En länk har snurrat runt på Facebook under den senaste
veckan. Länken kopplar till Suomen Kuvalehtis artikel från oktober 2008 (http://suomenkuvalehti.fi/jutut/kotimaa/koulusurmat-lauri-on-mahdollinen-joukkomurhaaja
) som berättar historien om en ung man som själv varit nära att förverkliga
sina våldsfantasier, men istället sökt hjälp och lärt sig hantera dem. En annan
som är aktuell med frågan är Lionel Shriver, som skrivit den fiktiva boken ”We
need to talk about Kevin”, som nyligen kommit ut som film (http://www.svd.se/kultur/film/gastkramande-mardrom_6857203.svd
). Båda dessa personer utmanar oss med frågorna: är det möjligt att förstå hur
ondska skapas? Är det till och med möjligt att känna igen delar av det hos en
själv?
Det är tungt att försöka förstå. Det är lättare att slå
ifrån sig de tunga tankarna med att säga att det är omöjligt att förstå sådana
människor. Det som är omöjligt kan inte lilla jag göra något åt. Det som är
omöjligt behöver jag inte ta ansvar för.
Camilla, vikarierande ansvarig krisarbetare här på
Krisjouren, skrev en mycket stark insändare till HBL där hon tog ställning både
för tillräcklig professionell hjälp i tid och för stärkandet av
medborgarhänsynen i vårt samhälle (insändaren kan också läsas på
HelsingforsMissions sidor här: http://www.helsinkimissio.fi/?sid=29&tid=907
). För tillfället går dessa våldsdåd att förstå. Isolering, utanförskap, en
känsla av att måsta klara av allting på egen hand, en känsla av att vara ensam
och att ingen bryr sig. Värdelös. Inget att förlora. Ingen som har lärt en att
känna för andra, ingen som har hjälpt att utveckla empati där det kanske varit
svagt från början. Ingen som erbjuder andra vägar för att hantera starka
negativa känslor.
Vi har de verktyg som krävs för att skapa ett samhälle där
våldsdåd som de i Hyvinge, Kauhajoki, Jokela och Myyrmanni inte går att förstå.
Ett samhälle som ger plats för alla och stöd för den som behöver. Vi har
möjlighet att själva se mer, förstå mer, och finnas till mer för andra. Vi har
också möjlighet att göra vår röst hörd, att rikta samhällets blickar mot det
som är viktigt. Ett fungerande, tidigt ingripande vårdnätverk som erbjuder
flexibla sätt att stöda människor med olika behov. Ett vårdnätverk byggt på
arbetskraft som är motiverad, inte överbelastad. Det är inte omöjligt.
Lotta Wieliczko
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar