Gästbloggare Rasmus Isomaa: Ätstörningar och vård på svenska

Jag vandrar genom staden på väg till jobbet. Min uppmärksamhet är koncentrerad på olika matställen och deras utbud. Min kropp meddelar tydligt att det är dags att äta. Situationen är nämligen den att jag varit på ett seminarium och därför missat lunchen.  Nu har jag bråttom till nästa möte. För min del löses situationen tämligen smärtfritt. Jag hittar ett lämpligt café och ser till att få tillräckligt att äta för att klara mig till nästa måltid. Tyvärr är detta en situation som kunde väcka en räcka av besvärliga tankar och känslor i stil med: Ska jag äta eller kanske det är bäst att låta bli? Vad kan jag tillåta mig äta? Åt jag för mycket? Lät jag min hunger locka mig att äta något jag inte egentligen tillåter mig? 

Så här kanske mina tankar hade gått ifall jag lidit av en ätstörning och denna typ av tankar och ångest är något jag möter dagligen i mitt arbete med att försöka hjälpa människor som lider av ätstörningar.

Att ha en ätstörning innebär att största delen av ens tid och uppmärksamhet kretsar kring mat, kropp, ätande och regler kring dessa. En ätstörning kan synas, men oftast gör den inte det. Ätstörningar är inte något någon har valt, utan en sjukdom som man kan få behandling för och bli frisk från. För att tillfriskna behöver man hjälp, i de flesta fall professionell sådan.

Problemet är att ätstörningsvården i Finland är splittrad och inte så lättillgänglig som jag många gånger skulle önska. Det finns många duktiga och intresserade människor som arbetar med ätstörningsvård, men dessa människor är ojämnt spridda över landet och för ofta jobbar de inom ramar som gör det svårt för dem att göra sitt jobb på bästa möjliga sätt. Det här gäller oberoende av vilket språk man önskar få vård på.

God och effektiv ätstörningsvård förverkligas bäst vid specialiserade enheter. Där kan verksamheten byggas upp så att hela organisationen stöder tillfrisknande och kan hjälpa den insjuknade att kämpa mot sin ätstörning. Att kunna koncentrera sig på att kämpa mot just ätstörningen, inte byråkratin eller vårdköer, är kanske det allra viktigaste för att tillfriskna och lämna ätstörningen bakom sig.

Det har under senaste år funnits en oro över ett ökande antal unga som lider av ätstörningar och möjligheterna att få god ätstörningsvård på svenska i huvudstadsregionen. Denna brist är något vi på Ätstörningscentrum, tack vare understöd från stiftelsen Brita Maria Renlunds minne, försöker råda bot på. För att förebygga insjuknande och underlätta tidigt ingripande har vi varit ute i skolor och pratat med elever, studerande, föräldrar och personal. För att hjälpa de som insjuknat kan vi erbjuda specialiserade, individuellt anpassade tjänster vid vår terapimottagning.

Ifall du själv har problem med mat, ätande eller kroppsbild eller kanske oroar dig över någon nära dig kan du ringa vår rådgivningstelefon (050-5220077) eller besöka vår webbsidor (www.syomishairiokeskus.net) för närmare information.

Gästbloggare Sofia Torvalds: Jag duger som jag är

När jag talar med unga om kroppsbild vill jag helst inte tala så mycket om ätstörningar – jag tror att ju mer vi talar om ätstörningar desto mer blir de som löper risk att insjukna intresserade av dem på ett sätt som inte alltid är hälsosamt. Men det här säger jag: vem som helst kan ha en ätstörning, för en ätstörning syns inte på kroppen. Ätstörningen finns inne i huvudet, och den handlar om att så gott som hela tiden tvingas tänka på vad man ska äta, hur man ska äta, när man ska äta.

Ätstörningstankar eller negativa kroppstankar är bekanta för oss alla. Hos alla blir de inte så dominerande att de tar över helt och hållet, och vi kan kämpa emot dem genom att vara uppmärksamma på hur vi tänker. Gå vi omkring om oroar oss för vår kroppsform, behöver vi hela tiden få bekräftelse på att vi faktiskt ser bra ut? Går vi omkring och frågar oss om vi ser tjocka ut i de kläder vi har valt för just den här dagen? Hur länge känner vi ett lugn om vi får höra: Nej, du ser ju jättebra ut! Supersmal!

Jag brukar berätta om min egen tonårstid. Själv hade jag inte problem med min vikt, men jag hade problem med min näsa som var jättestor, större än någon annans. (Att jag hade glasögon, tandställning och finnar gjorde inte saken bättre.)

Hela mitt liv, tänkte jag, skulle vara helt annorlunda om jag bara var vacker. Om jag bara hade en söt liten näsa så där som andra människor.

I dag, när jag är 43 och har tre egna barn, inser jag att det inte stämmer. Eller nåja – klart det kan stämma att mitt liv hade varit annorlunda – men hade det varit bättre? Jag har ju gjort en resa: jag har lärt mig att acceptera mig som jag är och jag har en underbar familj och är jättejättelycklig. Jag är stolt över min näsa. Min farfar hade en likadan.

Resan jag har gjort handlar om att välja att acceptera sig själv i stället för att tillfälligt vara nöjd eller tillfredsställd med sig själv. Om man har accepterat sig själv kan man må bra också när håret ser hemskt ut eller då man har världens största finne på kinden. Man behöver inte den där ständiga feedbacken från omgivningen om att man trots allt är ok.

Man duger som man är, åtminstone för dem som älskar en.
Jag duger som jag är, åtminstone för dem som älskar mig,
Du duger som du är, åtminstone för dem som älskar dig.

Och älskar du dig själv så är det lättare att komma nära dig. Du kan vila i att vara nöjd med dig själv, och då kan du också vara nöjdare med alla som du möter. Du börjar förstå att om du gör något fel kommer alla inte att märka det.

Det är bara du som märker allt som handlar om dig. Och du kan välja att tänka på något annat.

Sofia Torvalds
har skrivit en bok om ätstörningar och föräldraskap (den heter Hungrig och har kommit ut på Schildts & Söderströms 2013) och besökte häromdagen HelsingforsMission på Albertsgatan för att tala med en grupp ungdomar om kroppsbild.

Livet består av skugga och ljus

Alla har vi bra och dåliga dagar. Privata problem kan dyka upp när som helst. På Krisjouren för unga, handlar det inte om att vi löser dessa problem för dig, utan om att lyssna och reflektera över de hinder och problem livet kan hämta med sig för var och en av oss. Ibland känns en motgång för mycket ohanterbart. Då kanske du behöver hjälp och stöd?

”Livet är skugga och ljus” ("Elämä on varjoa ja valoa") sjunger Suvi Teräsniska i sin sång "Täydellinen elämä". Hon kallar det ett fullständigt liv, fullt av anledningar till sång. Jag tycker hon har så rätt. Vi är olika och olika motgångar påverkar oss på olika sätt. Mycket beroende på vad vi har varit med om tidigare i livet och hur känsliga vi är. Om vi ständigt hamnat tackla en massa bekymmer kan en mindre motgång plötsligt kännas väldigt stor. Måttet är rågat och du bara inte orkar ta itu med det… ensam. Ofta bottnar det i grunden i vad vi väljer för förhållningssätt till det som hänt. Vi talar om mental träning, som långt handlar om att vända de negativa tankemönstren till positiva och sträva till att bestämma över sitt eget välmående.

Vi som jobbar på Krisjouren för unga är goda lyssnare. Vi strävar till att kommunicera på ett enkelt sätt och inge tillit. Allt som sägs här är konfidentiellt. Vi låter dig som klient, styra och föreslå ämnen och fungerar gärna som bollplank. Vi låtsas inte kunna saker som vi inte vet något om. Då är det bättre att ta reda på eller att hänvisa till någon annan.

Du kanske kommer till oss för att du vill utveckla dig själv och lära känna dig själv bättre, utan att du kanske först förstår att det egentligen är ditt syfte. Det kanske bara blir ett naturligt resultat under tiden du processar ditt liv tillsammans med en utomstående yrkesperson. Dessa reflektiva samtal kan hjälpa dig komma till insikt om hur allt har ett samband. Du kanske vill klara dig bättre i någonting ex. sociala färdigheter? Kanske bli bättre på att hantera dina studier? Få balans i livet? Öva upp dina relationsförmågor?  Du kanske söker dig själv, vem är just du? Vilka är dina drömmar och visioner? På vilket sätt är just du viktig och värdefull?

Det är intressant om man vill utveckla sig själv. Alla har olika förutsättningar att utvecklas och huvudsaken är att du i början är nyfiken på dig själv. Det lönar sig att investera i sig själv och sitt välmående, att kontinuerligt träna sin självkänsla för att uppnå en inre styrka. Samtidigt som du vill må bättre vill du nå dina mål, lära dig att se vad du behöver förändra och utveckla. Det i sig är en styrka och ger dig inre trygghet!

I utvecklingsprocessen hjälper det att våga vara öppen. Berätta om dig själv och dina utmaningar och motgångar. Fråga om det är något du undrar över. Samtidigt har du rätt till din integritet du behöver inte lämna inte ut dig helt och hållet. När du upplever att du nått dina mål kan det vara dags att göra ett uppehåll eller helt avsluta diskussionerna. Och du tar helhetsansvaret för ditt liv i egna händer.

Jag brukar säga att vi alla har ett eget ansvar att ta tag i sitt välmående och ta vara på sin potential och ha tålamod att förändras och utvecklas.

"Även den som går sakta kommer fram"

Camilla Laine

En god natts sömn

Vad vet vi om sömn? Inte särskilt mycket och det finns många aspekter som forskarna inte är helt överens om. Men vi vet att man sover ungefär en tredjedel av sitt liv. År 2011 levde finländaren i medeltal i 81 år. Det innebär 27 år av sömn. Bara det säger något om hur viktig sömnen faktiskt är.

Genom tiderna har attityderna till sömn varierat rätt mycket. För närmare 300 år sedan konstaterar Benjamin Franklin att ”det blir tillräckligt med sömn i graven”. Dalai Lama å sin sida lär ha sagt att ”sömn är den bästa meditationen”. Ibland förknippas sömnbrist med effektivitet, att vara viktig och ha mycket att göra. Till exempel Margret Thatcher myntade uttrycket ”sleep is for wimps”. Ibland är attityden den att sömn är viktigt, och ibland att det snarast är slöseri med värdefull tid. Forskningen är inte helt överens om varför vi sover, men det finns tre teorier och någorlunda belägg för dem alla. De tre teorierna är följande: 1) vi sover för att förstärka hjärnprocesser och skapa minnen, 2) vi sover för att spara energi och 3) under sömnen återuppbyggs och återskapats sådant som vi använt/förbränt under dagen. (Vill du ha en utförligare förklaring kan du till exempel lyssna på Russell Fosters föreläsning: Why do we sleep, http://www.ted.com/talks/russell_foster_why_do_we_sleep.html) 

Vi vet också att sömnbrist är rätt vanligt idag. Vid frukostbordet i morse läste jag att THL:s nationella skolhälsoundersökning visar att skolungdomar i huvudstadsregionen sover för lite (Huvudstadsbladet, 24.10.2013). Min magkänsla är att det nog gäller många andra också. Samtidigt varnas vi för riskerna som sömnbrist medför: exempelvis att bilister som inte fått tillräckligt med sömn är lika farliga i trafiken som alkoholpåverkade chaufförer.  
En av dagens attityder till sömn är att den är en lyxvara som man kan unna sig om det finns tid. Men vi vet också att tillräckligt med sömn hjälper oss att få ut det mesta av den vakna tiden. Forskning visar att tillräckligt med sömn bland annat gör oss mer kreativa, höjer immunförsvaret, ökar vår problemlösningsförmåga och stärker vårt psykiska välmående. Så det ligger kanske något i det när man säger att man ska sova på saken. 

P.S. På söndag övergår vi till vintertid och vinner den natten en extra timme...

Caroline Granholm

Vill du gästblogga för Krisjouren för unga?

Vi har under det senaste året efterlyst gästbloggare till Krisjouren för ungas blogg och fått in en del texter av gästskribenter som vi är mycket tacksamma över! Vi skulle väldigt gärna ha fler texter av gästskribenter på bloggen!

Krisjouren för unga vill fortsättningsvis utvidga innehållet i bloggen med ungas berättelser och söker efter gästbloggare bland ungdomar och unga vuxna. Ifall du är 12–29 år gammal och skulle vilja skriva om något som är eller har varit betydelsefullt för dig, hur du upplever eller har upplevt en svår situation i ditt liv och vad som hjälpt dig – skriv om dina erfarenheter till oss. Du får gärna också dela med dig av dina tankar och upplevelser om hurdant det är att vara ung idag. Nedanför finns några riktlinjer för bloggtexterna.

• Blogginlägget skall beröra ämnen som är personligt relevanta för skribenten.
• Exempel på teman kan vara: Hur vinna osäkerhet och rädsla? Vad har hjälpt mig? Mina upplevelser av ensamhet. Hur har jag övervunnit min ångest?
• Blogginläggen får inte utlämna andra personer eller riskera en annan persons anonymitet.
• Bloggskribentens efternamn publiceras inte, utan inläggen publiceras med förnamn, pseudonym eller signatur.
• Vi kommunicerar enskilt med varje skribent och kommer överens om detaljerna.
• Krisjouren för unga förbehåller sig rättigheten att vid behov göra små förändringar eller eventuella förkortningar, som före publikationen skickas till skribenten för genomläsning och godkännande.
• Texterna skickas till Krisjourens e-post, krisjouren@helsinkimissio.fi.
• Ordmängden för blogginläggen får variera (max. 500 ord).
• Krisjouren för unga granskar och publicerar blogginläggen och ansvarar i sista hand för blogginnehållet.

Hör gärna av dig om du blev intresserad och skulle vilja gästblogga för Krisjouren för unga!

Carmela Lindroos