Kom och sätt dig i Soffan!

Är du ung vuxen, mellan 18 och 29 år? Saknar du någon att prata med, någon i samma ålder? Eller känner du någon i den här åldern som skulle önska sig fler meningsfulla kontakter? Trots att staden är full med människor och det finns cafeer, barer, gym och hobbyverksamheter kan man ha svårt att komma i kontakt med andra och känna sig ensam.

Går du i gymnasiet och det klasslösa systemet kanske gör att du inte kommer i kontakt med andra lika lätt? Har du kanske just flyttat från en annan ort och ännu inte hittat vänner i huvudstads regionen? Talar du finska men vill förkovra dig i svenskaspråket? Kanske bara saknar du någon att chilla och byta tankar med?

Nu öppnar vi Soffan – en samlingspunkt för unga vuxna.  Du har en fin möjlighet att träffa nya människor som du normalt kanske inte kommit i kontakt med. 

På Soffan möts man över en kopp kvällste eller kaffe, får sig en smörgås i gott sällskap och kan njuta av skön musik, kostnadsfritt och utan krav. Du får gärna ta en vän med dig. Det är bara att dyka upp.

Du kan komma och provsitta Soffan ännu två  gånger denna vår, och vi vill gärna höra vad du tycker om den, för vårt mål är att Soffan ska vara öppen varje vecka från och med augusti.

Tid: 

14.5 kl. 16-19 och 11.6 kl. 16-19

Plats:

G18 våning 3 (Georgsgatan 18 A) 

Info: 

Camilla Laine

camilla.laine@helsinkimissio.fi, 045 341 7552

Mette Strauss 

mette.strauss@kran.fi, 050 410 7001

Linda Stark 

linda.stark@helsinkimissio.fi

Verksamheten har varken religiös eller politisk koppling. 

Vi som är med och arrangerar är:

Krisjouren för unga, Kran, De ungas akademi och Ung info 

//vid bloggen, Cami

Alla andra tycks ju veta vad de vill...

Ibland känns det ju verkligen så. Som att alla andra har en klar vision och målmedvetet går från klarhet till klarhet. Som att livet borde vara en spikrak väg framåt och uppåt.

Forskning gjord i USA har visat att en hög användning av mobiltelefoner har ett samband med högre ångestnivåer och mindre tillfredsställelse med livet. Studien gjordes bland studeranden i tjugoårs åldern. Deltagarna ombads ta ställning till hur många minuter per dag de använder telefonen till att surfa på nätet och hålla kontakt med vänner och familj. Man utgick från tanken att mobiltelefoner idag erbjuder oss allt fler med möjligheter att kommunicera med varandra och att hålla sig uppdaterad om vad som är på gång. Med studien ville man utreda hur dessa möjligheter påverkar bland annat individens värderingar, relationer och beteende. Det har nämligen tidigare föreslagits att de högre nivåerna av ångest kan bero på en upplevd press att ständigt vara uppkopplad på social media.

En del av mitt arbete går ut på att åka runt i regionens skolor och läroanstalter för att berätta om Krisjouren för unga och erbjuda förebyggande verksamhet. Ibland samtalar vi om hur myter om livet kan förmedlas via social media. Att det ibland kan se ut som att ”alla andra” klarar sig väldigt bra. Därför kan det kännas extra svårt när man märker att man själv är tvungen att börja om från början eller när något inte gick som det var tänkt. ”Varför lyckas jag inte med det som alla andra verkar klara av med en klackspark?” Egentligen förstår vi kanske att livet inte riktigt ser ut på det här sättet, men ändå jämför vi oss mycket med andra. Social media är bara en kanal för denna jämförelse, men spenderar man mycket tid där kanske man börjar jämföra sig med andra ännu mera än tidigare? Eller?

De elever jag träffat har väldigt olika åsikt om detta. En del säger att de blir stressade och känner att kraven på en själv ökar när man börjar jämföra sig med andra. Andra säger däremot att det inte alls är stressande, utan tvärtom att det är avslappnande att surfa på sociala medier.

Oavsett hur man upplever det är det ändå kanske bra att ibland försöka lägga märke till hur man påverkas. Hurudan känsla får du? Hur ofta jämför du dig med andra? Om du märker att du jämför dig själv med andra väldigt mycket kan du fundera på vad det är som gör att man tror livet skulle vara bättre om man var eller gjorde som någon annan? Ingen är ju ändå lika bra som du på att vara dig själv.

Och jo, här finns källan till forskningen jag nämnde: 

Lepp, A., Barkley, J. & Karpinski, A. (2014). The relationship between cell phone use, academic performance, anxiety, and satisfaction with life in college students. Computers in Human Behavior, 31, s 343 – 350.

Caroline Granholm

Att kommunicera på Giraff- och Vargspråk

Non Violent Communication (NVC) som även kallas för giraffspråk är en kommunikationsmetod utvecklad av Dr. Marshall Rosenberg på 1970-talet. Giraffspråket handlar om att kunna utrycka sina känslor, önskemål och behov i samtal med andra även när villkoren för detta är svåra. Har du någon gång känt dig oförstådd och tänkt på hur du kunde uttrycka dig bättre i kommunikation? Eller har du kanske haft den känslan att man pratar förbi varann? Missförstånd uppstår mer än man tror och märker.

Rosenberg är av den åsikten att man lyckas bättre undvika missförstånd och förmedla det man tänker genom att man aktivt i samtal med andra lägger fokus på vad man ser, känner och vill, istället för att man reagerar av vana. Samtidigt innebär det att man är uppmärksam för den andras känslor, önskemål och behov. Målet med denna empatiska kontakt är att förmedla ärlighet och respekt samtidigt som man själv blir medveten om sina egna och andras känslor och behov.

De fyra stegen i giraffspråk:

1. Iakttagelse – då man istället för att bedöma någon/något fokuserar på det man observerar. Ord som innehåller värderingar som t.ex. alltid, aldrig, för mycket och för litet, bör undvikas.

2. Känsla – då man frågar sig hur man känner sig just i den situationen.

3. Behov – då man utan att ställa krav på den andra uttrycker sina behov.

4. Begäran – då man berättar vad man önskar i konkret handling.

Som många andra saker i livet så är giraffspråket inte lätt. Det krävs självsäkerhet och trygghet för att kunna sortera känslor, tankar och värderingar i samtal. Därtill krävs det mod för att våga ge och ta emot ens egna och andras känslor, önskemål och behov.  

Men vad har egentligen giraffer med saken att göra? Giraffen är vald att symbolisera denna empatiska kontakt p.g.a. att den är det landdjur som har det största hjärtat. Dessutom ligger dens hjärta och hjärna långt borta från varann. Giraffer är kraftfulla och agerar inte impulsivt. 

Motsatsen till giraffspråk är vargspråk där man dömer, generaliserar, kritiserar och kräver. Varför just vargen? Vargen rör sig snabbt och skapar ofta en hotfull situation. Den attackerar och använder aggression som försvar. Då man talar vargspråk är man inte villig att lyssna. Man lägger skulden på andra och tar inte ansvar. Då är man inte öppen för vad man egentligen känner. I vargspråk kan man ofta höra antaganden om att man själv hamnar göra allt, att ens egen sanning är den rätta eller att det är andras fel att man mår dåligt. 

  

Rosenberg framhäver att det inte finns något sådant som giraff- och vargmänniskor, utan att vi alla bär inom oss både giraffen och vargen. Genom att översätta dessa kommunikationsmönster till djurfigurer gör Rosenberg det enklare för en att identifiera sig med sin inre empatiska giraff och mindre empatiska varg.  

 

Bilden är hämtad 2.8.2013 från http://www.fanpop.com/clubs/animals/images/13129558/title/giraffe-wallpaper  

Hanni Erkkilä