Ensamheten gör dig galen

Så stod det som rubrik i Hufvudstadsbladets vetenskapsdel (HBL 18.3.2014, sid. 14). Artikeln handlade om självvald isolering i fängelser och om att vissa väljer att isoleras till exempel för att skydda sig från rasism, men konsekvenserna kan vara psykisk ohälsa.

Det står i texten att det inte är ovanligt att känna fysiska symtom som huvudvärk, hjärtklappning, magont, eller kognitiva symtom såsom läs- och koncentrationssvårigheter, förvirring och yrsel. Sociala och emotionella reaktioner på isolering är depression, ångest, våldsbenägenhet, självdestruktivitet, apati, identitetsförlust och svårigheter att uttrycka sig och förstå andra.

Dessa känningar kan vi också i värsta fall utsättas för vid ofrivillig isolering och ensamhet. Ofrivillig isolering kan förekomma t.ex. ifall vi utsätts för mobbning och blir utfrysta, eller om vi känner att vi helt enkelt inte vågar vara i kontakt med andra. Kanske vi inte ser möjligheten till naturlig social samvaro? Det är inte alltid lätt att veta var man kommer i kontakt med andra och lär känna dem närmare.

Om vi upplever ensamhet, självvald eller inte, förlorar vi lätt en del av oss själva och vår identitet. Det är så klart individuellt hur vi upplever ensamhet. Ensamheten kan börja kännas trygg, trots att den inte gör oss gott. Den kan inge en sorts negativ trygghet, ett mönster, bli ”en trygg vän” då det redan blivit en vana att alltid se negativt på sig själv. Som ensam kan det vara svårt att känna sig positiv och glad.

I samarbete med någon av oss på Krisjouren för unga kan vi försöka hjälpa dig att våga hitta den sociala sidan i dig själv och bryta detta mönster. Det kan kännas bra att veta att det finns mycket man kan göra för att komma vidare.

Alla behöver vi någon att känna oss viktiga för och en viss social stimulering. Alltid finns inte detta nätverk och ett naturligt ställe att samlas på och umgås. Man kan sakna en meningsfull social interaktion. En del hittar den på nätet, via hobbyn, studier eller jobb. Men det är inte alltid lätt att hitta dessa naturliga knytpunkter eller sin plats i dem.

Ingen skall behöva vara ensam. Delad glädje är dubbel glädje; delad sorg är halverad sorg.

Dela din värld. Du är inte ensam. 

Camilla Laine  

Glad vändag!

För att få vänner kan det vara bra att ha en insikt i vad vänskap betyder för en. Det är individuellt hur vi ser på begreppet ”vänskap”. Lättast är det såklart då båda anser den andra vara en vän. Men det kan vara svårt ifall uppfattningen om vänskap skiljs åt. En del litar genast på någon och öppnar sitt hjärta bums. För dem kan vissa som från första stund uppfattades som en god vän senare visa sig att inte vara det. Medan de som är mer försiktiga beter sig försiktigt vänligt mot någon under en längre tid utan att uppfatta henne/honom som sin vän, och vill lära känna personen bättre eller mycket bra, innan hon/han accepteras som en god vän.

Nyckelingredienserna i en relation kan vara:

• Att någon berättat om för dig att den anser dig vara dennes vän eller presenterat dig som en vän för någon tredje part.
• Att den andra vill träffa dig utanför det stället ni träffats vid först. Vill träffa dig för lunch, kaffe, bio etc.
• Hon/han har gjort något viktigt eller trevligt för dig och är verkligen intresserad av det du säger, gör och vill, och önskar dig det bästa.
• Får dig att känna dig väl till mods.
• Du känner att du kan vara dig själv. Du har en känsla av att inte behöva göra dig till.
• Du kan fritt dela din glädje utan att dölja något.- En vän känner oftast till också dina dåliga sidor och nycker men accepterar dig med hull och hår. (Visst finns det dåliga dagar och vi kanske blir osams men desto skönare att bli sams igen – man kan säga förlåt så att den andra vet att man menar det).

Får din vän dig att känna dig glad? Väntar du på att få träffa henne/honom? Du känner att du kan dela allt du gått igenom (det mesta)? Får hon/han dig att skratta? Känner du dig omtyckt och älskad? Ifall du svarar jo på dessa frågor vet du att du har en sann vän. Du är beredd att våga lita på henne/honom så långt att du vill dela dina innersta tankar oh känslor. Din vän är bra på att klämma ut ärligheten i dig och får det bästa ut av dig. Hon/han är ärlig mot dig med (ljuger inte) men vill heller inte såra dig.

Önskar du dig alltid en gentjänst för att kunna kalla denna en vän? Tycker du att det är mest du eller din vän som talar, och den andra blir mer i skymundan? Känner du att du inte kan säga allt i rädsla att vännen skvallrar, plötsligt vill dig illa, inte förstår dig? Då kanske det inte är frågan om ”sann vänskap”?

Hur får man då en vän? Lättast är det om man är positiv och kanske optimistisk, intresserad av folk, lyssnar gärna på andra, är intresserad av olika typs människor, kanske vill bli vän med någon studie-/jobb-/hobbykompis. Det är också till nytta ifall man ser ut att vara lätt att närma sig, att man inger acceptans, ler och har ögonkontakt. Men ifall du jämt sitter avskilt från andra och läser i ett hörn, kan andra lätt tolka det som att du inte vill ha kontakt och vill bli lämnad ifred?

Var kan du träffa nya vänner? Egentligen var som helst där det finns folk. Du kan träffa nya vänner på bokklubbar, volontärevenemang, idrottstillfällen, hobbyer, nya intresseämnen, språkkurser… Eller ifall du varje dag rutinerat går till ett visst ställe för att dricka ditt kaffe, köpa en bok, gå ut med hunden; finns det en stor chans att du kommer i kontakt med någon regelbundet som du blir bekant med och som senare blir en god vän?

Vad är då det första steget? Tala med någon du inte känner? Det kan vara smalltalk som leder till att ni hittar gemensamma nämnare som går in på viktigare ämnen. Introverta talar gärna mycket om stora teman, medan extroverta kan hålla på t.o.m. för länge med smalltalk. Oftast är vi någonstans mitt emellan.

Och hur gör man det då? Frågor du kan ställa beror på vad du redan vet om personen och det gäller att ta reda på mera. Exempel på frågor:

• Vad är det första du skulle göra om du vann på Lotto?
• Vad gillar du att göra på fritiden?
• Vad är din favoritmat (som för dig t.ex. tillbaka till barndomen)?
• Har du ett favorit ordspråk?
• Vad gillar du att se på TV? Har du Facebook, Instagram…?
• Var bor du/har du bott som barn? Var har du tyckt om att bo mest?
• Har du husdjur? Tycker du om naturen?
• Vad har du för intressen? Man behöver inte vara intresserad av samma saker men bra att ha samma värderingar och livssyn.
• Vad är din dröm/dina önskningar?Du hittar säkert på flera? Kanske frågar du; vad månntro vi två kunde ha gemensamt?

Det går dock inte att tvinga vänskap på någon. Men om man visar respekt och förtroende för någon, får man ofta likadant bemötande tillbaka. Bara genom att våga börja lita på någon kan man komma till insikt ifall den andra är en pålitlig vän. Vågar du?
 

Vänskap kan inte mätas i hur ofta eller hur mycket man är tillsammans. Alltid går det inte att ordna en träff även om man så önskade. Man kan försöka träffas så ofta det går. Om du vill fördjupa en vänskap kan du fråga ifall den andra vill träffas oftare för att umgås och lära känna varandra bättre. Men det att man inte är i kontakt hela tiden betyder inte att vänskapen inte skulle existera.

Övning ger färdighet. Som en övning kan du under en dag försöka närma dig någon tre gånger socialt. På vägen hem idag, gå in i en affär, ett café… smalltalk:a med minst en person. Vem vet, det kan bli din vän för livet.

Glad vändag!

Camilla Laine

Hurdan pappa/mamma skulle du ha valt, ifall du fått välja?

”Om man ändå kunde välja sina föräldrar… ”, ”om inte min mamma skulle vara så… ” eller ”om inte min pappa alltid skulle…” får vi ofta höra under våra klientsamtal.

Eller kanske har du alltid haft en känsla av att dina föräldrar älskar dig, en äkta moders- och faderskärlek, en känsla av att dina föräldrar alltid litar på dig och vill dig väl. Då är denna text inte för dig.

Vi kan tyvärr inte välja våra föräldrar, men om vi fick, valde vi just dylika trygga och beskyddande mammor och pappor. Som accepterar dig med hull och hår, även under de värsta upproren. Föräldrar som gör sitt allt för sina barn och som du känner att du alltid kan lita på. Föräldrar som kan fungera som dina förebilder.

Men sådant du inte rår för är föräldrarnas ärftliga sjukdomar eller genetiska frågeställningar som kan vara väldigt tuffa att tampas med. För att inte tala om personlighetsstörningar som långt formas efter uppfostran. Mycket av dina föräldrars beteende och förmåga till kärlek kan förutom dina föräldrars egna genetiska arv, nämligen förklaras på basen av hurdan barndom och uppväxt de själva fått.

Dina föräldrar kanske någon gång eller gång efter annan, har svikit dig eller betett sig illa och vissa svek kan vara mycket svåra att förlåta. Du kanske först i ungdomsåren märker att det du trodde ”hörde till” inte alls är okej och börjar ifrågasätta föräldrarnas beteende. Föräldrar som sätter sig själv och sina egna behov före barnens – vad är det för föräldrar? Kanske denna process resulterar i att du går igenom en identitetskris, vem är JAG? Vad tycker JAG om? Vem tycker JAG om?

Vi är alla, oberoende om vi är föräldrar eller barn, människor med olika åsikter. Vi kan ha olika uppfattningar, förhandsinställningar eller fördomar, och detta kan leda till otaliga missförstånd ifall alla upplever sig ”veta bäst”. Det är viktigt att säga hur du känner och varför. I annat fall kan irritationen stiga till frustrerande skalor. Läget kan vara låst och då kan det vara bra att tala med en utomstående opartisk person, som man litar på. Då kan man tillsammans fundera kring hur man kan göra det bästa av situationen. Ofta är en bruten föräldrakontakt inte den bästa lösningen utan ställer istället till en massa trassel, bekymmer och problem.

Men ibland kan det vara den enda möjligheten att bryta kontakten. Om du vet att du ständigt far illa av föräldrarnas känslor, åsikter och beteende och har svårt att lita på dem. Vågar du ställa krav till dina föräldrar: ”vi kan gärna umgås, men bara ifall du… och visar respekt”.

Ofta heter det att man genast skall ta itu med konflikter inom familjen. Vilket faktiskt oftast funkar! Men ibland behövs avstånd och betänketid. Utan att ändå ”sopa saker under mattan”, kan saker och ting ha en tendens, att med lite tid och reflektion på avstånd, få olika perspektiv. Stora saker kan bli mindre och man kanske ser sin egen roll tydligare. Och allt bara faller på sin plats. Känslor kan nämligen vara väldigt primitiva och irrationella och såra mera än de avsett. De kan dyka upp utan förvarning och brusa upp till en orkan. Som du/dina föräldrar ångrar senare. Ibland kan det vara bra att hinna tänka över och fundera hur man bäst kan ”gilla läget” och acceptera det som hänt och kanske välja att försonas.

Förlåt är ett väldigt bra ord.

Camilla Laine

Vad sänker tröskeln för unga att söka hjälp?

Enligt en australiensisk litteraturstudie av Gulliver, Griffiths & Christensen som utkom 2010, är faktorer som sänker tröskeln för unga att söka hjälp bl.a. tidigare positiva erfarenheter samt socialt stöd och uppmuntran av andra att söka hjälp. Studiens syfte var att utreda vilka faktorer som hindrar och vad som sänker tröskeln för unga och unga vuxna med psykisk ohälsa att söka hjälp. Rädslan för stigmatisering är en av de största orsakerna till att unga inte söker hjälp och även skamsenhet över att söka hjälp framkom. Andra tydliga hindrande faktorer hade att göra med konfidentialitet och förtroende.

Ungdomar och unga vuxna med psykisk ohälsa upplever enligt studien att det finns flera hinder för att söka hjälp. Dessa är rädslan för stigmatisering, skamsenhet för att söka hjälp överlag, svårigheter att känna igen symtom och ovetskap om frågor kring psykisk ohälsa samt att de unga försöker lita sig på att de klarar situationen på egen hand. I studien framkom det att en del unga är rädda för att tystnadsplikten bryts och att närstående samt vänner får reda på att den unga sökt hjälp. Det har också framkommit i tidigare undersökningar att unga personer lättare söker hjälp hos instanser som de upplever förtroende för.

I det material som analyserades i studien fann man att tidigare positiva erfarenheter av att söka hjälp, socialt stöd och/eller uppmuntran av andra, konfidentialitet och förtroende för servicegivaren, positiva relationer till professionella, medvetenhet om psykisk ohälsa, upplevelsen av att den unga är i behov av hjälp, öppenhet för att tala om sin situation och en positiv attityd gentemot att söka hjälp är faktorer som underlättar unga att söka hjälp. Det framkom i studien att särskilt stödet av närstående och andra i den ungas liv kan minska rädslan för stigmatisering hos unga som är i behov av hjälp för sin situation.

Krisjouren för ungas verksamhet fungerar enligt s.k. lågtröskelprinciper som frivillighet, anonymitet och avgiftsfrihet. Därtill behövs det ingen remiss och servicen erbjuds alla svenskspråkiga ungdomar och unga vuxna i åldern 12–29 samt deras närstående oberoende boningsort. Krisjouren för unga vill göra det så lätt som möjligt för unga att söka hjälp.

Vad tänker du att kunde sänka tröskeln ytterligare för unga att söka hjälp?

Carmela Lindroos

Texten bygger på artikeln Perceived barriers and facilitators to mental health help-seeking in young people: a systematic review av Amelia Gulliver, Kathleen M. Griffiths och Helen Christensen, i BMC Psychiatry, 2010. Ifall du blev intresserad kan du läsa hela artikeln via länken: http://www.biomedcentral.com/1471-244X/10/113.