Livet består av skugga och ljus

Alla har vi bra och dåliga dagar. Privata problem kan dyka upp när som helst. På Krisjouren för unga, handlar det inte om att vi löser dessa problem för dig, utan om att lyssna och reflektera över de hinder och problem livet kan hämta med sig för var och en av oss. Ibland känns en motgång för mycket ohanterbart. Då kanske du behöver hjälp och stöd?

”Livet är skugga och ljus” ("Elämä on varjoa ja valoa") sjunger Suvi Teräsniska i sin sång "Täydellinen elämä". Hon kallar det ett fullständigt liv, fullt av anledningar till sång. Jag tycker hon har så rätt. Vi är olika och olika motgångar påverkar oss på olika sätt. Mycket beroende på vad vi har varit med om tidigare i livet och hur känsliga vi är. Om vi ständigt hamnat tackla en massa bekymmer kan en mindre motgång plötsligt kännas väldigt stor. Måttet är rågat och du bara inte orkar ta itu med det… ensam. Ofta bottnar det i grunden i vad vi väljer för förhållningssätt till det som hänt. Vi talar om mental träning, som långt handlar om att vända de negativa tankemönstren till positiva och sträva till att bestämma över sitt eget välmående.

Vi som jobbar på Krisjouren för unga är goda lyssnare. Vi strävar till att kommunicera på ett enkelt sätt och inge tillit. Allt som sägs här är konfidentiellt. Vi låter dig som klient, styra och föreslå ämnen och fungerar gärna som bollplank. Vi låtsas inte kunna saker som vi inte vet något om. Då är det bättre att ta reda på eller att hänvisa till någon annan.

Du kanske kommer till oss för att du vill utveckla dig själv och lära känna dig själv bättre, utan att du kanske först förstår att det egentligen är ditt syfte. Det kanske bara blir ett naturligt resultat under tiden du processar ditt liv tillsammans med en utomstående yrkesperson. Dessa reflektiva samtal kan hjälpa dig komma till insikt om hur allt har ett samband. Du kanske vill klara dig bättre i någonting ex. sociala färdigheter? Kanske bli bättre på att hantera dina studier? Få balans i livet? Öva upp dina relationsförmågor?  Du kanske söker dig själv, vem är just du? Vilka är dina drömmar och visioner? På vilket sätt är just du viktig och värdefull?

Det är intressant om man vill utveckla sig själv. Alla har olika förutsättningar att utvecklas och huvudsaken är att du i början är nyfiken på dig själv. Det lönar sig att investera i sig själv och sitt välmående, att kontinuerligt träna sin självkänsla för att uppnå en inre styrka. Samtidigt som du vill må bättre vill du nå dina mål, lära dig att se vad du behöver förändra och utveckla. Det i sig är en styrka och ger dig inre trygghet!

I utvecklingsprocessen hjälper det att våga vara öppen. Berätta om dig själv och dina utmaningar och motgångar. Fråga om det är något du undrar över. Samtidigt har du rätt till din integritet du behöver inte lämna inte ut dig helt och hållet. När du upplever att du nått dina mål kan det vara dags att göra ett uppehåll eller helt avsluta diskussionerna. Och du tar helhetsansvaret för ditt liv i egna händer.

Jag brukar säga att vi alla har ett eget ansvar att ta tag i sitt välmående och ta vara på sin potential och ha tålamod att förändras och utvecklas.

"Även den som går sakta kommer fram"

Camilla Laine

Kan känslor börja styra en om man inte klarar av att behärska dem?

Känslor är viktiga för oss och berättar om att vi känner något. Alla människor har både positiva och negativa känslor och särskilt de negativa kan vara sådana som det känns jobbigt att ta itu med eller bearbeta. Man kanske upplever att det inte är acceptabelt att visa negativa känslor utan att man borde vara på ett visst sätt – hela tiden glad, positiv och utåtriktad, för att accepteras av omvärlden. Detta kan leda till att man trycker ner, förnekar eller förtränger dem. Å andra sidan kan det hända att man börjar överdramatisera sina känslor och låter dem styra sitt beteende. Det går att förändra känslor och det egna förhållandet till känslorna, men innan man kan börja förändra sina känslor gäller det att identifiera vad man behöver förändra. Man kan lyssna på sig själv och iaktta sina känslor; observera dem och lära sig av dem utan att handla enligt dem. Kanske man upptäcker att känslorna har ett rätt stort inflytande på det egna beteendet och därför behöver förändring. Detta kan kräva att man lär sig att acceptera sina inneboende känslor. Accepterandet av känslorna betyder inte att man därefter enbart upplever positiva känslor, utan är snarare ett förhållningssätt, som kan innebära att man godkänner sina känslor som naturliga och man kan lära sig av dem, låta dem passera och sedan gå vidare.

Det finns en rad av möjligheter när det gäller att förändra sina känslor, det första steget kan vara att bli medveten om dem, lära känna dem och göra val om vilka känslor man helst vill ha. Man kan påverka hur man känner sig. Känslor är inte bara något emotionellt som händer en, utan känslor är reaktioner som man väljer att släppa fram som handlingar. Om man behärskar sig själv emotionellt, behöver man inte välja sådana känsloreaktioner som kan vara förstörande för en. När man lär sig att man kan känna vad man själv väljer att känna har man kommit en bra bit på vägen.

Också relationer till andra människor kan väcka känslor av olika slag inom oss. De egna och andras känslor kan ibland upplevas skrämmande och till och med okontrollerade. Detta kan lätt leda till gräl och problem i olika människorelationer. Stressande, utmanande situationer i samband med relationer kan bli enklare ifall man kan lugna sig och behärska sina egna känslor. Det är lättare att klara sig med andra människor när man kan beakta både sina egna och andras känslor samt försöka förstå de egna och andras handlingar och möjliga motiv bakom dem.

Man kan bli mer du med sina känslor när man lär sig kontrollera dem bättre. Förnekade känslor kan skapa problem i relationer till andra människor. Känslor kan stjäla energi ifall de förblir obehandlade. Man kan lära sig att handskas med sina känslor. Ofta hjälper det att prata om dem med någon för detta ökar vårt medvetande om våra inneboende känslor. Då vi pratar ut kan detta minska på trycket, vilket också kan förhindra känsloutbrott.

För att arbeta med sina känslor kan man fundera på:

• Vad har jag för känslor, hurdana är de?
• Vad eller vem ger upphov till dessa känslor?
• När, hur och var uppstår dessa känslor?
• Hur kommer dessa känslor i uttryck?
• Är dessa känslor bra för mig eller inte?
• Man kan samtala med andra om vad man känner och fokusera på vad som händer i en själv när man har dessa känslor.
• Finns det vissa mönster man upprepar i vissa situationer eller relationer? – Utarbeta en strategi för att förändra dem.
• Man kan göra medvetna val att bygga på mer positiva känslor.
• Man kan ta sig ur relationer som är negativa och nedbrytande för en.

Acceptera och lär dig av dina känslor, men du behöver inte låta dem ta över ditt liv.

Carmela Lindroos

 

Livsförändringar och övergångsskeden

Större förändringar i en individs liv innefattar ofta både en början och ett slut. En avslutning kan innebära en slutpunkt för det som varit. Då man uppnår ett mål, får något slutfört eller kanske gör sig av med något som hämmar en, får detta en positiv betydelse. En avslutning av något påminner oss om framtiden och att något nytt håller på att inledas. Det sker en övergång till något nytt, en ny situation eller kanske ett nytt tillstånd. Förändringar kan föra med sig nya möjligheter och vara efterlängtade och hoppingivande, samt skapa förutsättningar för personlig utveckling.

Avslutningar kan också ha tyngre konsekvenser, man kan känna att man förlorat något värdefullt som inte längre går att få tillbaka. Avslutningar kan innebära sorg, man kanske sörjer det som varit eller det man förlorat. Förändringar kan upplevas hotfulla och skrämmande, då det inte går att förutse hur det kommer att bli och det man vant sig vid inte längre finns. Då man övergår till något nytt kräver det ofta en omvärdering av det tidigare och att man vänjer sig till det nya som är på kommande. Hur länge denna process tar beror på hurdan man är, då alla fungerar lite på olika sätt och det finns individuella skillnader i hur snabbt man anpassar sig till något nytt. Förändringar och övergångsskeden i livet medföljer ofta att man överger det som varit bekant och tryggt, samtidigt som man påbörjar något nytt och okänt.

Stora livsförändringar kan hända i samband med livskriser som man ställs inför. Resultatet av en sådan förändring kan kräva att man tar sig igenom någonting som är känslomässigt tungt och kan vara utmanande att bearbeta. Vad som egentligen händer på ett längre perspektiv är att man kan lära sig och vänja sig vid att se det som hänt på ett annat sätt än förut. Man kan lära sig att se det ur ett annat perspektiv eller från en helt ny synvinkel. Kanske får man en annan distans till det som hänt. Detta kan hjälpa en att godkänna det som skett. När man gör det kan man så småningom samla ihop sig igen och börja gå vidare i livet. Oftast lämnar man inte det som hänt helt bakom sig, utan man bär det med sig resten av sitt liv, som erfarenheter och minnen. I bästa fall lär man sig att hantera det på ett sätt som gör det möjligt för en att fortsätta leva sitt liv trots det som hänt.

Carmela Lindroos

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, väller, glider –

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra –

svårt att vilja stanna

och vilja falla.

Då när det är värst och inget hjälper,

brister som i jubel trädets knoppar,

då när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar,

glömmer att de skrämdes av det nya,

glömmer att de ängslades för färden –

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

Karin Boye