Anknytningsmönster hos barn och vuxna

Att bli medveten om sitt anknytningsmönster kan vara förvånansvärt viktigt för att kunna skapa och upprätthålla balanserade och betydelsefulla människorelationer. Anknytning är ett begrepp som utvecklats av psykiatern och psykoanalytikern John Bowlby och hans efterträdare Mary Ainsworth. I kort syftar anknytning till barnets utvecklande av en närhets- och skyddsrelation till sin förälder/vårdare. Så fort ett barn t.ex. känner rädsla aktiveras anknytningssystemet. Det sägs att individens tidiga anknytningsmönster bildar en grund för senare människorelationer. Ett anknytningsmönster kan dock förbättras och förändras genom att man blir medveten om sitt anknytningsmönster och får nya goda erfarenheter av relationer.

Olika anknytningsmönster hos barn:

1.   Trygg anknytning – Barnet förlitar sig på att föräldern/vårdaren är tillgänglig och beskyddande. Barnet utvecklar en god självkänsla och förväntar sig att andra är accepterande, stödjande och ansvariga. 
2.   Otrygg-undvikande anknytning – Barnet blir bortstött och ignorerad av föräldern/vårdaren. Samspelet mellan barn och förälder är oftast på förälderns/vårdarens villkor. Barnet uppskattar inte sig själv och ser ofta andra som opålitliga och bortstötande.
3.   Otrygg-ambivalent anknytning – Förälderns/vårdarens beteende är oförutsägbart och oberäkneligt. Barnet känner sig osäker på hur föräldern/vårdaren kommer att reagera i olika situationer och hur tillgänglig, deltagande eller hjälpsam föräldern/vårdaren är vid behov. Barnet uppskattar andra, men inte sig själv.      
4.   Otrygg-desorganiserad anknytning – Barnet upplever föräldern/ vårdaren som hotfull och oberäknelig. Barnet känner sig både försummad och hotad och vill ofta dra sig undan i hotfulla situationer. Barnet uppskattar inte sig själv och har ofta negativa förväntningar på andra. 

En del forskning visar att sambandet är stort mellan individens anknytningsmönster som barn och vuxen. Ytterligare har det visat sig att det finns ett starkt samband mellan föräldrarnas anknytningsmönster och anknytningsstilen deras barn har.   

Olika anknytningsstilar hos vuxna:

1.   Trygg anknytningsstil – Individen har en bra självkänsla och känner sig värdefull. Individen uppskattar både sig själv och andra samt känner tillit till andra och förväntar sig att andra är accepterande och tillgängliga. Individen har förmågan att binda ömsesidiga förhållanden.
2.   Undvikande anknytningsstil – Individen har en dålig självkänsla och vågar inte lita på andra. Individen är socialt undvikande och ofta missnöjd med sina relationer.
3.   Ambivalent anknytningsstil – Individen har en dålig självkänsla och ett dåligt självförtroende. Individen har positiva erfarenheter av andra och är ofta beroende av deras åsikter och uppskattning. Därtill känner individen sig uppslukad i sina relationer.
4.   Desorganiserad anknytningsstil – Individen har hög självvärdering och litar inte på andra. Utåt sett verkar individen väldigt självsäker, men i verkligheten skyddar han/hon sig mot besvikelse genom att övertyga sig själv att han/hon är självständig och osårbar.

     

Fast dessa ovannämnda anknytningsmönster och – stilar inte ger oss en absolut sanning, så kan vi ändå använda dem som en vägledning för vår egen utveckling eller för att bygga en bredare förståelse om våra människorelationer.

Bilden är hämtad 18.6.2013 från  http://www.ahaparenting.com/parenting-tools/attachment-parenting/Pros-and-cons 

Hanni Erkkilä