torsdag 21 november 2013

Gästbloggare Rasmus Isomaa: Ätstörningar och vård på svenska

Jag vandrar genom staden på väg till jobbet. Min uppmärksamhet är koncentrerad på olika matställen och deras utbud. Min kropp meddelar tydligt att det är dags att äta. Situationen är nämligen den att jag varit på ett seminarium och därför missat lunchen.  Nu har jag bråttom till nästa möte. För min del löses situationen tämligen smärtfritt. Jag hittar ett lämpligt café och ser till att få tillräckligt att äta för att klara mig till nästa måltid. Tyvärr är detta en situation som kunde väcka en räcka av besvärliga tankar och känslor i stil med: Ska jag äta eller kanske det är bäst att låta bli? Vad kan jag tillåta mig äta? Åt jag för mycket? Lät jag min hunger locka mig att äta något jag inte egentligen tillåter mig? 

Så här kanske mina tankar hade gått ifall jag lidit av en ätstörning och denna typ av tankar och ångest är något jag möter dagligen i mitt arbete med att försöka hjälpa människor som lider av ätstörningar.

Att ha en ätstörning innebär att största delen av ens tid och uppmärksamhet kretsar kring mat, kropp, ätande och regler kring dessa. En ätstörning kan synas, men oftast gör den inte det. Ätstörningar är inte något någon har valt, utan en sjukdom som man kan få behandling för och bli frisk från. För att tillfriskna behöver man hjälp, i de flesta fall professionell sådan.

Problemet är att ätstörningsvården i Finland är splittrad och inte så lättillgänglig som jag många gånger skulle önska. Det finns många duktiga och intresserade människor som arbetar med ätstörningsvård, men dessa människor är ojämnt spridda över landet och för ofta jobbar de inom ramar som gör det svårt för dem att göra sitt jobb på bästa möjliga sätt. Det här gäller oberoende av vilket språk man önskar få vård på.

God och effektiv ätstörningsvård förverkligas bäst vid specialiserade enheter. Där kan verksamheten byggas upp så att hela organisationen stöder tillfrisknande och kan hjälpa den insjuknade att kämpa mot sin ätstörning. Att kunna koncentrera sig på att kämpa mot just ätstörningen, inte byråkratin eller vårdköer, är kanske det allra viktigaste för att tillfriskna och lämna ätstörningen bakom sig.

Det har under senaste år funnits en oro över ett ökande antal unga som lider av ätstörningar och möjligheterna att få god ätstörningsvård på svenska i huvudstadsregionen. Denna brist är något vi på Ätstörningscentrum, tack vare understöd från stiftelsen Brita Maria Renlunds minne, försöker råda bot på. För att förebygga insjuknande och underlätta tidigt ingripande har vi varit ute i skolor och pratat med elever, studerande, föräldrar och personal. För att hjälpa de som insjuknat kan vi erbjuda specialiserade, individuellt anpassade tjänster vid vår terapimottagning.

Ifall du själv har problem med mat, ätande eller kroppsbild eller kanske oroar dig över någon nära dig kan du ringa vår rådgivningstelefon (050-5220077) eller besöka vår webbsidor (www.syomishairiokeskus.net) för närmare information.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar