Att möta livet och dess prövningar

Som veckans blogginlägg har jag valt en dikt ur boken Våga leva skriven av Ylva Gulin. Dikten ”Att växa” talar till mig om osäkerhet och rädsla. Samtidigt påminner den mig om att utmaningar är ett sätt att växa som människa. Då stunden känns oöverstiglig eller livet är glädjelöst vill jag tro på att de svårigheter jag bemöter finns till så att jag kan lära mig något om livet, mig själv, mina svagheter och starkheter samt om min mognad som människa. Fast det känns orättvist ibland så har jag accepterat att jag aldrig ”blir färdig” som människa.          

Att växa

Jag står där,

så blek och liten,

rädd att misslyckas.

Jag syns knappt,

är mindre än en knappnål.

Gömmer mig bakom pappren.

Jag börjar läsa,

men inte ens flugan

två centimeter ifrån mig

kan höra vad jag säger.

Jag höjer rösten en aning.

Sen litet till,

och till slut ekar min röst

över rummet.

När jag stiger ner från scenen

har jag vuxit,

fyller hela rummet,

med rosiga kinder.

Hanni Erkkilä