Kom och sätt dig i Soffan!

Är du ung vuxen, mellan 18 och 29 år? Saknar du någon att prata med, någon i samma ålder? Eller känner du någon i den här åldern som skulle önska sig fler meningsfulla kontakter? Trots att staden är full med människor och det finns cafeer, barer, gym och hobbyverksamheter kan man ha svårt att komma i kontakt med andra och känna sig ensam.

Går du i gymnasiet och det klasslösa systemet kanske gör att du inte kommer i kontakt med andra lika lätt? Har du kanske just flyttat från en annan ort och ännu inte hittat vänner i huvudstads regionen? Talar du finska men vill förkovra dig i svenskaspråket? Kanske bara saknar du någon att chilla och byta tankar med?

Nu öppnar vi Soffan – en samlingspunkt för unga vuxna.  Du har en fin möjlighet att träffa nya människor som du normalt kanske inte kommit i kontakt med. 

På Soffan möts man över en kopp kvällste eller kaffe, får sig en smörgås i gott sällskap och kan njuta av skön musik, kostnadsfritt och utan krav. Du får gärna ta en vän med dig. Det är bara att dyka upp.

Du kan komma och provsitta Soffan ännu två  gånger denna vår, och vi vill gärna höra vad du tycker om den, för vårt mål är att Soffan ska vara öppen varje vecka från och med augusti.

Tid: 

14.5 kl. 16-19 och 11.6 kl. 16-19

Plats:

G18 våning 3 (Georgsgatan 18 A) 

Info: 

Camilla Laine

camilla.laine@helsinkimissio.fi, 045 341 7552

Mette Strauss 

mette.strauss@kran.fi, 050 410 7001

Linda Stark 

linda.stark@helsinkimissio.fi

Verksamheten har varken religiös eller politisk koppling. 

Vi som är med och arrangerar är:

Krisjouren för unga, Kran, De ungas akademi och Ung info 

//vid bloggen, Cami

Glad vändag!

För att få vänner kan det vara bra att ha en insikt i vad vänskap betyder för en. Det är individuellt hur vi ser på begreppet ”vänskap”. Lättast är det såklart då båda anser den andra vara en vän. Men det kan vara svårt ifall uppfattningen om vänskap skiljs åt. En del litar genast på någon och öppnar sitt hjärta bums. För dem kan vissa som från första stund uppfattades som en god vän senare visa sig att inte vara det. Medan de som är mer försiktiga beter sig försiktigt vänligt mot någon under en längre tid utan att uppfatta henne/honom som sin vän, och vill lära känna personen bättre eller mycket bra, innan hon/han accepteras som en god vän.

Nyckelingredienserna i en relation kan vara:

• Att någon berättat om för dig att den anser dig vara dennes vän eller presenterat dig som en vän för någon tredje part.
• Att den andra vill träffa dig utanför det stället ni träffats vid först. Vill träffa dig för lunch, kaffe, bio etc.
• Hon/han har gjort något viktigt eller trevligt för dig och är verkligen intresserad av det du säger, gör och vill, och önskar dig det bästa.
• Får dig att känna dig väl till mods.
• Du känner att du kan vara dig själv. Du har en känsla av att inte behöva göra dig till.
• Du kan fritt dela din glädje utan att dölja något.- En vän känner oftast till också dina dåliga sidor och nycker men accepterar dig med hull och hår. (Visst finns det dåliga dagar och vi kanske blir osams men desto skönare att bli sams igen – man kan säga förlåt så att den andra vet att man menar det).

Får din vän dig att känna dig glad? Väntar du på att få träffa henne/honom? Du känner att du kan dela allt du gått igenom (det mesta)? Får hon/han dig att skratta? Känner du dig omtyckt och älskad? Ifall du svarar jo på dessa frågor vet du att du har en sann vän. Du är beredd att våga lita på henne/honom så långt att du vill dela dina innersta tankar oh känslor. Din vän är bra på att klämma ut ärligheten i dig och får det bästa ut av dig. Hon/han är ärlig mot dig med (ljuger inte) men vill heller inte såra dig.

Önskar du dig alltid en gentjänst för att kunna kalla denna en vän? Tycker du att det är mest du eller din vän som talar, och den andra blir mer i skymundan? Känner du att du inte kan säga allt i rädsla att vännen skvallrar, plötsligt vill dig illa, inte förstår dig? Då kanske det inte är frågan om ”sann vänskap”?

Hur får man då en vän? Lättast är det om man är positiv och kanske optimistisk, intresserad av folk, lyssnar gärna på andra, är intresserad av olika typs människor, kanske vill bli vän med någon studie-/jobb-/hobbykompis. Det är också till nytta ifall man ser ut att vara lätt att närma sig, att man inger acceptans, ler och har ögonkontakt. Men ifall du jämt sitter avskilt från andra och läser i ett hörn, kan andra lätt tolka det som att du inte vill ha kontakt och vill bli lämnad ifred?

Var kan du träffa nya vänner? Egentligen var som helst där det finns folk. Du kan träffa nya vänner på bokklubbar, volontärevenemang, idrottstillfällen, hobbyer, nya intresseämnen, språkkurser… Eller ifall du varje dag rutinerat går till ett visst ställe för att dricka ditt kaffe, köpa en bok, gå ut med hunden; finns det en stor chans att du kommer i kontakt med någon regelbundet som du blir bekant med och som senare blir en god vän?

Vad är då det första steget? Tala med någon du inte känner? Det kan vara smalltalk som leder till att ni hittar gemensamma nämnare som går in på viktigare ämnen. Introverta talar gärna mycket om stora teman, medan extroverta kan hålla på t.o.m. för länge med smalltalk. Oftast är vi någonstans mitt emellan.

Och hur gör man det då? Frågor du kan ställa beror på vad du redan vet om personen och det gäller att ta reda på mera. Exempel på frågor:

• Vad är det första du skulle göra om du vann på Lotto?
• Vad gillar du att göra på fritiden?
• Vad är din favoritmat (som för dig t.ex. tillbaka till barndomen)?
• Har du ett favorit ordspråk?
• Vad gillar du att se på TV? Har du Facebook, Instagram…?
• Var bor du/har du bott som barn? Var har du tyckt om att bo mest?
• Har du husdjur? Tycker du om naturen?
• Vad har du för intressen? Man behöver inte vara intresserad av samma saker men bra att ha samma värderingar och livssyn.
• Vad är din dröm/dina önskningar?Du hittar säkert på flera? Kanske frågar du; vad månntro vi två kunde ha gemensamt?

Det går dock inte att tvinga vänskap på någon. Men om man visar respekt och förtroende för någon, får man ofta likadant bemötande tillbaka. Bara genom att våga börja lita på någon kan man komma till insikt ifall den andra är en pålitlig vän. Vågar du?
 

Vänskap kan inte mätas i hur ofta eller hur mycket man är tillsammans. Alltid går det inte att ordna en träff även om man så önskade. Man kan försöka träffas så ofta det går. Om du vill fördjupa en vänskap kan du fråga ifall den andra vill träffas oftare för att umgås och lära känna varandra bättre. Men det att man inte är i kontakt hela tiden betyder inte att vänskapen inte skulle existera.

Övning ger färdighet. Som en övning kan du under en dag försöka närma dig någon tre gånger socialt. På vägen hem idag, gå in i en affär, ett café… smalltalk:a med minst en person. Vem vet, det kan bli din vän för livet.

Glad vändag!

Camilla Laine

Livet består av skugga och ljus

Alla har vi bra och dåliga dagar. Privata problem kan dyka upp när som helst. På Krisjouren för unga, handlar det inte om att vi löser dessa problem för dig, utan om att lyssna och reflektera över de hinder och problem livet kan hämta med sig för var och en av oss. Ibland känns en motgång för mycket ohanterbart. Då kanske du behöver hjälp och stöd?

”Livet är skugga och ljus” ("Elämä on varjoa ja valoa") sjunger Suvi Teräsniska i sin sång "Täydellinen elämä". Hon kallar det ett fullständigt liv, fullt av anledningar till sång. Jag tycker hon har så rätt. Vi är olika och olika motgångar påverkar oss på olika sätt. Mycket beroende på vad vi har varit med om tidigare i livet och hur känsliga vi är. Om vi ständigt hamnat tackla en massa bekymmer kan en mindre motgång plötsligt kännas väldigt stor. Måttet är rågat och du bara inte orkar ta itu med det… ensam. Ofta bottnar det i grunden i vad vi väljer för förhållningssätt till det som hänt. Vi talar om mental träning, som långt handlar om att vända de negativa tankemönstren till positiva och sträva till att bestämma över sitt eget välmående.

Vi som jobbar på Krisjouren för unga är goda lyssnare. Vi strävar till att kommunicera på ett enkelt sätt och inge tillit. Allt som sägs här är konfidentiellt. Vi låter dig som klient, styra och föreslå ämnen och fungerar gärna som bollplank. Vi låtsas inte kunna saker som vi inte vet något om. Då är det bättre att ta reda på eller att hänvisa till någon annan.

Du kanske kommer till oss för att du vill utveckla dig själv och lära känna dig själv bättre, utan att du kanske först förstår att det egentligen är ditt syfte. Det kanske bara blir ett naturligt resultat under tiden du processar ditt liv tillsammans med en utomstående yrkesperson. Dessa reflektiva samtal kan hjälpa dig komma till insikt om hur allt har ett samband. Du kanske vill klara dig bättre i någonting ex. sociala färdigheter? Kanske bli bättre på att hantera dina studier? Få balans i livet? Öva upp dina relationsförmågor?  Du kanske söker dig själv, vem är just du? Vilka är dina drömmar och visioner? På vilket sätt är just du viktig och värdefull?

Det är intressant om man vill utveckla sig själv. Alla har olika förutsättningar att utvecklas och huvudsaken är att du i början är nyfiken på dig själv. Det lönar sig att investera i sig själv och sitt välmående, att kontinuerligt träna sin självkänsla för att uppnå en inre styrka. Samtidigt som du vill må bättre vill du nå dina mål, lära dig att se vad du behöver förändra och utveckla. Det i sig är en styrka och ger dig inre trygghet!

I utvecklingsprocessen hjälper det att våga vara öppen. Berätta om dig själv och dina utmaningar och motgångar. Fråga om det är något du undrar över. Samtidigt har du rätt till din integritet du behöver inte lämna inte ut dig helt och hållet. När du upplever att du nått dina mål kan det vara dags att göra ett uppehåll eller helt avsluta diskussionerna. Och du tar helhetsansvaret för ditt liv i egna händer.

Jag brukar säga att vi alla har ett eget ansvar att ta tag i sitt välmående och ta vara på sin potential och ha tålamod att förändras och utvecklas.

"Även den som går sakta kommer fram"

Camilla Laine

Vem älskar du?

Oberoende om vi är föräldrar eller barn, är vi alla människor med olika åsikter. Vi kan ha olika uppfattningar, förhandsinställningar eller fördomar och detta kan leda till otaliga missförstånd. Kanske dina föräldrar t.ex. har svårt att acceptera JUST den du älskar/gillar? Vem väljer då din partner – du själv eller dina föräldrar? Det kan handla om dina föräldrars traditioner, tro eller att dina föräldrar anser att ”de vet bäst”. De kan vara övertygade om att de vill ”ditt bästa” och vill skydda dig från t.ex. en kulturkrock. Kanske de förväntar sig att din partner skall vara rik – ha ett anrikt namn och släkte? Kanske sätter föräldrarna dig att välja ”hon/han eller vi”? Du kanske riskerar att de aldrig riktigt kommer att tycka om din partner? Tillbaka till frågan – vem väljer din partner – du eller de? Vem älskar du?

Kärlek är kärlek, det rår vi inte för. Det söker inte plats och rum, kultur eller språk… det är frågan om kemi. Dina föräldrar kanske då väcker, alla skalor av ilska och sorg i dig och en känsla av att ha svårt att förlåta.

Du kanske väljer att gå enligt deras önskan att inte träffa den du älskar och varje gång du tänker på henne/honom känner du dig ledsen och att det lämnat ett inre tomrum? Kanske har du svårt att ge det utrymmet åt någon annan på en mycket lång tid?

Eller kanske resulterar det i att du hungrar efter kärlek, att bli sedd och godkänd, av vem som helst? Kanske går du in i ett förhållande efter annat av just denna orsak? Utan att kunna binda dig eller lita på att det håller? Kanske går du ”för långt” gång efter annan utan att förstå varför?

I bästa fall lär sig dina föräldrar acceptera den du älskar/gillar, med tiden. Det kan du aldrig få veta ifall du inte ger kärleken en chans.

Lita på dina känslor. Gör slag i saken. Visa dina känslor.

Camilla Laine