Livsförändringar och övergångsskeden

Större förändringar i en individs liv innefattar ofta både en början och ett slut. En avslutning kan innebära en slutpunkt för det som varit. Då man uppnår ett mål, får något slutfört eller kanske gör sig av med något som hämmar en, får detta en positiv betydelse. En avslutning av något påminner oss om framtiden och att något nytt håller på att inledas. Det sker en övergång till något nytt, en ny situation eller kanske ett nytt tillstånd. Förändringar kan föra med sig nya möjligheter och vara efterlängtade och hoppingivande, samt skapa förutsättningar för personlig utveckling.

Avslutningar kan också ha tyngre konsekvenser, man kan känna att man förlorat något värdefullt som inte längre går att få tillbaka. Avslutningar kan innebära sorg, man kanske sörjer det som varit eller det man förlorat. Förändringar kan upplevas hotfulla och skrämmande, då det inte går att förutse hur det kommer att bli och det man vant sig vid inte längre finns. Då man övergår till något nytt kräver det ofta en omvärdering av det tidigare och att man vänjer sig till det nya som är på kommande. Hur länge denna process tar beror på hurdan man är, då alla fungerar lite på olika sätt och det finns individuella skillnader i hur snabbt man anpassar sig till något nytt. Förändringar och övergångsskeden i livet medföljer ofta att man överger det som varit bekant och tryggt, samtidigt som man påbörjar något nytt och okänt.

Stora livsförändringar kan hända i samband med livskriser som man ställs inför. Resultatet av en sådan förändring kan kräva att man tar sig igenom någonting som är känslomässigt tungt och kan vara utmanande att bearbeta. Vad som egentligen händer på ett längre perspektiv är att man kan lära sig och vänja sig vid att se det som hänt på ett annat sätt än förut. Man kan lära sig att se det ur ett annat perspektiv eller från en helt ny synvinkel. Kanske får man en annan distans till det som hänt. Detta kan hjälpa en att godkänna det som skett. När man gör det kan man så småningom samla ihop sig igen och börja gå vidare i livet. Oftast lämnar man inte det som hänt helt bakom sig, utan man bär det med sig resten av sitt liv, som erfarenheter och minnen. I bästa fall lär man sig att hantera det på ett sätt som gör det möjligt för en att fortsätta leva sitt liv trots det som hänt.

Carmela Lindroos

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, väller, glider –

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra –

svårt att vilja stanna

och vilja falla.

Då när det är värst och inget hjälper,

brister som i jubel trädets knoppar,

då när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar,

glömmer att de skrämdes av det nya,

glömmer att de ängslades för färden –

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

Karin Boye