Vad har du på dig?

Vem säger vad som är ”rätt” klädstil? En del hänvisar bestämt till kläd- och modehistoria och alla trender genom decennier. Hur föds trenderna? Hur kan t.ex. den klädstil som man först tycker ser absurd ut plötsligt bli något alla har på sig? Hur blir det mode? Klart är att media, tidningar, TV… och det kändisarna har på sig, påverkar oss. Men det biter inte på alla.

Du kanske går helt i motsats riktning och skulle aldrig bära det senaste nya. Du föredrar samma klädstil genom hela livet? Kanske inger det en sorts trygghet? Kanske är det viktigt att kläder skall vara ändamålsenliga och ekonomiska, av hög kvalitet. Att kläder är till för att värma och vara bekväma. Eller kanske du inte alls bryr dig om vad du har på dig. Du bryr dig inte om material, färg eller form. Du kanske inte ens bryr dig ifall du svettas på sommaren eller fryser på vintern. Eller så kanske du hör till dem som inte vill eller kan sätta pengar på kläder.

I vissa kulturer spelar kläder en mycket stor roll. De symboliserar din roll i samhället, status, din religion, stam, ditt land. Olika kulturer har stort inflytande på hur modet ser ut. Något år är det trendigt med safari, följande år etniskt, mexikanskt inspirerat, orientaliskt…

Färgpsykologer, flera livscoacher och de som bl.a. tror på Chakran (ljusspridarna) är övertygade om att färger i vår omgivning påverkar oss. Man kan pigga upp sitt humör genom att tänka på vilka färger och nyanser det gäller att se upp med. Finland anses ”grått” och att vi gömmer oss i murriga toner. De uppmanar oss att våga använda oss av färger och leka med dem, att det är bra för hjärnan. De är övertygade om att genom att kombinera och förena färger och former på olika sätt övas hjärnans kapacitet och kreativiteten. Detta i sin tur påverkar vårt välmående och vårt sociala liv.

Många ungdomar vill tänka och konsumera ekologiskt. De vill också att kläderna är etiskt tillverkade och bojkottar gärna fabrikat som t.ex. använder barnarbetskraft eller som inte bryr sig om miljön. Faktum är att det finns mycket kläder på vår jordklot. I USA finns en fristående organisation, Redefining Progress, som på olika sätt arbetar för en hållbar utveckling och social rättvisa. De har utarbetat ett mått som kallas ”ekologiskt fotavtryck”. Det är ett sätt att beskriva hur stor yta varje person tar på jorden. Vad du äter, hur du tar dig till jobbet eller skolan, eller vilka kläder du köper påverkar ditt och hela ditt lands fotavtryck. Enligt det ekologiska fotavtrycket gör du ett val varje gång du köper kläder som påverkar hela jordens överlevnad. Likaså om du väljer att cykla eller åka bil till jobbet. Eller hur du slänger dina sopor eller tvättar tvätten. Hur du bor och värmer bostaden har också betydelse o.s.v.

Värt att tänka på. Man kan fynda ekologiskt. Du kanske tänker att du egentligen inte behöver något men unnar dig själv ett plagg då och då på rea eller loppis. Du kanske köper sällan och bara ifall det är 50-70% rabatterat. Du gillar stämningen på loppmarknaden; kreativiteten, upprymdheten, glädjen i att en gammal sak/plagg hittar en ny och nöjd ägare. Då är du som jag, som gillar idén att gammalt återanvänds och uppskattar traditioner och hemgjort. För mig skall kläder kännas rätt för rätt tillfälle. Jag väljer kläder enligt humör och tycker om färger och om att blanda olika klädstilar. Många av mina kläder är flera år gamla och när man köper begagnat vet man ju inte nödvändigtvis hur gammal klädseln egentligen är. Jag tänker ofta, redan kvällen innan, var jag skall vara och med vem och vad det är för tillfällen och strävar till att ha allt färdigt för följande morgon. Detta inger trygghet och hindrar morgonstress, för mig. Ibland kan det såklart bli helt fel. Inget känns rätt. Kläderna känns gamla och ointressanta. Men jag har aldrig försenat mig (ännu) för att jag inte vetat vad jag skall ha på mig.

För att återgå till frågan vad är rätta/vackra kläder? På finska finns ett ordspråk ”ruma se vaatteilla koreilee” och det tolkar jag som att det anses fåfängt att klä sig för fint då det vackra kommer inifrån. Man behöver alltså inte pynta upp sig så väldigt, så om du klär på dig ett leende – ja, då är du vacker, just som du är.

Ifall du önskar kan du gärna blogga om något av dessa teman. T.ex. vad kläder betyder just för dig. Vad anser du om ekologi? Eller kanske köper du för mycket kläder? För ofta?

Camilla Laine

Skolkurator gästbloggar om framtidsångest

Framtidsångest

I mitt jobb som kurator stöter jag ibland på en viss typ av ångest*, ofta i kombination med de besläktade orden stress och press. Den typ av ångest jag syftar på är osäkerhet inför framtiden, här kallad framtidsångest. Den väcks ofta när man inte ännu är säker på vad man vill göra med sitt liv i framtiden, eller – om man har ett drömyrke – osäkerhet om man kan uppnå det.

Framtidsångest är en diffus känsla som kan bestå av många olika komponenter: rastlöshet, motivation, osäkerhet, vilja, tvivel, energi, uppgivenhet, idéflöde, och stundvis total handlingsförlamning. I grund och botten är fråga om en livskris, eller en livsuppgift.

En livsuppgift eller livskris är normala faser i ett liv. Till andra livskriser hör födsel, pubertet, äktenskap, skilsmässa, pension osv. Det är alltså fråga om naturliga situationer i livet, som innebär en förändring, och som vi kan navigera oss igenom med hjälp av olika strategier.

När vi funderar på framtiden till den grad att vi får framtidsångest är det viktigt att komma ihåg att ångesten också fungerar som en drivkraft, den lite tvingar oss att fundera på olika möjligheter i framtiden, hur vi ska uppnå dem, vad är vårt mål? För att vi går genom dessa funderingar kan vi vara mer säkra på att vi i slutändan når rätt. Därför kan denna ångest ses som ett nyttigt verktyg i vår utveckling, och behöver inte alltid motarbetas.


Här kommer några tips på hur du kan navigera dig genom denna livsuppgift:

Prata med vänner, föräldrar, studiehandledare, kurator, coach osv. om vilka tankar och känslor som väcks när du tänker på framtiden. Det kan verka som att alla andra har en klar plan inför framtiden, men det är skönt att märka att man troligtvis inte är ensam med sin framtidsångest.

Vad är viktigt för dig? Fundera i termer av vilka egenskaper du vill att ditt jobb ska ha, hellre än i yrkestitlar. Vill du jobba ensam, är det viktigt med kollegor, vill du uttrycka dig i skrift, vill du jobba med någon värdering som är viktig för dig, bli specialist på något, vill du ha tydliga order från en chef, är frihet viktigt, hur stor betydelse har lönen, både i det korta och i det långa loppet?

Gör ett yrkesvalstest. Det kan ge nya idéer om vilka jobb som finns, men hjälper också dig att fundera ut vad du önskar av ett jobb.

Kolla upp olika alternativ. Skolors hemsidor kan ge information man inte ens visste man ville veta.

Det finns inga misslyckanden. Man kan pröva sig fram på en utbildning/kurs, och det är tillåtet att ändra sig. Det du lärt dig under utbildningen/kursen är garanterat inte onödigt, tvärtom kan den ge dig det där lilla extra både erfarenhetsmässigt och som ett spännande tillägg på CV:n.

Skolkurator

*inte att förväxla med ångeststörning

Förväntan blandat med oro. Ska tiden gå snabbare eller långsammare?

I min arbetsuppgift ingår det att åka runt i skolor. Hålla workshops, infotillfällen och grupper. Den här tiden på året är det speciellt roligt. Det finns en bubblande förväntan i luften. Nedräkningen har börjat. De sista veckorna består till en del av prov och slutarbeten, men också utflykter, jippon och knytkalas. Håltimmarna blir sakta flera. Man sitter ute och solar på rasterna.

Från min egen högstadie- och gymnasietid var Stafettkarnevalen det bästa och roligaste sommartecknet av alla. Både löpare och hejarklacken klämde in sig i bussen och sedan körde vi ner till Helsingfors. Mellanmål på en parkering längs med vägen och pidrospel i bussen hörde till. I Helsingfors var gräset och träden redan gröna, och när vi trötta och glada åkte uppåt igen kändes det som att vi tog sommaren med oss hem till Österbotten. Det här är nog den bästa tiden på skolåret, sa vi till varandra.

Men, måste man bara gilla sommarlovet? Kanske man egentligen också känner vemod eller oro? Ibland kan det kännas som att alla andra har planer för sommaren. Man borde göra och uppleva saker. Hitta ett sommarjobb. Ha något att berätta när man kommer tillbaka. Går man sista året i skolan kanske det känns jobbigt att skiljas åt. Kommer man att hålla kontakten till alla kompisarna?

Kanske det är kombinationen av många olika känslor som gör just den här tiden på året så speciell. Samtidigt som man önskar att sommarlovet redan vore här, så vore det också skönt att kunna bromsa tiden. Jag hoppas så många som möjligt av er njuter av dessa sista veckor. Ta en dag i taget och känn efter hur dagarna blir längre, varmare och grönare. Sen vill jag också önska alla er som deltar i helgens Stafettkarneval lycka till. Hoppas solen skiner, men ni har säkert lika roligt fast det regnar också.

P.S. Krisjouren för unga håller öppet hela sommaren. Jag hoppas du hör av dig till oss om du behöver någon att prata med.

Caroline Granholm

 Bilden är hämtad 23.5.13 från http://www.stadion.fi/medialle

Livsförändringar och övergångsskeden

Större förändringar i en individs liv innefattar ofta både en början och ett slut. En avslutning kan innebära en slutpunkt för det som varit. Då man uppnår ett mål, får något slutfört eller kanske gör sig av med något som hämmar en, får detta en positiv betydelse. En avslutning av något påminner oss om framtiden och att något nytt håller på att inledas. Det sker en övergång till något nytt, en ny situation eller kanske ett nytt tillstånd. Förändringar kan föra med sig nya möjligheter och vara efterlängtade och hoppingivande, samt skapa förutsättningar för personlig utveckling.

Avslutningar kan också ha tyngre konsekvenser, man kan känna att man förlorat något värdefullt som inte längre går att få tillbaka. Avslutningar kan innebära sorg, man kanske sörjer det som varit eller det man förlorat. Förändringar kan upplevas hotfulla och skrämmande, då det inte går att förutse hur det kommer att bli och det man vant sig vid inte längre finns. Då man övergår till något nytt kräver det ofta en omvärdering av det tidigare och att man vänjer sig till det nya som är på kommande. Hur länge denna process tar beror på hurdan man är, då alla fungerar lite på olika sätt och det finns individuella skillnader i hur snabbt man anpassar sig till något nytt. Förändringar och övergångsskeden i livet medföljer ofta att man överger det som varit bekant och tryggt, samtidigt som man påbörjar något nytt och okänt.

Stora livsförändringar kan hända i samband med livskriser som man ställs inför. Resultatet av en sådan förändring kan kräva att man tar sig igenom någonting som är känslomässigt tungt och kan vara utmanande att bearbeta. Vad som egentligen händer på ett längre perspektiv är att man kan lära sig och vänja sig vid att se det som hänt på ett annat sätt än förut. Man kan lära sig att se det ur ett annat perspektiv eller från en helt ny synvinkel. Kanske får man en annan distans till det som hänt. Detta kan hjälpa en att godkänna det som skett. När man gör det kan man så småningom samla ihop sig igen och börja gå vidare i livet. Oftast lämnar man inte det som hänt helt bakom sig, utan man bär det med sig resten av sitt liv, som erfarenheter och minnen. I bästa fall lär man sig att hantera det på ett sätt som gör det möjligt för en att fortsätta leva sitt liv trots det som hänt.

Carmela Lindroos

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, väller, glider –

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra –

svårt att vilja stanna

och vilja falla.

Då när det är värst och inget hjälper,

brister som i jubel trädets knoppar,

då när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar,

glömmer att de skrämdes av det nya,

glömmer att de ängslades för färden –

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

Karin Boye