Oj, om vi alltid skulle reagera rätt och i tid

Förra veckan skrev vi om medborgarhänsyn i HBL. Om att vi människor mera kunde bry oss om varandra och glömma oss själva för en stund.

Ibland händer det saker i vår omgivning som påverkar oss starkt. Det kan vara obehagliga saker som gör att vi inte vet hur vi skall reagera. Jag beskriver här några fragment från verkliga livet. Känn efter hur du reagerar. Vad skulle du ha gjort? Skulle du ha reagerat i tid? Det skrämmer en hur dessa exempel är så vardagliga.

En liten flicka står i kassakön bredvid sin pappa som ställer ölcasen på kassabandet och frågar honom med låg röst: ”pappa, skulle vi inte köpa mat?” . Han vänder sig hastigt och tittar på damen bakom honom, vänder sig till dottern och svarar: ”vi kommer senare på nytt”. Ingen reagerar.

En kille blir gång efter annan på sin hemväg från skolan stoppad av ett äldre gäng ungdomar som hotar honom och tvingar honom ge ifrån sig än pengar, än telefon, klocka… Ibland går människor förbi och han är säker att de vet. Men att de inte vågar reagera. Hemma har han inte mod att berätta sanningen, utan hittar på olika svepskäl och lögner under många år och mår dåligt.

En flicka får varje dag under flera års tid känna sina klasskompisars blickar som kritiskt dagligen granskar henne uppifrån ner. Hon känner sig väldigt ensam och mår dåligt men har svårt att ta tag i det eller klä det i ord. Läraren märker men vet inte hur hon skall reagera.

Jag skulle kunna ge flera exempel men tjänar det till att chockera med häftiga/obehagliga inlägg? Dylika exempel kan få en att känna sig väldigt obehaglig till mods, handfallen, maktlös. Då vi känner oss maktlösa förlorar vi lätt förmågan att se möjligheterna.

Vem har färdiga verktyg till "att reagera just i tid"? Hur man reagerar eller inte reagerar hänger ofta ihop med hur man vågar eller vad man kanske är rädd för i situationen. Är man kanske är rädd att “blanda sig i” eller att själv hamna illa ut? Eller kanske att någon blir våldsam och självbevarelsedriften hindrar en från att reagera. Själva stämningen i situationen kan vara avgörande för hur man eventuellt reagerar.

Vissa saker kanske bara händer och reagerar man inte får man i värsta fall lida av dåligt samvete och funderingar: "vad kunde/borde jag ha gjort? Varför reagerade jag inte?!" för resten av sitt liv. För man känner ju medkänsla med den person som råkat illa ut, fast i efterhand, för sent. Alldeles säkert harmas personerna i exemplen ovan; kvinnan i kön, förbivandrarna och läraren och andra I liknande situation över att de inte, av olika orsaker, reagerat i tid.

I nästa blogg skriver vi om hur små och positiva saker i vardagen kan kännas mycket betydelsefulla.

Camilla Laine