Från min egen högstadie- och gymnasietid var Stafettkarnevalen det bästa och roligaste sommartecknet av alla. Både löpare och hejarklacken klämde in sig i bussen och sedan körde vi ner till Helsingfors. Mellanmål på en parkering längs med vägen och pidrospel i bussen hörde till. I Helsingfors var gräset och träden redan gröna, och när vi trötta och glada åkte uppåt igen kändes det som att vi tog sommaren med oss hem till Österbotten. Det här är nog den bästa tiden på skolåret, sa vi till varandra.
Men, måste man bara gilla sommarlovet? Kanske man egentligen också känner vemod eller oro? Ibland kan det kännas som att alla andra har planer för sommaren. Man borde göra och uppleva saker. Hitta ett sommarjobb. Ha något att berätta när man kommer tillbaka. Går man sista året i skolan kanske det känns jobbigt att skiljas åt. Kommer man att hålla kontakten till alla kompisarna?
Kanske det är kombinationen av många olika känslor som gör just den här tiden på året så speciell. Samtidigt som man önskar att sommarlovet redan vore här, så vore det också skönt att kunna bromsa tiden. Jag hoppas så många som möjligt av er njuter av dessa sista veckor. Ta en dag i taget och känn efter hur dagarna blir längre, varmare och grönare. Sen vill jag också önska alla er som deltar i helgens Stafettkarneval lycka till. Hoppas solen skiner, men ni har säkert lika roligt fast det regnar också.
P.S. Krisjouren för unga håller öppet hela sommaren. Jag hoppas du hör av dig till oss om du behöver någon att prata med.
Caroline Granholm
Bilden är hämtad 23.5.13 från http://www.stadion.fi/medialle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar