst vid specialiserade enheter. Där kan verksamheten byggas upp så att hela organisationen stöder tillfrisknande och kan hjälpa den insjuknade att kämpa mot sin ätstörning. Att kunna koncentrera sig på att kämpa mot just ätstörningen, inte byråkratin eller vårdköer, är kanske det allra viktigaste för att tillfriskna och lämna ätstörningen bakom sig.

Det har under senaste år funnits en oro över ett ökande antal unga som lider av ätstörningar och möjligheterna att få god ätstörningsvård på svenska i huvudstadsregionen. Denna brist är något vi på Ätstörningscentrum, tack vare understöd från stiftelsen Brita Maria Renlunds minne, försöker råda bot på. För att förebygga insjuknande och underlätta tidigt ingripande har vi varit ute i skolor och pratat med elever, studerande, föräldrar och personal. För att hjälpa de som insjuknat kan vi erbjuda specialiserade, individuellt anpassade tjänster vid vår terapimottagning.

Ifall du själv har problem med mat, ätande eller kroppsbild eller kanske oroar dig över någon nära dig kan du ringa vår rådgivningstelefon (050-5220077) eller besöka vår webbsidor (www.syomishairiokeskus.net) för närmare information.

Smittar fetma om jag sitter i en stol där en fet person suttit?

Visste du att C-vitamin är väldigt känsligt för luft och ljus? Luften och ljuset får C-vitaminerna att försvinna om du t.ex. inte täcker tillbringaren du blandat din saft i. Eller visste du att om du äter en morot bara som den är, så utnyttjar du endast 10% av den karoten (som blir A-vitamin) den har? River du moroten och tillägger ca två teskedar olja , så utnyttjar du 80% av karotenet istället!

Detta är exempel från boken Mattillåtet skriven av Gisela Van Der Ster. Boken har enormt mycket att ge för både dem som önskar sig förstå mer om ätstörningar och för andra intresserade om hur mat påverkar vår kropp. Författaren har stor kunskap och lyckas hämta fram mycket tänkvärt om matens komplexa betydelse för människan. Boken tar dessutom udden av många myter och tokiga tankar det finns om mat. Följande mer eller mindre bekanta tankefällor är plockade ur boken:

Man går upp i vikt om man äter på kvällen. Nej, förutsatt att man ätit tillräckligt och regelbundet tidigare under dagen. Om man däremot inte har ätit tidigare under dagen och äter hela dagens ”tillåtna” mängd på kvällen är det en suverän metod för att gå upp i vikt. 

Det är bra att man alltid nu och då rensar kroppen genom att fasta. Tyvärr är de flesta av våra miljögifter (t.ex. bly, kadmium, lösningsmedel) fettlösliga, vilket innebär att de bara transporteras runt från fettväven i ett organ till fettväven i ett annat vid fasta. De försvinner alltså inte.

Det är effektivt att använda laxermedel för att gå ner i vikt. Det är inte alls så effektivt som man vill tro. Det som händer i kroppen när man laxerar är att man förlorar stora mängder vatten och elektrolyter; och det är vattenförlusten som gör att man känner sig tom och platt om magen.

Jag har en annorlunda ämnesomsättning än andra. Ämnesomsättningen är inte statiskt eller ett evigt tillstånd, dvs. man föds inte med hög eller låg ämnesomsättning som sedan varar livet ut.  Ämnesomsättningen blir nästan undantagslöst långsammare då man äter för lite eller äter oregelbundet samt då man undviker livsmedel som innehåller järn.

  

Rött kött stannar kvar i magen. Nej, människan har inte någon väktare i magen som låter t.ex. vitt kött passera, och samtidigt håller kvar rött kött. Människan har ett kort tarmsystem i förhållande till kroppslängden, vilket gör att maten ganska snabbt passerar genom det. I rovdjurens långa tarmsystem däremot, ligger kött kvar länge för att sedan långsamt portioneras ut i tunntarmen.

Vitt bröd innehåller inte vitaminer eller näring. Vitt bröd innehåller vitaminer, näring och proteiner, men däremot inte lika mycket fiber som grovt bröd.

Salt binder fett och ger celluliter. Nej, de kemiska egenskaperna hos salt gör det omöjligt att binda fett eller påverka förekomsten av celluliter. 

Olivolja går ut i musklerna och huden och gör den len, medan annan olja lägger sig som fett. Alla oljor har samma fettinnehåll, det är bara halten av fettsyror som skiljer dem åt. Vilken man väljer beror snarare på vad man skall använda den till, smörgåsmargarin på smörgåsen, smör/margarin till bakning/stekning, majs-, raps- eller olivolja till stekning. Rapsolja har samma fettsyresammansättning som olivolja men ingen utpräglad smak, så det är bara priset och smaken som skiljer.

Sist men inte minst en bekant fråga för många av oss.

Hur kan jag vara hungrig redan, jag som åt så mycket?   

1. Vi måste påfylla våra förråd med det vi är gjorda av. Ett enkelt tricks är att se till att måltiden innehåller något ur varje tårtbit från matcirkeln. 

2. Att tugga ordentligt är viktigare än de flesta tror. När otuggad eller slarvigt tuggad mat kommer ner i magen, hamnar den huller om buller och fyller upp en stor del av magsäcken. Det blir svårt både med finfördelningen, nedbrytningen, omhändertagandet och slutligen transporten av matens beståndsdelar. Resultat: hjärnan får inte någon energi och signalerar så att vi snabbt blir hungriga igen.

Speciellt nu när vi lever i en tid där mediers hets om bantning och kroppsfixering överskridigt gränsen för vad som är förnuftigt, rekommenderar jag varmt denna bok som erbjuder en sund medvetenhet om kropp, mat och träning! 

Hanni Erkkilä

         

Anorexi

Det var meningen att jag skulle blogga om en helt annan grej, men just nu vill jag skriva om hur det är att ha anorexi. Detta, efter att ha lyssnat på Rebeckas, 18 år, föreläsning igår här på Krisjouren för unga. Rebecca kunde med bilder från sina livsskeden, på ett gripande sätt och i kronologisk ordning berätta om hur hon insjuknat, tillfrisknat och vilka öden hon gått tillmötes där emellan.  

Även om hennes berättelse är unik, var det lätt att känna igen liknande fall som gått bl.a. följande tillmötes:

”Prestationskrav i skolan, föräldrarnas skilsmässa, stark skuldkänsla, dålig självbild som ca 12 år, ständigt jämförande med andras utseende, orealistisk kroppsbild (ser sig som fet även om man är normalviktig), motsättning till den kvinnliga identitetsutvecklingen, ångest kring ätandet, isolering från andra, för mycket ”egen tid” som går ut på att ständigt väga sig själv och räkna kalorier, känsla av att äntligen ha kontroll över sitt liv, känsla av att lyckas med något, döljer sjukdomen från andra, ljuger, gymnastiserar i smyg och ”har just ätit”…”

Så kommer den dagen då man stannar upp och märker att sjukdomen tagit över och kastat bort så mycket tid av ungdomen, märker att det finns allt mindre av en själv och allt mera anorexi i sig själv. Gör ett beslut att bli frisk, börjar äta, blir friskare, får återfall för att man rädd att man som frisk inte mera är intressant eller viktig i andras ögon, söker hjälp, svårt att få professionell vård på svenska…

Ingen skall behöva lida och gå ett liknande öde till mötes som Rebecka. Skönt att det lyckades för henne… till sist. Tack för att du Rebecka delade din historia för oss åhörare och tack för att du vill ställa upp i fortsättningen för dem som kämpar med samma öde.

Ifall ni vill lyssna på hennes story - live - skall vi närvara på Luckan 29.10 kl 17-19:00. Rebecka har också en egen blogg som heter http://vagalevafri.blogg.se/.

Camilla Laine