”Expert på livet”

Någon kommenterade en gång att vi som jobbar här säkert alltid mår bra – vi är ju experter på det! Det är en intressant tanke och jag förstår den på ett sätt. Men ändå har varje människa sina egna upp- och nergångar, sina egna komplicerade relationer och ett helt vanligt vardagsliv som kräver att man ibland stannar upp och funderar.  Jag tror inte det går att lösa alla problem i förväg – oberoende av vad man kanske kan läsa på nätet och i självhjälpsböcker. Svårigheter, knutar och utmaningar dyker upp ur själva livssubstansen. Ibland stoppar de dig som en vägg, ibland ger de dig en adrenalinrush, ibland drar de ned dig i djupet – men de hämtar alltid med sig något nytt.

Det finns några saker jag kommit på under senaste tiden, som det är bra för mig att vara medveten om. Kommentera gärna om du känner igen dig – eller inte!

• Jag kan lugna takten - det behöver inte hända saker hela tiden, jag behöver inte göra saker hela tiden, jag behöver inte jobba effektivt hela tiden.

• Jag behöver egen tid – jag behöver tid ensam, för att vara tyst och låta tankarna gå dit de vill.

• Det är viktigt vem jag har i min omgivning – med vissa människor känner jag mig mer levande, mer viktig, mer på min plats.

• Jag behöver inte alltid stiga ut ur min bekvämlighetszon - andra kan göra vissa saker bättre än jag. Tur för det.

• Jag har ingen orsak att stressa bara för att andra gör det.

Lotta Wieliczko

Vad är självbild?

Detta är en fråga jag funderat på en hel del under den gångna veckan. Jag har hållit på med att planera en kursgång för ungdomar med temat självbild inom ramen för en Balans!-kurs som jag och min kollega Lotta har på gång i vår.

Vad är då självbild egentligen för något?  Självbild är inte samma sak som självförtroende eller självkänsla. Självbild består av orden ”själv” och ”bild” som förklarar saken ytterligare. Ordet ”själv” har med den egna personligheten att göra medan ”bild” handlar om min föreställning om eller syn på olika saker. Ordagrant betyder ”självbild” alltså min föreställning om min personlighet” eller ”min syn på mig själv”, d.v.s. handlar om den jag är. Självförtroende däremot handlar om vad jag tror att jag klarar av och om prestation – d.v.s. det jag gör. Därmed kan man säga att självbild handlar om hur jag ser på mig själv. Medan självförtroendet är kopplat till min prestation och självkänslan till mitt värde.

Här på Krisjouren för unga anser vi att alla är värdefulla och viktiga, just så som de är. Och att vi inte ska värderas efter vad vi gör, vad vi kan köpa, hur vi ser ut eller hur mycket vi syns i dagens samhälle. Vad anser du?

Carmela Lindroos

Vårkänslor

Den senaste veckan har våren åtminstone i Helsingfors tydligt signalerat att den är på kommande. Solen har skinit, de enorma snömassorna har börjat smälta och vårfåglarna har gett sig till känna med sitt kvittrande. Den allmänna uppfattningen om våren kan man säga att är positiv framför allt på grund av ljuset och löftet om sommaren som den för med sig. För många innebär våren även en tid av hopp och framtidstro, måhända blir ett gammalt kapitel avslutat och ett nytt väntar bakom hörnet. Det klara och skarpa vårljuset gör även att många människor vaknar till liv efter den dvala som vintermörkret så lätt försätter en i. På gatorna ler folk plötsligt åt varandra, blicken lyfts uppåt och hållningen rätas ut. Det som för några veckor sedan kanske kändes hopplöst är mitt i allt som bortblåst och en känsla av att saker och ting ordnar sig i alla fall har tagit över.

Men så är det långt ifrån för alla. För många är våren tvärtom den tyngsta tiden på året. Vårdepressioner är vanliga och statistiken över antalet självmord som görs på våren är dyster. Varför är det så? Som jag ser det, kan den allmänna uppfattningen om våren som ovan beskriven även medföra en stark motreaktion. Tänk om allt inte är så bra som det ”borde” kännas? Om allt fortfarande känns lika hopplöst och framtiden bara är oviss? Kontrasten kan bli stor och det starka ljuset kan kännas skrämmande. Var hittar man skugga nu? Var går det att gömma sig och få tröst då mörkret inte längre erbjuder sin trygga famn?

För att undvika missförstånd och onödiga antaganden, kan det vara bra att minnas att årstiderna inte framkallar samma känslotillstånd för alla. Alla olika känslor är tillåtna och behöver inte följa samma kalender. Känslolivet har sina egna årstider. Och vad vore väl livet utan spännande variationer? 

Tankeväckande

"Döden har jag inget problem med, det är livet jag är rädd för." (Man, 28 år)

Jag vill dela med mig en klients ord, som för mig var väldigt känsloväckande, 

vackra och sorgliga på samma gång. Citatet för stå för sig självt - 

det har redan ett djup, som inte kräver tilläggsförklaringar utan får fritt tolkas 

av var och en på egen hand.

(Bilden är tagen av klienten själv som beskrivande för citatet)

Vi har kommit fram

Krisjouren har flyttat. Vårt nya högkvarter ligger på Albertsgatan 33, bara ett stenkast från Kampens metrostation i norr och Alexandersteatern i söder. Allt i huset  är nytt och skinande vackert. Korridorerna är så nya att de ännu ekar, rummen ordnas och ordnas om då möblerna och deras brukare försöker hitta varandra. Jag har tappat bort mig några gånger och låst ut mig en gång så att jag blev ute i snöslasket en stund innan jag blev upptäckt.

Men vi är framme. Vi har underbara utrymmen och de vita väggarna bara väntar på att få liv genom alla de historier som här kommer att berättas. Här finns plats för stora känslor, för små känslor, för gråt och skratt och ilska, för törnar och aha-upplevelser. För saker som kändes svåra men som sedan känns bättre. Allt som livet är gjort av kan man prata om på Albertsgatan 33.