Tack, det har varit grejt!

I morgon börjar min tjänstledighet och det är inte sagt att jag kommer tillbaka. För säkerhets skull skriver jag därför ett blogginlägg som ser lite ut som ett avsked. Men avsked är konstgjorda. Oberoende på vilket sätt människors vägar går åt olika håll fortsätter relationer genom alla de erfarenheter man upplevt tillsammans och som blivit en del av vars och ens historia. Ibland möts man igen, ibland inte, men det är inte det enda viktiga.

 

Under min tid vid Krisjouren för unga har jag fått möta många personer som tagit det modiga steget att erkänna att något inte funkar och att man är redo att ta emot hjälp. I vissa fall har beslutet att ta emot hjälp varit bestämt, kanske noggrant planerat och genomtänkt. I andra fall har beslutet varit trevande, ett försök, kanske till och med ett test. Ibland kanske någon som har kommit en gång inte kommer en gång till. För alla dessa former av hjälpsökande och prövande skall det finnas plats vid Krisjouren för unga. Och det finns det. Det har varit otroligt givande att få jobba inom dessa ramar, att ha tillåtelse att jobba dynamiskt, att skräddarsy allt som görs enligt de behov som uppstår.
 

Men trots dynamik och allt ihärdigt skräddarsyende får man ingen hjälp till stånd utan den som står på andra stranden. Det stora jobbet görs av den som låter sig själv hjälpas. Och det är därför jag vill ge ett innerligt tack till alla jag har mött som tillåtit mig att vara en del i deras process att hjälpa sig själva. Jag har varit imponerad, förvånad, ställd och förundrad tillsammans med både individuella klienter och med ungdomar som tagit del av kurser, grupper, och andra projekt – inför den självinsikt, de tankar, de mångsidiga lösningar som kommit fram och tagits i bruk.
 

Jag var på ett seminarium förra måndagen. Föreläsaren var en 78-årig, imponerande pigg amerikan vid namn Kenneth Gergen – ett stort namn inom teorin om social konstruktionism. Efter föreläsningen tackade han publiken för att vi hade varit intresserade och i och med detta möjliggjort att han kunde vara en bra föreläsare. I samma anda vill jag tacka alla som har gett mig möjligheten att tillsammans med er vara en – långt ifrån perfekt, men det är väl ändå inte det vi strävar efter? – bra krisarbetare.
 

Tack för mig.

Lotta