fredag 24 augusti 2012

Mobbning i fokus


Nu har skolorna börjat. Många går i nya skolor och bekantar sig med en främmande omgivning, nya elever/studerande och lärare.

Skolan väljer inte sina elever/studeranden på basen av personlighet och det ryms en massa olika människotyper i alla skolor. Alla skall ha möjlighet att trivas och lära sig. Det är mycket viktigt att acceptera olikheter och att det inte finns utrymme för mobbning.

Vad är mobbning? Helt kort kunde man säga att Mobbning (även kränkande särbehandling) innebär att en eller flera personer utsätts för systematiska trakasserier inom en social grupp.  Den kan ta sig uttryck på olika sätt. Oftast är det frågan om ett maktspel, status och ett sätt att kunna kontrollera en människa. Någon som trycker ner en annan, kanske får andra med att trakassera en försvarslös person. Den som blir mobbad kan vara vem som helst som mobbaren väljer som offer. Det kan vara någon som upplevs hota ens status ställning, en som kämpar emot, eller någon som på ett eller annat vis avviker från gruppen.

Det är så många som går med mobbning i bakgrunden. Det är sår som är svåra att läkas och som ständigt påminner om sig . Den som har blivit mobbad är kanske rädd för att knyta nya kontakter och komma in i nya nya kompisgrupper när man blivit kränkt och sårad förut. Det gör att man är på sin vakt och inte vågar vara sig själv.

En del kanske vill vara för sig själv (ibland) och är tystlåtna men andra vill ha kontakt men vet inte hur. Ifall du känner dig utanför eller ensam och har svårt att ta kontakt, berätta för läraren att du inte känner dig bra i gruppen. Det märks sällan utåt! Ifall du t.ex. sitter avskiljt och läser en bok så kan andra tolka det som ”kom inte hit, lämna mig ifred” eller ”jag trivs för mig själv”. Hur är det att vara ny elev, studerande i en ny skola, hur kommer man i kontakt med dem som redan känner varandra från förut eller kanske andra i samma situation?

Ur vuxnas synvinkel är det svårt att begripa hur mobbning tar sig utryck idag. Nu finns det t.ex. Facebook, blogg och instagram. Fast vissa mönster av mobbning kommer alltid att finnas som t.ex. att bli utlämnad, utfryst eller att någon stjäl eller söndrar ens saker. Ofta händer det i klassen, i skolan och på skolvägen eller på nätet.  Vi kan bara föreställa oss vilka former mobbning tar idag. Mobbning kan också ske via kroppsspråk och förolämpande kroppsgester utan ord eller någon fysisk kontakt, t.ex. blängande och kritiska blickar samt överenskomna tecken.

Även de som ser på mobbning från sidan, kan vara en bidragande orsak till att mobbningen fortgår. Bry dig! Ta en kompis med och berätta åt en förtroende ingivande vuxen. Det är inte att skvallra utan att bry sig!

Du kanske inte vill berätta att du är mobbad åt någon med risk att det skulle bli värre.
Skolan borde vara en miljö som inte överhuvudtaget ger utrymme för mobbning. Där det inte accepteras och inte ses mellan fingrarna och där det finns konsekvenser som kräver att den mobbade hamnar till svars för sitt beteende. Mobbaren hamnar mera sällan byta skola och får inte heller något märke i betyget även om mobbningsbeteendet upprepats. Om det inte blir bättre, är ofta sista utvägen för den mobbade att byta skola om det är möjligt.

På Krisjouren för unga har vi märkt att många får bestående men av mobbning (både för den som blir mobbad och mobbar) och att det i bl.a. senare skede av livet kan ta sig utryck i att ha svårt med förhållanden och andra människor. Den som har kompisar på sin sida är starkare och kan kanske se mobbningen mera objektivt (utifrån) och kanske t.o.m. ha överseende och tänka ”det är mobbaren som har problem, inte jag”. Då kan det vara lättare att komma över traumat. Men ifall du är ensam, är det vanligt att tänka: ”det måste ju vara mig det är fel på”, och då går man ofta in i sig själv, vilket i sin tur kan leda till dåligt självförtroende och självbild och otaliga missförstånd i sociala situationer.

Tanken om att övervinna mobbning kan kännas otänkbar och därför är det viktigt att påminna sig själv om att även “den som flyttar ett berg börjar med att bära bort småsten” (Konfucius). 

Camilla Laine och Hanni Erkkilä

 


torsdag 16 augusti 2012

"Jag var förvånad över hur lätt det var att prata"


Vi har bett ungdomar som gått hos Krisjouren för unga att beskriva hur det har varit. Vi är tacksamma för att vi får dela med oss av deras historier.

Lotta Wieliczko


 "Jag hade redan i en längre tid mått ganska dåligt, eftersom jag tyckte att jag var för fet, tränade inte tillräckligt, och åt inte tillräckligt hälsosamt. Småningom blev det mycket värre, jag började allt mer tänka på vad jag åt och hur mycket jag tränade. Jag prövade på en massa dieter och på grund av att alla dieter hade något som man inte fick äta, som var ”ohälsosamt”, blev det slutligen ganska få saker jag tyckte jag fick äta.

På grund av det här lyckades jag förstöra en jul för mig själv. Jag har alltid tyckt massor om julen, för att alla kan ta det lugnt, äta gott och njuta av sina närmaste. Men på grund av att jag måste kontrollera mitt ätande och endast tänkte på det gick hela julen förbi utan att jag hann njuta av den alls. Detta var orsaken till att jag förstod att det var dags att söka utomstående hjälp. Jag ansåg att jag mådde tillräckligt dåligt och ville göra en förbättring. När jag berättade om det här till en god vän rekommenderade hon Krisjouren för unga. Hon gick själv där och tyckte att det hade hjälpt henne. Jag ringde då till Krisjouren och fick nästan direkt tid.

Första gången jag gick till Krisjouren var jag mycket nervös. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga och om jag verkligen behövde gå dit eftersom jag inte direkt hade någon ätstörning så som anorexi eller bulimi. Ändå gick det riktigt bra. Jag var förvånad över hur lätt det var att prata och berätta om vad som var dåligt. Jag började gå hos en krisarbetare en gång i veckan. Det var egentligen ganska roligt eftersom någon lyssnade på mig och var intresserad. Vi pratade inte endast om vad jag skulle äta och hur mycket det lönade sig för mig att motionera på ett friskt sätt, utan överlag om mig och mitt liv. Jag tror att det var en stor orsak till att jag började godkänna mig själv som jag är. Jag har aldrig haft så bra självförtroende och när det småningom förbättrades behövde jag inte vara på dieter och träna som en galning. Det var tider som det gick lite sämre fastän jag fick hjälp, men att analysera vad som hände hjälpte mig framåt mot det bättre.

Jag gick hos min krisarbetare i nästan ett år. Från första gången till den sista hade jag stor hjälp av min krisarbetare och jag märker en otroligt stor förändring i mig själv och i mitt tänkande och det har alla runt omkring mig också sett. Nu kan jag äntligen koncentrera mig på viktiga saker och njuta av mitt liv istället för att konstant tänka på mig själv, mat och träning."

Kvinna, 22 år

(Kvinnan på bilden är inte kopplad till berättelsens skribent)

 

torsdag 9 augusti 2012

Bloggen


Krisjouren för unga började blogga på våren och bloggen har sökt sin röst. Vi har tagit upp tunga teman och lättare, vi har diskuterat och funderat, och många av våra klienter har bidragit med värdefulla inlägg från sina egna livssituationer. Nu står vi inför en ny termin och är ivriga på att fortsätta utvecklas.

Krisjouren för ungas huvuduppgift är att finnas till för ungdomar och unga vuxna som behöver någon att vända sig till i tider av ensamhet och trassel. Många tvekar – ”är det verkligen för mig?”, ”är mina svårigheter tillräckligt för att få komma?”. Bloggen är ett av de sätt vi använder för att gå ut med vårt budskap – vi finns till just för dig.

Den här hösten kommer vi än mer att anstränga oss för att öppna vår värld för dem som kan behöva oss, för någon som mår trassligt, för någon som har en vän som den är orolig för. Vi hoppas kunna erbjuda inblickar i en vardag som inte är fylld av glansbilder och illusioner, utan av levande människor som bor i riktiga liv. Liv som består av lyckliga och olyckliga stunder, djupa och ytliga känslor, tankar, åsikter, lidande och kärlek. Allt så underbart, så hemskt, så svårt och ibland så lekande lätt. Så annorlunda och så mycket mer levande är glansbilderna.

Men vi önskar också se kritiskt på situationen omkring oss, på möjligheten att bli hörd och sedd i ett välfärdssamhälle där byråkratin ibland skymmer sikten. Där de finaste tankarna gällande nystruktureringar snubblar och fastnar och kommer ut som urvattnade halvkompromisser som är besvärliga både för tillämparen och användaren.

Till dig som läser detta: Vad vill du läsa mer om i bloggen? Vill du fråga oss något? Vill du berätta om dina egna upplevelser, kanske anonymt? Kommentera här i bloggen, eller kontakta oss på krisjouren@helsinkimissio.fi.

torsdag 28 juni 2012

Sommarstämningar


Under sommaren träffar man över allt på prat om semestrar och ledigheter och hur man skall fira dem. Samtidigt har jag stött under den senaste tiden på flera skriverier om teman som verkar vara alltför aktuella idag speciellt i arbets- och studielivet – nämligen stress och utbrändhet. Sommaren är en tid då många av oss har längre ledigheter men också en tid då många studerande och skolelever går ut i arbetslivet och sommarjobbar.
När det gäller semestrar så verkar trenden vara att man skall göra en massa saker och hinna med allt under sommaren som blivit ogjort under vinterhalvåret. Därtill borde man hinna koppla av, träffa vänner och bekanta, bara ta det lugnt – som om det skulle vara möjligt då man skall hinna med allt som planerats för den lediga tiden! Jag tror att vi emellanåt ställer för höga krav på vad vi är kapabla till och försöker vara för effektiva även på vår fritid.

Det är viktigt att komma ihåg att både vår hjärna och vår kropp behöver få återhämta sig från stressen i vardagen, oberoende av ålder eller livssituation. Denna återhämtning kan enbart ske genom att man vilar sig och får tillräckligt med sömn. I det senaste numret av tidningen Talentia fanns en artikel som behandlade utbrändhet och stress i arbetslivet (Talentia 5.2012, s. 18–20). I artikeln konstaterades bl.a. att sömn är oerhört viktigt, speciellt för hjärnans funktion och att sömnens betydelse inte uppskattas tillräckligt i dagens samhälle. Under sömnen bearbetar hjärnan den information den fått under dagen och skapar en sammanfattning av dagens händelser. Denna process är speciellt viktig för inlärning och genomgången av emotioner och hjälper oss att bl.a. hantera motgångar bättre.

Vi behöver pauser, både kortare och längre pauser, så som ledigheter av olika slag för att sedan orka med studier, arbete och skolgång igen. Jag tror att den största utmaningen för oss människor nuförtiden är att kunna koppla av utan att egentligen göra något alls, njuta av stunden, lugnet och tystnaden omkring oss. Därför utmanar jag alla att träna sig på att göra ingenting! Jag tänker försöka lära mig att ligga i hängmattan på vårt sommarställe en halvtimme per dag utan att göra någonting – vad kunde du göra för att koppla av?

Med dessa ord blir Krisjouren för ungas blogg på semester för juli månad och återkommer med nya inlägg i augusti igen! Krisjourens övriga verksamhet fungerar som vanligt även juli.

Trevlig sommar!

Carmela Lindroos



onsdag 20 juni 2012

Sommarmys med böcker!

Med tanke på att sommar, vila och böcker ofta kopplas ihop ville vi på Krisjouren för unga samla en lista med böcker vi kan varmt rekommendera er att läsa under sommaren. Listan är en blandning av böcker som handlar om meningen med livet, utmanande känslor, livsfilosofiska visdomar och självhjälp. Böckerna kan alla mer eller mindre stöda dig i vardagen samt väcka tankar om ditt inre och livet du lever.
 
Svenska böcker:
-          Se med öppet sinne av Anthony De Mello – En bok som innehåller korta, små och en hel del roliga livsfilosofiska och andliga visdomar. Författaren har skrivit mycket och jag kan även rekommendera boken ”the way to love”.
-          Hjärtats kompass av Priscilla Cogan – En roman fylld med indiansk levnadsvisdon.
-          Diagnos Duktig av Jennie Sjögren och Tinni Ernsjöö Rappe – En handbok för överambitiösa tjejer och andra som borde bry sig.
-          Lycka till! Av Jennie Sjögren och Tinni Ernsjöö Rappe – Boken handlar om balans i livet och diskuterar kvinnor, som har skapat sig ett liv de är nöjda med. 
-          Sluta grubbla börja leva av Steven C. Hayes – En självhjälpsbok baserad på ACT-metoden (Acceptance Commitment Therapy) som betonar vikten av acceptans och engagemang för att kunna gå vidare om du är stressad, deprimerad, eller av någon annan anledning har fastnat i ett negativt levnadssätt.
-          Berättelsen om Pi av Yann Martel – En originell roman som följer pojken Pi från Indien över Stillahavet. Boken handlar om funderingar över livet, människor, djuren och Gud.   
-          Inte som andra döttrar av Deborah Spungen – I den här gripande boken berättar Nancys mamma om sin dotters plågsamma liv, allt från hennes traumatiska födelse till hennes tonår med själmordsförsök och heroinmissbruk.
-          Någonstans finns glädjen av Ben Furman - En lättillgänglig, men samtidigt kunskapsrik bok om depression.
-          Lev livet fullt ut! Av Eckhart Tolle – Boken är en väg till andligt uppvaknande där författaren diskuterar hur man kan hitta sin inre frid och styrka med av att leva i nuet.  

Finska böcker:
-          Tunne itsesi, suomalainen av Liisa Keltikangas-Järvinen – Författaren skriver tydligt och tankeväckande om livskompetens, självkänsla, människorelationer, hatfullhet, känslor, värden och föräldraskap. Det går lätt att bläddra i boken eftersom den är delad i flera underrubriker. En bra livsguide!
-          Ujoudesta, yksinäisyydestä av Juhani Mattila – En bok som handlar om blyghet och hur man kan lära sig förstå, uppleva och acceptera sina känslor om blyghet och skam omkring det. 
-          Hullun lailla av Neil Hardwick – Boken handlar om grav depression.
-          Apua av Bev Cobain – en självhjälps-guide om depression för unga.

Engelska böcker:
-          Good Life, Good Death av Rimpoche Nawang Gehlek – Om du någon gång funderat på att eventuellt läsa något skrivet från den Tibetanska Buddismens synvinkel så rekommenderar jag denna bok. Den har lätt begripliga tankar och praktiska tips om livet och döden. En bok som man kan läsa om flera gånger.
-          How to have a beautiful mind av Edward de Bono – Boken ger dig tekniska råd om hur du kan förbättra dina kunskaper i samtal med andra. Edward de Bono är av den åsikten att vi spenderar allt för mycket tid och pengar på att göra oss ytligt attraktiva och därför vill han påminna oss om hur vi kan lysa inifrån.
-   The five people you meet in heaven av Mitch Albom – En lättläst roman om meningen med livet. 
-          Toxic Parents, overcoming their hurtful legacy and reclaiming your life av Susan Forward – En självhjälps-guide för människor som levt eller lever med föräldrar som ignorerat barnets önskemål och behov. Föräldrar som är likgiltiga, stränga eller till exempel missbrukar alkohol.
-          A Question of Manhood av Robin Reardon - en 17-årig kille som förlorat sin storebror kämpar med sin egen uppfattning om manlighet efter att det kommit fram att hans bror var homosexuell


Hanni Erkkilä

torsdag 14 juni 2012

Vad får dig på gott humör?

Som motvikt till förra bloggen vill vi gärna dela med oss av små positiva saker som händer i vardagen som kan få mycket större betydelse och långvarigare effekt än man anar:

En kvinna i medelåldern håller porten öppen åt en ung kvinna som hastigt springer med sin cykel, ler stort och utropar glatt ”vad jättesnällt av dig!”

En äldre kvinna som luktar sprit, rör sig med rollator och blir hjälpt på och av bussen av en ung kvinna. Rollatorkvinnan säger ”ifall jag inte vågade be om hjälp skulle jag stå på hållplatsen i en vecka och vinka åt bussarna. Tusentack för hjälpen!” Den unga kvinnan ler och säger ”självklart!”

En flicka i en kiosk får höra en ung killes (kund som inget köper) 10 minuter långa berättelse om hur lycklig han är då han skall gifta sig nästa vecka. Hon har svårt att tro att det är sant.  Kan man vara så lycklig.

En busschaufför säger åt alla som stiger av bussen ”pitäkää mieli korkella”. Alla ler och myser åt hans märkvärdighet. Känns roligt och känslan sitter i ännu.

Min kollega berättar om en lokal busstur inom H: forsregionen, som börjat med att chauffören tagit till mikrofonen och önskat alla välkomna på hans tur från X- till X. Han önskade fred åt alla och fortsatte med att berätta den beräknade ankomsttiden i lokaltid ”det bara fattades att han skulle ha sagt ” och väl framme har vi sol och 30´grader varmt…”

Även om man inte råkar färdigt vara på gott humör kan det vara små saker som gör att man blir bättre till mods. Det finns olika saker som tilltalar oss beroende på vår personlighet, våra intressen osv men t.ex. följande saker får mig att le; 

en glad hund, ett glatt barn, en leende människa, en blomma i håret, en hippieflicka, en vits, en fredag, en musiklåt, en solig dag, en kyss, ett beröm, en doft, en vacker sak, en glass, en leende åldring, vänner, att se det humoristiska i en situation, att övervinna en utmaning, att höra att en baby fötts…

Med en förmåga att kunna njuta av små saker kommer man säkert lättare undan i livet då positivitet i sig är en drivande kraft. Det finns många undersökningar som påvisar att öppenhet och positivitet minskar på dödlighetrisken då fientlighet i sin tur ökar den. Så det är då verkligen tur att det går att öva upp förmågan till positivitet via t.ex. terapi och samtalshjälp.

Små lyckostunder som de ovannämnda kan sätta positiva spår och bära länge. Man kan få en känsla att man vill dela med sig av dessa stunder. Vi håller med dem som säger att ett bestånde gott humör får man genom att sträva till att medvetet glömma sig själv och vara mera till för andra och då kunde man ju nästan hellre fråga sig vem som får en på gott humör – inte vad.

I nästa blogginlägg skriver Hanni om sommarunderhålling – nämligen om bra böcker att läsa.

Camilla Laine


måndag 11 juni 2012

Oj, om vi alltid skulle reagera rätt och i tid


Förra veckan skrev vi om medborgarhänsyn i HBL. Om att vi människor mera kunde bry oss om varandra och glömma oss själva för en stund.

Ibland händer det saker i vår omgivning som påverkar oss starkt. Det kan vara obehagliga saker som gör att vi inte vet hur vi skall reagera. Jag beskriver här några fragment från verkliga livet. Känn efter hur du reagerar. Vad skulle du ha gjort? Skulle du ha reagerat i tid? Det skrämmer en hur dessa exempel är så vardagliga.

En liten flicka står i kassakön bredvid sin pappa som ställer ölcasen på kassabandet och frågar honom med låg röst: ”pappa, skulle vi inte köpa mat?” . Han vänder sig hastigt och tittar på damen bakom honom, vänder sig till dottern och svarar: ”vi kommer senare på nytt”. Ingen reagerar.

En kille blir gång efter annan på sin hemväg från skolan stoppad av ett äldre gäng ungdomar som hotar honom och tvingar honom ge ifrån sig än pengar, än telefon, klocka… Ibland går människor förbi och han är säker att de vet. Men att de inte vågar reagera. Hemma har han inte mod att berätta sanningen, utan hittar på olika svepskäl och lögner under många år och mår dåligt.

En flicka får varje dag under flera års tid känna sina klasskompisars blickar som kritiskt dagligen granskar henne uppifrån ner. Hon känner sig väldigt ensam och mår dåligt men har svårt att ta tag i det eller klä det i ord. Läraren märker men vet inte hur hon skall reagera.

Jag skulle kunna ge flera exempel men tjänar det till att chockera med häftiga/obehagliga inlägg? Dylika exempel kan få en att känna sig väldigt obehaglig till mods, handfallen, maktlös. Då vi känner oss maktlösa förlorar vi lätt förmågan att se möjligheterna.

Vem har färdiga verktyg till "att reagera just i tid"? Hur man reagerar eller inte reagerar hänger ofta ihop med hur man vågar eller vad man kanske är rädd för i situationen. Är man kanske är rädd att “blanda sig i” eller att själv hamna illa ut? Eller kanske att någon blir våldsam och självbevarelsedriften hindrar en från att reagera. Själva stämningen i situationen kan vara avgörande för hur man eventuellt reagerar.

Vissa saker kanske bara händer och reagerar man inte får man i värsta fall lida av dåligt samvete och funderingar: "vad kunde/borde jag ha gjort? Varför reagerade jag inte?!" för resten av sitt liv. För man känner ju medkänsla med den person som råkat illa ut, fast i efterhand, för sent. Alldeles säkert harmas personerna i exemplen ovan; kvinnan i kön, förbivandrarna och läraren och andra I liknande situation över att de inte, av olika orsaker, reagerat i tid.

I nästa blogg skriver vi om hur små och positiva saker i vardagen kan kännas mycket betydelsefulla.


Camilla Laine