torsdag 16 augusti 2012

"Jag var förvånad över hur lätt det var att prata"


Vi har bett ungdomar som gått hos Krisjouren för unga att beskriva hur det har varit. Vi är tacksamma för att vi får dela med oss av deras historier.

Lotta Wieliczko


 "Jag hade redan i en längre tid mått ganska dåligt, eftersom jag tyckte att jag var för fet, tränade inte tillräckligt, och åt inte tillräckligt hälsosamt. Småningom blev det mycket värre, jag började allt mer tänka på vad jag åt och hur mycket jag tränade. Jag prövade på en massa dieter och på grund av att alla dieter hade något som man inte fick äta, som var ”ohälsosamt”, blev det slutligen ganska få saker jag tyckte jag fick äta.

På grund av det här lyckades jag förstöra en jul för mig själv. Jag har alltid tyckt massor om julen, för att alla kan ta det lugnt, äta gott och njuta av sina närmaste. Men på grund av att jag måste kontrollera mitt ätande och endast tänkte på det gick hela julen förbi utan att jag hann njuta av den alls. Detta var orsaken till att jag förstod att det var dags att söka utomstående hjälp. Jag ansåg att jag mådde tillräckligt dåligt och ville göra en förbättring. När jag berättade om det här till en god vän rekommenderade hon Krisjouren för unga. Hon gick själv där och tyckte att det hade hjälpt henne. Jag ringde då till Krisjouren och fick nästan direkt tid.

Första gången jag gick till Krisjouren var jag mycket nervös. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga och om jag verkligen behövde gå dit eftersom jag inte direkt hade någon ätstörning så som anorexi eller bulimi. Ändå gick det riktigt bra. Jag var förvånad över hur lätt det var att prata och berätta om vad som var dåligt. Jag började gå hos en krisarbetare en gång i veckan. Det var egentligen ganska roligt eftersom någon lyssnade på mig och var intresserad. Vi pratade inte endast om vad jag skulle äta och hur mycket det lönade sig för mig att motionera på ett friskt sätt, utan överlag om mig och mitt liv. Jag tror att det var en stor orsak till att jag började godkänna mig själv som jag är. Jag har aldrig haft så bra självförtroende och när det småningom förbättrades behövde jag inte vara på dieter och träna som en galning. Det var tider som det gick lite sämre fastän jag fick hjälp, men att analysera vad som hände hjälpte mig framåt mot det bättre.

Jag gick hos min krisarbetare i nästan ett år. Från första gången till den sista hade jag stor hjälp av min krisarbetare och jag märker en otroligt stor förändring i mig själv och i mitt tänkande och det har alla runt omkring mig också sett. Nu kan jag äntligen koncentrera mig på viktiga saker och njuta av mitt liv istället för att konstant tänka på mig själv, mat och träning."

Kvinna, 22 år

(Kvinnan på bilden är inte kopplad till berättelsens skribent)

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar