Aha-upplevelser och verktyg

Nedan finns en artikel skriven av Viktor Grandell, som publicerades i HelsingforsMissions tidning före jul. Om du vill titta närmare på tidningen hittar du den i elektroniskt format här: http://www.e-julkaisu.fi/helsinkimissio/4-2013/

*****

Aha-upplevelser och verktyg

Människorelationer är inga lätta saker att hantera; många av oss kunde tjäna på att gå en kurs i ämnet. Eller åtminstone ha möjlighet att diskutera relationer i en grupp. Den insikten ledde till ett samarbete mellan Barnavårdsföreningen i Finland och Krisjouren för unga: en stödgrupp för unga vuxna med temat parförhållande och relationer.

En diskussionsgrupp om parförhållanden och relationer behöver inte ha klara mål eller ambitioner: meningen är inte att resultatet ska vara en regeluppsättning över hur man ska bete sig i en människorelation eller hur man reparerar ett trasigt förhållande.

- Syftet är att lära känna sig själv bättre, att få en insikt i vad man behöver. Det handlar om känslor, tankar, värderingar och behov samt om att lära sig vilka egenskaper som kan ha kommit i arv från föräldrarna eller utifrån: det är bra att vara medveten om sådant, säger Maria Ostrow, gruppledare för diskussionsgruppen och sakkunnig inom barn- och familjearbete vid Barnavårdsföreningen i Finlands enhet Familjelinjen.

Enligt Ostrow är referensstödet också en viktig del av stödgruppens funktion: att få höra om hur andra har det, vare sig de är i en liknande situation som åhöraren eller har helt andra erfarenheter.

– Att deltagarna har olika erfarenheter gör inget. Medverkandet i stödgruppen blir lika givande ändå, säger Ostrow.

Samarbetet mellan Krisjouren för unga och Barnavårdsföreningen i Finland påbörjades tidigare i år i form av en diskussionsgrupp för ungdomar vars föräldrar har gått igenom en skilsmässa. Det gav mersmak och den aktuella gruppen med temat relationer och parförhållanden blev en naturlig fortsättning.

I gruppen deltar åtta unga vuxna, ett antal som enligt Ostrow är ungefär det maximala för att den ska fungera som önskat.

– Gruppen har en god sammansättning, säger Marika Kamotskin, som har deltagit i stödgruppen.

– Det gör mycket. Det hjälper att tala med andra om de här sakerna, diskussionerna väcker i sin tur tankar och hjälper mig att identifiera beteendemönster och lära känna mig själv bättre.

Gruppen är inte menad att fungera som en medicin mot dåliga parförhållanden och man behöver inte ens befinna sig i ett parförhållande för att delta.

– Stödgruppen är ett sätt att bli medveten om vad som gör mig lycklig och vad jag vill ha av livet, vilket har fungerat bra. Deltagandet i stödgruppen har gett mig en mängd aha-upplevelser och verktyg för svåra situationer som kan uppkomma, säger Kamotskin.

Hittills har stödgruppen hanterat ämnen som huruvida något är en småsak eller någonting som är värt att lämna ett förhållande för, vad det innebär att lyssna till sig själv, att identifiera hur man mår och vad det beror på samt den egna bakgrundens betydelse: positiva eller negativa egenskaper som kan ha följt med från föräldrarnas eller andras sätt att hantera relationer på.

– Diskussionerna om kommunikation är också en viktig del av stödgruppens innehåll. Som till exempel hur man grälar om saker och hur man blir sams igen. Alla har rätt till människoförhållanden där man mår bra. Genom diskussionsgruppsverksamheten försöker vi ge deltagarna de behövliga verktygen för att kunna upprätthålla bra relationer, säger Ostrow.

*****

Vi är glada att meddela att samarbetet med Barnavårdsföreningen i Finland fortsätter under våren. Nästa vecka kommer mera information om vårens nya grupp.

Livet består av skugga och ljus

Alla har vi bra och dåliga dagar. Privata problem kan dyka upp när som helst. På Krisjouren för unga, handlar det inte om att vi löser dessa problem för dig, utan om att lyssna och reflektera över de hinder och problem livet kan hämta med sig för var och en av oss. Ibland känns en motgång för mycket ohanterbart. Då kanske du behöver hjälp och stöd?

”Livet är skugga och ljus” ("Elämä on varjoa ja valoa") sjunger Suvi Teräsniska i sin sång "Täydellinen elämä". Hon kallar det ett fullständigt liv, fullt av anledningar till sång. Jag tycker hon har så rätt. Vi är olika och olika motgångar påverkar oss på olika sätt. Mycket beroende på vad vi har varit med om tidigare i livet och hur känsliga vi är. Om vi ständigt hamnat tackla en massa bekymmer kan en mindre motgång plötsligt kännas väldigt stor. Måttet är rågat och du bara inte orkar ta itu med det… ensam. Ofta bottnar det i grunden i vad vi väljer för förhållningssätt till det som hänt. Vi talar om mental träning, som långt handlar om att vända de negativa tankemönstren till positiva och sträva till att bestämma över sitt eget välmående.

Vi som jobbar på Krisjouren för unga är goda lyssnare. Vi strävar till att kommunicera på ett enkelt sätt och inge tillit. Allt som sägs här är konfidentiellt. Vi låter dig som klient, styra och föreslå ämnen och fungerar gärna som bollplank. Vi låtsas inte kunna saker som vi inte vet något om. Då är det bättre att ta reda på eller att hänvisa till någon annan.

Du kanske kommer till oss för att du vill utveckla dig själv och lära känna dig själv bättre, utan att du kanske först förstår att det egentligen är ditt syfte. Det kanske bara blir ett naturligt resultat under tiden du processar ditt liv tillsammans med en utomstående yrkesperson. Dessa reflektiva samtal kan hjälpa dig komma till insikt om hur allt har ett samband. Du kanske vill klara dig bättre i någonting ex. sociala färdigheter? Kanske bli bättre på att hantera dina studier? Få balans i livet? Öva upp dina relationsförmågor?  Du kanske söker dig själv, vem är just du? Vilka är dina drömmar och visioner? På vilket sätt är just du viktig och värdefull?

Det är intressant om man vill utveckla sig själv. Alla har olika förutsättningar att utvecklas och huvudsaken är att du i början är nyfiken på dig själv. Det lönar sig att investera i sig själv och sitt välmående, att kontinuerligt träna sin självkänsla för att uppnå en inre styrka. Samtidigt som du vill må bättre vill du nå dina mål, lära dig att se vad du behöver förändra och utveckla. Det i sig är en styrka och ger dig inre trygghet!

I utvecklingsprocessen hjälper det att våga vara öppen. Berätta om dig själv och dina utmaningar och motgångar. Fråga om det är något du undrar över. Samtidigt har du rätt till din integritet du behöver inte lämna inte ut dig helt och hållet. När du upplever att du nått dina mål kan det vara dags att göra ett uppehåll eller helt avsluta diskussionerna. Och du tar helhetsansvaret för ditt liv i egna händer.

Jag brukar säga att vi alla har ett eget ansvar att ta tag i sitt välmående och ta vara på sin potential och ha tålamod att förändras och utvecklas.

"Även den som går sakta kommer fram"

Camilla Laine

Vem älskar du?

Oberoende om vi är föräldrar eller barn, är vi alla människor med olika åsikter. Vi kan ha olika uppfattningar, förhandsinställningar eller fördomar och detta kan leda till otaliga missförstånd. Kanske dina föräldrar t.ex. har svårt att acceptera JUST den du älskar/gillar? Vem väljer då din partner – du själv eller dina föräldrar? Det kan handla om dina föräldrars traditioner, tro eller att dina föräldrar anser att ”de vet bäst”. De kan vara övertygade om att de vill ”ditt bästa” och vill skydda dig från t.ex. en kulturkrock. Kanske de förväntar sig att din partner skall vara rik – ha ett anrikt namn och släkte? Kanske sätter föräldrarna dig att välja ”hon/han eller vi”? Du kanske riskerar att de aldrig riktigt kommer att tycka om din partner? Tillbaka till frågan – vem väljer din partner – du eller de? Vem älskar du?

Kärlek är kärlek, det rår vi inte för. Det söker inte plats och rum, kultur eller språk… det är frågan om kemi. Dina föräldrar kanske då väcker, alla skalor av ilska och sorg i dig och en känsla av att ha svårt att förlåta.

Du kanske väljer att gå enligt deras önskan att inte träffa den du älskar och varje gång du tänker på henne/honom känner du dig ledsen och att det lämnat ett inre tomrum? Kanske har du svårt att ge det utrymmet åt någon annan på en mycket lång tid?

Eller kanske resulterar det i att du hungrar efter kärlek, att bli sedd och godkänd, av vem som helst? Kanske går du in i ett förhållande efter annat av just denna orsak? Utan att kunna binda dig eller lita på att det håller? Kanske går du ”för långt” gång efter annan utan att förstå varför?

I bästa fall lär sig dina föräldrar acceptera den du älskar/gillar, med tiden. Det kan du aldrig få veta ifall du inte ger kärleken en chans.

Lita på dina känslor. Gör slag i saken. Visa dina känslor.

Camilla Laine

Hurdan pappa/mamma skulle du ha valt, ifall du fått välja?

”Om man ändå kunde välja sina föräldrar… ”, ”om inte min mamma skulle vara så… ” eller ”om inte min pappa alltid skulle…” får vi ofta höra under våra klientsamtal.

Eller kanske har du alltid haft en känsla av att dina föräldrar älskar dig, en äkta moders- och faderskärlek, en känsla av att dina föräldrar alltid litar på dig och vill dig väl. Då är denna text inte för dig.

Vi kan tyvärr inte välja våra föräldrar, men om vi fick, valde vi just dylika trygga och beskyddande mammor och pappor. Som accepterar dig med hull och hår, även under de värsta upproren. Föräldrar som gör sitt allt för sina barn och som du känner att du alltid kan lita på. Föräldrar som kan fungera som dina förebilder.

Men sådant du inte rår för är föräldrarnas ärftliga sjukdomar eller genetiska frågeställningar som kan vara väldigt tuffa att tampas med. För att inte tala om personlighetsstörningar som långt formas efter uppfostran. Mycket av dina föräldrars beteende och förmåga till kärlek kan förutom dina föräldrars egna genetiska arv, nämligen förklaras på basen av hurdan barndom och uppväxt de själva fått.

Dina föräldrar kanske någon gång eller gång efter annan, har svikit dig eller betett sig illa och vissa svek kan vara mycket svåra att förlåta. Du kanske först i ungdomsåren märker att det du trodde ”hörde till” inte alls är okej och börjar ifrågasätta föräldrarnas beteende. Föräldrar som sätter sig själv och sina egna behov före barnens – vad är det för föräldrar? Kanske denna process resulterar i att du går igenom en identitetskris, vem är JAG? Vad tycker JAG om? Vem tycker JAG om?

Vi är alla, oberoende om vi är föräldrar eller barn, människor med olika åsikter. Vi kan ha olika uppfattningar, förhandsinställningar eller fördomar, och detta kan leda till otaliga missförstånd ifall alla upplever sig ”veta bäst”. Det är viktigt att säga hur du känner och varför. I annat fall kan irritationen stiga till frustrerande skalor. Läget kan vara låst och då kan det vara bra att tala med en utomstående opartisk person, som man litar på. Då kan man tillsammans fundera kring hur man kan göra det bästa av situationen. Ofta är en bruten föräldrakontakt inte den bästa lösningen utan ställer istället till en massa trassel, bekymmer och problem.

Men ibland kan det vara den enda möjligheten att bryta kontakten. Om du vet att du ständigt far illa av föräldrarnas känslor, åsikter och beteende och har svårt att lita på dem. Vågar du ställa krav till dina föräldrar: ”vi kan gärna umgås, men bara ifall du… och visar respekt”.

Ofta heter det att man genast skall ta itu med konflikter inom familjen. Vilket faktiskt oftast funkar! Men ibland behövs avstånd och betänketid. Utan att ändå ”sopa saker under mattan”, kan saker och ting ha en tendens, att med lite tid och reflektion på avstånd, få olika perspektiv. Stora saker kan bli mindre och man kanske ser sin egen roll tydligare. Och allt bara faller på sin plats. Känslor kan nämligen vara väldigt primitiva och irrationella och såra mera än de avsett. De kan dyka upp utan förvarning och brusa upp till en orkan. Som du/dina föräldrar ångrar senare. Ibland kan det vara bra att hinna tänka över och fundera hur man bäst kan ”gilla läget” och acceptera det som hänt och kanske välja att försonas.

Förlåt är ett väldigt bra ord.

Camilla Laine

Kära du

Jag är jag, och du är du.

Jag gör min grej och du gör din grej.

Jag är inte i denna värld för att leva upp till dina förväntningar,

Och du är inte i denna värld för att leva upp till mina förväntningar.

Jag är jag, och du är du.

Och om vi händelsevis hittar varandra, är det vackert.

Om inte, kan det inte hjälpas. 

I am I, and you are you.

I do my thing and you do your thing.

I am not in this world to live up to your expectations,

And you are not in this world to live up to mine.

I am I, and you are you.

And if by chance we find each other, it’s beautiful.

If not, it can’t be helped.

(Fritz Pearls, “Gestalt Therapy Verbatim”, 1969)

Hanni Erkkilä, Krisarbetare