Vi
har bett ungdomar som gått hos Krisjouren för unga att beskriva hur det har
varit. Vi är tacksamma för att vi får dela med oss av deras historier.
Lotta Wieliczko
Lotta Wieliczko
"Jag hade redan i en längre tid mått ganska dåligt, eftersom jag tyckte att jag var för fet, tränade inte tillräckligt, och åt inte tillräckligt hälsosamt. Småningom blev det mycket värre, jag började allt mer tänka på vad jag åt och hur mycket jag tränade. Jag prövade på en massa dieter och på grund av att alla dieter hade något som man inte fick äta, som var ”ohälsosamt”, blev det slutligen ganska få saker jag tyckte jag fick äta.
På grund av det här lyckades jag förstöra
en jul för mig själv. Jag har alltid tyckt massor om julen, för att alla kan ta
det lugnt, äta gott och njuta av sina närmaste. Men på grund av att jag måste
kontrollera mitt ätande och endast tänkte på det gick hela julen förbi utan att
jag hann njuta av den alls. Detta var orsaken till att jag förstod att det var
dags att söka utomstående hjälp. Jag ansåg att jag mådde tillräckligt dåligt
och ville göra en förbättring. När jag berättade om det här till en god vän
rekommenderade hon Krisjouren för unga. Hon gick själv där och tyckte att det
hade hjälpt henne. Jag ringde då till Krisjouren och fick nästan direkt tid.
Första gången jag gick till Krisjouren var
jag mycket nervös. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga och om jag
verkligen behövde gå dit eftersom jag inte direkt hade någon ätstörning så som
anorexi eller bulimi. Ändå gick det riktigt bra. Jag var förvånad över hur lätt
det var att prata och berätta om vad som var dåligt. Jag började gå hos en
krisarbetare en gång i veckan. Det var egentligen ganska roligt eftersom någon
lyssnade på mig och var intresserad. Vi pratade inte endast om vad jag skulle
äta och hur mycket det lönade sig för mig att motionera på ett friskt sätt,
utan överlag om mig och mitt liv. Jag tror att det var en stor orsak till att
jag började godkänna mig själv som jag är. Jag har aldrig haft så bra
självförtroende och när det småningom förbättrades behövde jag inte vara på
dieter och träna som en galning. Det var tider som det gick lite sämre fastän
jag fick hjälp, men att analysera vad som hände hjälpte mig framåt mot det
bättre.
Jag gick hos min krisarbetare i nästan ett
år. Från första gången till den sista hade jag stor hjälp av min krisarbetare
och jag märker en otroligt stor förändring i mig själv och i mitt tänkande och
det har alla runt omkring mig också sett. Nu kan jag äntligen koncentrera mig
på viktiga saker och njuta av mitt liv istället för att konstant tänka på mig
själv, mat och träning."
Kvinna, 22 år
(Kvinnan på bilden är inte kopplad till berättelsens skribent)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar