Glad vändag!

För att få vänner kan det vara bra att ha en insikt i vad vänskap betyder för en. Det är individuellt hur vi ser på begreppet ”vänskap”. Lättast är det såklart då båda anser den andra vara en vän. Men det kan vara svårt ifall uppfattningen om vänskap skiljs åt. En del litar genast på någon och öppnar sitt hjärta bums. För dem kan vissa som från första stund uppfattades som en god vän senare visa sig att inte vara det. Medan de som är mer försiktiga beter sig försiktigt vänligt mot någon under en längre tid utan att uppfatta henne/honom som sin vän, och vill lära känna personen bättre eller mycket bra, innan hon/han accepteras som en god vän.

Nyckelingredienserna i en relation kan vara:

• Att någon berättat om för dig att den anser dig vara dennes vän eller presenterat dig som en vän för någon tredje part.
• Att den andra vill träffa dig utanför det stället ni träffats vid först. Vill träffa dig för lunch, kaffe, bio etc.
• Hon/han har gjort något viktigt eller trevligt för dig och är verkligen intresserad av det du säger, gör och vill, och önskar dig det bästa.
• Får dig att känna dig väl till mods.
• Du känner att du kan vara dig själv. Du har en känsla av att inte behöva göra dig till.
• Du kan fritt dela din glädje utan att dölja något.- En vän känner oftast till också dina dåliga sidor och nycker men accepterar dig med hull och hår. (Visst finns det dåliga dagar och vi kanske blir osams men desto skönare att bli sams igen – man kan säga förlåt så att den andra vet att man menar det).

Får din vän dig att känna dig glad? Väntar du på att få träffa henne/honom? Du känner att du kan dela allt du gått igenom (det mesta)? Får hon/han dig att skratta? Känner du dig omtyckt och älskad? Ifall du svarar jo på dessa frågor vet du att du har en sann vän. Du är beredd att våga lita på henne/honom så långt att du vill dela dina innersta tankar oh känslor. Din vän är bra på att klämma ut ärligheten i dig och får det bästa ut av dig. Hon/han är ärlig mot dig med (ljuger inte) men vill heller inte såra dig.

Önskar du dig alltid en gentjänst för att kunna kalla denna en vän? Tycker du att det är mest du eller din vän som talar, och den andra blir mer i skymundan? Känner du att du inte kan säga allt i rädsla att vännen skvallrar, plötsligt vill dig illa, inte förstår dig? Då kanske det inte är frågan om ”sann vänskap”?

Hur får man då en vän? Lättast är det om man är positiv och kanske optimistisk, intresserad av folk, lyssnar gärna på andra, är intresserad av olika typs människor, kanske vill bli vän med någon studie-/jobb-/hobbykompis. Det är också till nytta ifall man ser ut att vara lätt att närma sig, att man inger acceptans, ler och har ögonkontakt. Men ifall du jämt sitter avskilt från andra och läser i ett hörn, kan andra lätt tolka det som att du inte vill ha kontakt och vill bli lämnad ifred?

Var kan du träffa nya vänner? Egentligen var som helst där det finns folk. Du kan träffa nya vänner på bokklubbar, volontärevenemang, idrottstillfällen, hobbyer, nya intresseämnen, språkkurser… Eller ifall du varje dag rutinerat går till ett visst ställe för att dricka ditt kaffe, köpa en bok, gå ut med hunden; finns det en stor chans att du kommer i kontakt med någon regelbundet som du blir bekant med och som senare blir en god vän?

Vad är då det första steget? Tala med någon du inte känner? Det kan vara smalltalk som leder till att ni hittar gemensamma nämnare som går in på viktigare ämnen. Introverta talar gärna mycket om stora teman, medan extroverta kan hålla på t.o.m. för länge med smalltalk. Oftast är vi någonstans mitt emellan.

Och hur gör man det då? Frågor du kan ställa beror på vad du redan vet om personen och det gäller att ta reda på mera. Exempel på frågor:

• Vad är det första du skulle göra om du vann på Lotto?
• Vad gillar du att göra på fritiden?
• Vad är din favoritmat (som för dig t.ex. tillbaka till barndomen)?
• Har du ett favorit ordspråk?
• Vad gillar du att se på TV? Har du Facebook, Instagram…?
• Var bor du/har du bott som barn? Var har du tyckt om att bo mest?
• Har du husdjur? Tycker du om naturen?
• Vad har du för intressen? Man behöver inte vara intresserad av samma saker men bra att ha samma värderingar och livssyn.
• Vad är din dröm/dina önskningar?Du hittar säkert på flera? Kanske frågar du; vad månntro vi två kunde ha gemensamt?

Det går dock inte att tvinga vänskap på någon. Men om man visar respekt och förtroende för någon, får man ofta likadant bemötande tillbaka. Bara genom att våga börja lita på någon kan man komma till insikt ifall den andra är en pålitlig vän. Vågar du?
 

Vänskap kan inte mätas i hur ofta eller hur mycket man är tillsammans. Alltid går det inte att ordna en träff även om man så önskade. Man kan försöka träffas så ofta det går. Om du vill fördjupa en vänskap kan du fråga ifall den andra vill träffas oftare för att umgås och lära känna varandra bättre. Men det att man inte är i kontakt hela tiden betyder inte att vänskapen inte skulle existera.

Övning ger färdighet. Som en övning kan du under en dag försöka närma dig någon tre gånger socialt. På vägen hem idag, gå in i en affär, ett café… smalltalk:a med minst en person. Vem vet, det kan bli din vän för livet.

Glad vändag!

Camilla Laine

Vem älskar du?

Oberoende om vi är föräldrar eller barn, är vi alla människor med olika åsikter. Vi kan ha olika uppfattningar, förhandsinställningar eller fördomar och detta kan leda till otaliga missförstånd. Kanske dina föräldrar t.ex. har svårt att acceptera JUST den du älskar/gillar? Vem väljer då din partner – du själv eller dina föräldrar? Det kan handla om dina föräldrars traditioner, tro eller att dina föräldrar anser att ”de vet bäst”. De kan vara övertygade om att de vill ”ditt bästa” och vill skydda dig från t.ex. en kulturkrock. Kanske de förväntar sig att din partner skall vara rik – ha ett anrikt namn och släkte? Kanske sätter föräldrarna dig att välja ”hon/han eller vi”? Du kanske riskerar att de aldrig riktigt kommer att tycka om din partner? Tillbaka till frågan – vem väljer din partner – du eller de? Vem älskar du?

Kärlek är kärlek, det rår vi inte för. Det söker inte plats och rum, kultur eller språk… det är frågan om kemi. Dina föräldrar kanske då väcker, alla skalor av ilska och sorg i dig och en känsla av att ha svårt att förlåta.

Du kanske väljer att gå enligt deras önskan att inte träffa den du älskar och varje gång du tänker på henne/honom känner du dig ledsen och att det lämnat ett inre tomrum? Kanske har du svårt att ge det utrymmet åt någon annan på en mycket lång tid?

Eller kanske resulterar det i att du hungrar efter kärlek, att bli sedd och godkänd, av vem som helst? Kanske går du in i ett förhållande efter annat av just denna orsak? Utan att kunna binda dig eller lita på att det håller? Kanske går du ”för långt” gång efter annan utan att förstå varför?

I bästa fall lär sig dina föräldrar acceptera den du älskar/gillar, med tiden. Det kan du aldrig få veta ifall du inte ger kärleken en chans.

Lita på dina känslor. Gör slag i saken. Visa dina känslor.

Camilla Laine

Hurdan pappa/mamma skulle du ha valt, ifall du fått välja?

”Om man ändå kunde välja sina föräldrar… ”, ”om inte min mamma skulle vara så… ” eller ”om inte min pappa alltid skulle…” får vi ofta höra under våra klientsamtal.

Eller kanske har du alltid haft en känsla av att dina föräldrar älskar dig, en äkta moders- och faderskärlek, en känsla av att dina föräldrar alltid litar på dig och vill dig väl. Då är denna text inte för dig.

Vi kan tyvärr inte välja våra föräldrar, men om vi fick, valde vi just dylika trygga och beskyddande mammor och pappor. Som accepterar dig med hull och hår, även under de värsta upproren. Föräldrar som gör sitt allt för sina barn och som du känner att du alltid kan lita på. Föräldrar som kan fungera som dina förebilder.

Men sådant du inte rår för är föräldrarnas ärftliga sjukdomar eller genetiska frågeställningar som kan vara väldigt tuffa att tampas med. För att inte tala om personlighetsstörningar som långt formas efter uppfostran. Mycket av dina föräldrars beteende och förmåga till kärlek kan förutom dina föräldrars egna genetiska arv, nämligen förklaras på basen av hurdan barndom och uppväxt de själva fått.

Dina föräldrar kanske någon gång eller gång efter annan, har svikit dig eller betett sig illa och vissa svek kan vara mycket svåra att förlåta. Du kanske först i ungdomsåren märker att det du trodde ”hörde till” inte alls är okej och börjar ifrågasätta föräldrarnas beteende. Föräldrar som sätter sig själv och sina egna behov före barnens – vad är det för föräldrar? Kanske denna process resulterar i att du går igenom en identitetskris, vem är JAG? Vad tycker JAG om? Vem tycker JAG om?

Vi är alla, oberoende om vi är föräldrar eller barn, människor med olika åsikter. Vi kan ha olika uppfattningar, förhandsinställningar eller fördomar, och detta kan leda till otaliga missförstånd ifall alla upplever sig ”veta bäst”. Det är viktigt att säga hur du känner och varför. I annat fall kan irritationen stiga till frustrerande skalor. Läget kan vara låst och då kan det vara bra att tala med en utomstående opartisk person, som man litar på. Då kan man tillsammans fundera kring hur man kan göra det bästa av situationen. Ofta är en bruten föräldrakontakt inte den bästa lösningen utan ställer istället till en massa trassel, bekymmer och problem.

Men ibland kan det vara den enda möjligheten att bryta kontakten. Om du vet att du ständigt far illa av föräldrarnas känslor, åsikter och beteende och har svårt att lita på dem. Vågar du ställa krav till dina föräldrar: ”vi kan gärna umgås, men bara ifall du… och visar respekt”.

Ofta heter det att man genast skall ta itu med konflikter inom familjen. Vilket faktiskt oftast funkar! Men ibland behövs avstånd och betänketid. Utan att ändå ”sopa saker under mattan”, kan saker och ting ha en tendens, att med lite tid och reflektion på avstånd, få olika perspektiv. Stora saker kan bli mindre och man kanske ser sin egen roll tydligare. Och allt bara faller på sin plats. Känslor kan nämligen vara väldigt primitiva och irrationella och såra mera än de avsett. De kan dyka upp utan förvarning och brusa upp till en orkan. Som du/dina föräldrar ångrar senare. Ibland kan det vara bra att hinna tänka över och fundera hur man bäst kan ”gilla läget” och acceptera det som hänt och kanske välja att försonas.

Förlåt är ett väldigt bra ord.

Camilla Laine

Att kommunicera på Giraff- och Vargspråk

Non Violent Communication (NVC) som även kallas för giraffspråk är en kommunikationsmetod utvecklad av Dr. Marshall Rosenberg på 1970-talet. Giraffspråket handlar om att kunna utrycka sina känslor, önskemål och behov i samtal med andra även när villkoren för detta är svåra. Har du någon gång känt dig oförstådd och tänkt på hur du kunde uttrycka dig bättre i kommunikation? Eller har du kanske haft den känslan att man pratar förbi varann? Missförstånd uppstår mer än man tror och märker.

Rosenberg är av den åsikten att man lyckas bättre undvika missförstånd och förmedla det man tänker genom att man aktivt i samtal med andra lägger fokus på vad man ser, känner och vill, istället för att man reagerar av vana. Samtidigt innebär det att man är uppmärksam för den andras känslor, önskemål och behov. Målet med denna empatiska kontakt är att förmedla ärlighet och respekt samtidigt som man själv blir medveten om sina egna och andras känslor och behov.

De fyra stegen i giraffspråk:

1. Iakttagelse – då man istället för att bedöma någon/något fokuserar på det man observerar. Ord som innehåller värderingar som t.ex. alltid, aldrig, för mycket och för litet, bör undvikas.

2. Känsla – då man frågar sig hur man känner sig just i den situationen.

3. Behov – då man utan att ställa krav på den andra uttrycker sina behov.

4. Begäran – då man berättar vad man önskar i konkret handling.

Som många andra saker i livet så är giraffspråket inte lätt. Det krävs självsäkerhet och trygghet för att kunna sortera känslor, tankar och värderingar i samtal. Därtill krävs det mod för att våga ge och ta emot ens egna och andras känslor, önskemål och behov.  

Men vad har egentligen giraffer med saken att göra? Giraffen är vald att symbolisera denna empatiska kontakt p.g.a. att den är det landdjur som har det största hjärtat. Dessutom ligger dens hjärta och hjärna långt borta från varann. Giraffer är kraftfulla och agerar inte impulsivt. 

Motsatsen till giraffspråk är vargspråk där man dömer, generaliserar, kritiserar och kräver. Varför just vargen? Vargen rör sig snabbt och skapar ofta en hotfull situation. Den attackerar och använder aggression som försvar. Då man talar vargspråk är man inte villig att lyssna. Man lägger skulden på andra och tar inte ansvar. Då är man inte öppen för vad man egentligen känner. I vargspråk kan man ofta höra antaganden om att man själv hamnar göra allt, att ens egen sanning är den rätta eller att det är andras fel att man mår dåligt. 

  

Rosenberg framhäver att det inte finns något sådant som giraff- och vargmänniskor, utan att vi alla bär inom oss både giraffen och vargen. Genom att översätta dessa kommunikationsmönster till djurfigurer gör Rosenberg det enklare för en att identifiera sig med sin inre empatiska giraff och mindre empatiska varg.  

 

Bilden är hämtad 2.8.2013 från http://www.fanpop.com/clubs/animals/images/13129558/title/giraffe-wallpaper  

Hanni Erkkilä