Genom tiderna har attityderna till sömn varierat rätt mycket. För närmare 300 år sedan konstaterar Benjamin Franklin att ”det blir tillräckligt med sömn i graven”. Dalai Lama å sin sida lär ha sagt att ”sömn är den bästa meditationen”. Ibland förknippas sömnbrist med effektivitet, att vara viktig och ha mycket att göra. Till exempel Margret Thatcher myntade uttrycket ”sleep is for wimps”. Ibland är attityden den att sömn är viktigt, och ibland att det snarast är slöseri med värdefull tid. Forskningen är inte helt överens om varför vi sover, men det finns tre teorier och någorlunda belägg för dem alla. De tre teorierna är följande: 1) vi sover för att förstärka hjärnprocesser och skapa minnen, 2) vi sover för att spara energi och 3) under sömnen återuppbyggs och återskapats sådant som vi använt/förbränt under dagen. (Vill du ha en utförligare förklaring kan du till exempel lyssna på Russell Fosters föreläsning: Why do we sleep, http://www.ted.com/talks/russell_foster_why_do_we_sleep.html)
Vi vet också att sömnbrist är rätt vanligt idag. Vid frukostbordet i morse läste jag att THL:s nationella skolhälsoundersökning visar att skolungdomar i huvudstadsregionen sover för lite (Huvudstadsbladet, 24.10.2013). Min magkänsla är att det nog gäller många andra också. Samtidigt varnas vi för riskerna som sömnbrist medför: exempelvis att bilister som inte fått tillräckligt med sömn är lika farliga i trafiken som alkoholpåverkade chaufförer.
En av dagens attityder till sömn är att den är en lyxvara som man kan unna sig om det finns tid. Men vi vet också att tillräckligt med sömn hjälper oss att få ut det mesta av den vakna tiden. Forskning visar att tillräckligt med sömn bland annat gör oss mer kreativa, höjer immunförsvaret, ökar vår problemlösningsförmåga och stärker vårt psykiska välmående. Så det ligger kanske något i det när man säger att man ska sova på saken.
P.S. På
söndag övergår vi till vintertid och vinner den natten en extra timme...
Caroline Granholm
