Vad har du på dig?

Vem säger vad som är ”rätt” klädstil? En del hänvisar bestämt till kläd- och modehistoria och alla trender genom decennier. Hur föds trenderna? Hur kan t.ex. den klädstil som man först tycker ser absurd ut plötsligt bli något alla har på sig? Hur blir det mode? Klart är att media, tidningar, TV… och det kändisarna har på sig, påverkar oss. Men det biter inte på alla.

Du kanske går helt i motsats riktning och skulle aldrig bära det senaste nya. Du föredrar samma klädstil genom hela livet? Kanske inger det en sorts trygghet? Kanske är det viktigt att kläder skall vara ändamålsenliga och ekonomiska, av hög kvalitet. Att kläder är till för att värma och vara bekväma. Eller kanske du inte alls bryr dig om vad du har på dig. Du bryr dig inte om material, färg eller form. Du kanske inte ens bryr dig ifall du svettas på sommaren eller fryser på vintern. Eller så kanske du hör till dem som inte vill eller kan sätta pengar på kläder.

I vissa kulturer spelar kläder en mycket stor roll. De symboliserar din roll i samhället, status, din religion, stam, ditt land. Olika kulturer har stort inflytande på hur modet ser ut. Något år är det trendigt med safari, följande år etniskt, mexikanskt inspirerat, orientaliskt…

Färgpsykologer, flera livscoacher och de som bl.a. tror på Chakran (ljusspridarna) är övertygade om att färger i vår omgivning påverkar oss. Man kan pigga upp sitt humör genom att tänka på vilka färger och nyanser det gäller att se upp med. Finland anses ”grått” och att vi gömmer oss i murriga toner. De uppmanar oss att våga använda oss av färger och leka med dem, att det är bra för hjärnan. De är övertygade om att genom att kombinera och förena färger och former på olika sätt övas hjärnans kapacitet och kreativiteten. Detta i sin tur påverkar vårt välmående och vårt sociala liv.

Många ungdomar vill tänka och konsumera ekologiskt. De vill också att kläderna är etiskt tillverkade och bojkottar gärna fabrikat som t.ex. använder barnarbetskraft eller som inte bryr sig om miljön. Faktum är att det finns mycket kläder på vår jordklot. I USA finns en fristående organisation, Redefining Progress, som på olika sätt arbetar för en hållbar utveckling och social rättvisa. De har utarbetat ett mått som kallas ”ekologiskt fotavtryck”. Det är ett sätt att beskriva hur stor yta varje person tar på jorden. Vad du äter, hur du tar dig till jobbet eller skolan, eller vilka kläder du köper påverkar ditt och hela ditt lands fotavtryck. Enligt det ekologiska fotavtrycket gör du ett val varje gång du köper kläder som påverkar hela jordens överlevnad. Likaså om du väljer att cykla eller åka bil till jobbet. Eller hur du slänger dina sopor eller tvättar tvätten. Hur du bor och värmer bostaden har också betydelse o.s.v.

Värt att tänka på. Man kan fynda ekologiskt. Du kanske tänker att du egentligen inte behöver något men unnar dig själv ett plagg då och då på rea eller loppis. Du kanske köper sällan och bara ifall det är 50-70% rabatterat. Du gillar stämningen på loppmarknaden; kreativiteten, upprymdheten, glädjen i att en gammal sak/plagg hittar en ny och nöjd ägare. Då är du som jag, som gillar idén att gammalt återanvänds och uppskattar traditioner och hemgjort. För mig skall kläder kännas rätt för rätt tillfälle. Jag väljer kläder enligt humör och tycker om färger och om att blanda olika klädstilar. Många av mina kläder är flera år gamla och när man köper begagnat vet man ju inte nödvändigtvis hur gammal klädseln egentligen är. Jag tänker ofta, redan kvällen innan, var jag skall vara och med vem och vad det är för tillfällen och strävar till att ha allt färdigt för följande morgon. Detta inger trygghet och hindrar morgonstress, för mig. Ibland kan det såklart bli helt fel. Inget känns rätt. Kläderna känns gamla och ointressanta. Men jag har aldrig försenat mig (ännu) för att jag inte vetat vad jag skall ha på mig.

För att återgå till frågan vad är rätta/vackra kläder? På finska finns ett ordspråk ”ruma se vaatteilla koreilee” och det tolkar jag som att det anses fåfängt att klä sig för fint då det vackra kommer inifrån. Man behöver alltså inte pynta upp sig så väldigt, så om du klär på dig ett leende – ja, då är du vacker, just som du är.

Ifall du önskar kan du gärna blogga om något av dessa teman. T.ex. vad kläder betyder just för dig. Vad anser du om ekologi? Eller kanske köper du för mycket kläder? För ofta?

Camilla Laine

Förlåtelse och försoning

Såg en film nyligen, ”Five minutes of heaven 2009”, med Liam Neeson och James Nesbitt. Filmen utspelas under Irlands oroliga tider. Den handlar bl.a. om hur en ung kille 17 år, kan uppleva ett mord som ”något rätt, samhälleligt accepterat och eftersträvansvärt”. Om hur han först under sina 12 fängelseår kommer underfund med att han gjort fel. Ingen hade låtit honom förstå att det är fel att ta en persons liv. Filmen handlar om skuldkänslor, samvete, försoning och förlåtelse i vuxen ålder.

Filmen gjorde en stor inverkan på mig i.o.m. att jag jobbat mycket med familjer, föräldrar och ungdomar som med hjälp av utomstående proffs äntligen vågat ta fram en personlig eller familjekonflikt. Jag har fått vittna vad förlåtelse och förståelse medför en skuldbelagd person. Det kan gälla en förlåtelse som för en utomstående kan te sig som en bagatell. Känslan av att bördan lättar kan vara helt enorm. Det man alltid gått och burit på är plötsligt inte en så enorm tyngd. Man känner sig befriad och som en mamma sade ”äntligen kan jag andas”. Hon beskyllde sig för sin dotters ätstörning. Eller när två människor som länge varit oense och tvistat om allting, äntligen blir eniga och sams och hittar en genuin samhörighet. Osämjan upphör och man återfår sin heder. Gråten av lättnad och glädje vill inte ta slut.

Förlåtelse handlar om en gottgörelse ”att låta allt vara gott igen”, att tillge, bota eller att avstå. Det kan vara frågan om ett straff för ett brott, en synd eller ett medgivande. Det kan också handla om att sluta känna symptom som smärta efter en kränkning.

Äldsta sättet att skapa fred och motverka våld är att lösa konflikter och normalisera oenigheter för att kunna komma överens.  Det här med samsyn (konsensus) kan vara svårt. Man kan vara av mycket olika åsikter gällande samma sak t.ex. på basen av olika värderingar. Målet är att försöka få till stånds ett tillstånd då ömsesidig respekt och ökad förståelse råder mellan människor. Bakomliggande orsaker är ofta fördomar och en oförmåga att sätta sig in i en annan människas situation.

Det är bra att komma ihåg att alla inte haft möjlighet att bygga upp en sund självkänsla med sunda värderingar och att en del kanske först i fängelset (som i filmen) eller i ett terapiförhållande, kommer till insikt om vad som är rätt och fel och att man har ett samvete.

Ifall man helt saknar samvete, talar vi ju om psykopatologi eller personlighetsstörning.

Kan man alltid förlåta? Hur skall man kunna förlåta ifall någon inte känner skuld eller överhuvudtaget ångrar sig? Det kan vara lättare att förlåta någon som är djupt ångerfull och erkänner sin skuld och önskar försoning. Ibland kan man bli fri sin egen ångest genom att förlåta någon eller något som hänt, som kanske ändå inte går att ändra på.

Går det att förlåta ex. någon som begått sina brott under ”sinnes fulla bruk” och ångrar det oförklarliga hen gjort om denne önskar be om förlåtelse?

Camilla Laine

Sätt livet på PAUSE en stund och känn dig tacksam

Visst är det skönt med en liten julsemester? Tänk vad bra det vore ifall vi kunde lägga julstressen åt sidan och klara av att sätta livet på PAUSE en stund. Dave Lindholm säger att han är ”mindre människa” när han är oföretagsam. Kan så vara Dave, men samtidigt upplever jag att man ibland måste vara mindre företagsam för att vara ”mera människa” och verkligen må bra. Att varva ner är nämligen en konst. Vi har så många känslor på gång samtidigt. Vi känner ofta jämsides av både besvärliga, otacksamma och sköna, tacksamma känslor. Man behöver utrymme (tid) för att känna positiva känslor som tacksamhet och välbehag. Man mår bra av att kunna känna sig tacksam. Tacksamhet är en av livets största gåvor och innebär en positiv känsla eller attityd inför något. Kanske inför en handling någon gjort för en som upplevs värdefull. Om man riktigt söker, hittar man saker att tacka sig själv och andra för, att tacka omvärlden och omständigheterna för. Julen är en ypperlig tid att känna sig tacksam, för den tar sig uttryck genom ord (tack), gester eller gåvor.

Det hör till goda fasoner att vara hjälpsam och att tacksamt visa att man uppskattar den hjälp man får. Genom att t.ex. öppna dörren för någon som bär på tunga julkassar. Och otacksamhet då? Det kan kännas otacksamt om den som öppnar en dörr och vill göra livet lite lättare för någon, inte noteras med ett litet "tack". Ibland öppnas dörren inte alls. Vi kanske inte alltid förstår hur viktigt det kan kännas ”att öppna en dörr för någon” och överhuvudtaget visa uppskattning eller tacksamhet. Visar du tacksamhet över alla julgåvor du får eller syns besvikelsen i ditt ansikte över att du kanske inte får just de gåvor som du önskat dig? Och ser du själv alltid glädjen i ögonen på dem som får en julklapp av dig?

Medmänsklighetens empatiska förmågor förutsätter att vi ALLA hjälps åt att visa tacksamhet och uppmärksammar goda gärningar. Gör vi inte det riskerar vi att få leva i ett synnerligen osympatiskt samhälle. I slutändan vill vi alla leva i ett hållbart samhälle som präglas av tolerans, sympati och tacksamhet.

Bara vi inte glömmer: en julkram kan kännas som den bästa julgåvan någonsin.

Camilla Laine